Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
ANNONSInnehåll från Årets Eldsjäl

Hockeyfabriken Lerum – här fostras framtidens stjärnor

Hans Widlund och Magnus Bergsman leder den stora breddklubben – som även lyckas får fram NHL-stjärnor.

Hört talas om Lerums BK?
Kanske inte. Men Loui Eriksson och bröderna Klingberg är kändare. I alla fall för de ishockeyintresserade.
LBK är klubben som satsar på bredd – och som skapar NHL-stjärnor och världsmästare.

Nominera Årets Idrottsförening här: https://aretseldsjal.se/?utm_source=expressen-foreningsliv&utm_medium=artikel&utm_campaign=nominera&utm_content=blalank

48 sekunder. Så lång tid tar det för snabbtåget mot Stockholm att susa igenom hela stationssamhället Stenkullen.
Den som tittar åt vänster ut ur tågfönstret vid den ödsliga pendeltågsstationen kanske kan få ett ögonblicks skymt av det ljusgrå byggnadskomplexet. Det liknar industrilokaler.
Den bortersta kantiga huskroppen har korrugerad plåtfasad. Där innanför finns Lerums hockeyfabrik. Bakom plexiglas som svartfläckats av puckar växer ständigt nya årskullar av barn upp med ishockey som sitt stora fritidsintresse.

Tio hockeyproffs

I Vättlehallen har det producerats råämnnen till fyra NHL-spelare och landslagsmän – och ytterligare sex ishockeyproffs. Totalt tio killar födda 1985 eller senare har blivit yrkesutövande spelare efter att ha börjat med hockey i Lerum.
Kolla på listan här nedanför.
Så har det råkat bli.
För Lerums BK har syftet aldrig varit att exportera ishockeyspelare till några av världens bästa ligor.
– Det viktiga med vår ungdomsverksamhet är att så många som möjligt ska hålla på så länge som möjligt med ishockey, säger Magnus Bergsman.
Han har aldrig spelat ishockey själv, utan hamnade i klubben tack vare sonen som numera spelar i Lerums a-lag i division 3. Magnus har gjort en massa olika saker i LBK, bland annat varit vice ordförande. Nu är han med i klubbens sportråd.
– För att killar och tjejer som börjar spela hockey ska vilja fortsätta, så är det viktigt att de får vara med och spela. Att de känner sig sedda och behövda oavsett vilken nivå de är på, säger Magnus, där han sitter på ena sidan av långbordet i sammanträdesrummet.

Toppning först i 15 år ålder

Möteslokalen, kansliet och kaféet med fönster ut mot isen – allt ligger en trappa upp på en hylla ovanför kortsidan av Vättlehallens rink.
Hans Widlund, på andra sidan konferensbordet, fyller i:
– Vi är en uttalad breddförening och ska hålla igång så många spelare som möjligt. Både Magnus och jag har varit med ganska länge. Vi har sett att om man selekterar tidigt, så slutar barnen. Det är inte så konstigt.
Enligt Lerums BK:s styrdokument får toppning ske tidigast på A-ungdomsnivå (i år är det spelare födda 2004/05).
– Någonstans måste man ändå börja tävla. A-ungdom är nog den lägsta åldern där det är lämpligt. Innan dess är de inte riktigt mogna för det, säger Hans Widlund.
Han började själv spela i Lerums BK för 44 år sedan. Efter att ha fortsatt med hockey på andra ställen flyttade han hem igen – och sönerna började i klubben.
Hasse är också med i LBK:s sportråd. Han är dessutom assisterande tränare i A-pojklaget, där ena sonen håller till. Den äldre sonen finns numera i Frölundas J18-trupp. Han är en av många Lerumspojkar som har tagit det steget.
– Det är svårt för våra killar att säga nej när de får frågan om det vill vara med i Frölundas U16-lag. Det är smickrande och en fantastisk miljö som Frölunda erbjuder. Där finns ju en elitverksamhet som vi inte har.

En del tvingas flytta

En del spelare försvinner redan när de ska börja nionde klass. Ännu fler när de blir gymnasister. Och inte bara till Frölunda.
Bara från årgångarna 2001-2003 finns idag 20 Lerumskillar utspridda på olika ishockeygymnasier och klubbar – allt ifrån Karlskoga till Karlskrona.
Detta beror till stor del på att det bara finns ett hockeygymnasium i Göteborgsområdet och bara en elitsatsande klubb.
– Ibland blir det lite olyckligt. En del unga spelare som ligger långt fram i utvecklingen och vill satsa på hockeyn känner sig "tvungna" att flytta hemifrån och ibland ganska långt bort. Och kanske inte alltid till en bättre hockeymiljön än vad vi har här i Lerum. Då blir det ju lite halvtokigt, säger Magnus.
Övergångarna till den stora klubben i Göteborg är lättare att smälta för Lerumsledarna.
– Vi har ett samarbetsavtal med Frölunda. Vi deltar i varandras cuper, vi blir inbjudna till extra träningstillfällen. Vi är vi överens om hur och när övergångar mellan klubbarna ska ske. Med den täta dialog vi har sker spelarövergångarna alltid i samförstånd.
Av alla spelare som har grundutbildats i Lerums BK genom åren har fyra tagit sig så långt som till National Hockey League och Tre Kronor.

 

Hur kan en breddförening i en liten kommun som Lerum få fram så många toppspelare? Vad är "hemligheten"?
– Det ska vi inte berätta..., säger Magnus Bergsman, skrockar och fortsätter:
– "Hemligheten" är att ha så många ungdomar som möjligt igång. Det är en så otroligt liten del av spelarna som lyckas ta sig ända upp i den högsta eliten. Då är det klart att möjligheterna är större för en klubb som har stor ungdomsverksamhet. De som toppar lagen i tidig ålder tappar en massa spelare, och då är ju chansen minimal att få fram stjärnor.
– För att barnen ska bli kvar tror jag att det viktigaste är engagerade ledare, fortsätter Hans Widlund. Sedan måste man ha intresserade föräldrar också som står bakom. Och vi tror alltså på bredden. Utan den blir det ingen topp.
 

 

När ni tittar på listan av stjärnor som klubben har fostrat – hur känner ni?
– Jag känner stolthet, absolut. Jag är stolt över föreningen överhuvudtaget, säger Hasse.
– Jag också, säger Magnus, innan Hasse fortsätter:
– Jag tycker att vi har en fantastisk förening på alla sätt och vis. Sedan känns det ju extra i Lerumshjärtat när man ser våra killar bli världsmästare med Tre Kronor. Som i Globen 2013 när Loui Eriksson var fantastiskt bra och tog VM-guld tillsammans med Sedinarna.
Och Lerums största hockeystjärnor har inte glömt var någonstans de en gång började vingla fram på skridskor och fumla med klubba och puck.
– Loui och bröderna Klingberg är hemma här i Vättlehallen minst en gång om året. Och flera andra också. Det betyder jättemycket för våra ungdomar. De här stjärnorna är helt vanliga killar som kommer hit. De är så enormt ödmjuka, och de är fantastiska med barnen.

Nominera Årets Idrottsförening här


Fakta: Tio hockeyproffs från Lerum
Här är tio Lerumsprodukter som idag är yrkesspelare i ishockey – i sju olika länder. Nuvarande klubb står direkt efter namn och födelseår. Inom parentesen nämns ett urval av tidigare klubbar.

Loui Eriksson (1985), Vancouver Canucks (Boston, Dallas, Frölunda), 72 landskamper, 1 VM-guld, 1 OS-silver.

Anders Eriksson (1985), Frederikshavn (Lausitzer Füchse, Örebro, Växjö Lakers).

Viktor Stålberg (1986), Fribourg-Gottéron (NY Rangers, Nashville, Chicago, Frölunda), 19 landskamper, 1 Stanley Cup-titel.

Sebastian Stålberg (1990), Frölunda (Rögle, Worcester Sharks).
Carl Klingberg (1991), Zug (Nizhny Novgorod, Winnipeg, Frölunda), 30 landskamper, 1 VM-guld.

Henrik Lundberg (1991), Karlskoga (Karlskrona, Västerås, Örebro).

John Klingberg (1992), Dallas Stars (Frölunda, Skellefteå), 46 landskamper, 2 VM-guld.

Erik Karlsson (1994), KooKoo (Timrå, Charlotte Checkers, Frölunda).

Anton Karlsson (1996), Villach (Leksand, Frölunda, Skellefteå).

Oskar Svanlund (1997), Mora (Västervik, Troja-Ljungby).