Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
ANNONSInnehåll från Folkspel

Adams hjärta stod stilla i nästan en timme – nu berättar han för första gången

En annorlunda nyårsafton, sju veckor efter hjärtstilleståndet.Foto: Privat
Tuff rehab börjar och allt, verkligen allt mäts.Foto: Privat
På ambulansflyg hem från Spanien.Foto: Privat
Kärt återseende. Personalen i Spanien trodde inte sina ögon när Adam kom ner och hälsade på - och själv mindes han dem inte alls. Foto: Privat
Tillbaka i Spanien och på cykeln, knappt ett år efter hjärtstilleståndet. Foto: Privat

En decemberdag 2018 vaknade Adam Esser upp på Karolinska sjukhuset.
Så småningom förstod han att det hade gått en månad sedan cykelturen i Spanien. Att utflykten slutat med att hans hjärta stannade. Att han varit utan puls i nästan en timme.
– Det är ett mirakel att jag står här idag. Och att jag inte fick hjärnskador, säger Adam.
Nu vill han hjälpa till att sprida kunskap om hjärt-lungräddning.

Rösta på din favorit inom kategorin Hälsa här

 

Cykelrundan i den spanska byn La Nucia var nästan över, när han rasade handlöst ner i asfalten.

Adam Esser, 25, hade förlorat medvetandet medan han satt på sin cykel.
Nu låg han orörlig på gatan.
Pappa Klaus Esser fanns precis i närheten och insåg direkt vad som hade hänt.

Spelade i Blåvitt

Adam föddes med en aortastenos – en förträngning av hjärtklaffen till stora kroppspulsådern. Som 16-åring fick han en så kallad biologisk klaff inopererad. Han valde detta framför en längre hållbar mekanisk hjärtklaff. Detta för att slippa äta blodförtunnande mediciner som skulle hindrat honom att fortsätta sin fotbollssatsning i IFK Göteborg.

Den där stunden i Spanien, lördag 10 november 2018, förstod Klaus Esser att hans son hade drabbats av hjärtstopp. Han satte omedelbart igång med hjärt- och lungräddning. En person som stannat till på platsen ringde efter ambulans.
Adam andades inte. Hade ingen puls.

Både Klaus Esser och en kvinna som kommit till undsättning försökte med HLR. De såg ingen effekt.

När Adam Esser hade legat i cirka 20 minuter utan hjärtslag kom polis till platsen. De försökte få igång hjärtat med defibrillator. Två gånger.
Ingen puls.

Poliserna fortsatte med hjärt-lungräddning tills ambulansen kom. Nu hade Adam legat livlös i ungefär en halvtimme. Ambulanspersonalen kopplade också på defibrillator. Efter fjärde försöket gav de upp och lade Adam på en bår.
Medan ambulansen for iväg stod Klaus Esser kvar på olycksplatsen. Han tänkte att han aldrig mer skulle få se sin son i livet. Och om Adam mot förmodan skulle överleva – vad skulle det bli för sorts liv?

Vill cykla 30 mil

Att Adam Esser idag skulle vara fullt återställd, sitta på ett kafé i Göteborg och berätta att han siktar på att cykla Vätternrundan 2020 – det var omöjligt att föreställa sig den där novemberdagen ifjol i sydöstra Spanien.

– Jag har fortfarande svårt att förstå hur kritiskt allting var. Det är på något sätt overkligt eftersom jag inte har upplevt det själv. Jag kan inte föreställa mig hur tufft det har varit för mamma, pappa och min syster. De har ju sett detta så illa det bara kan vara. Det är svårt för mig att greppa.

Hur kunde Adam Esser överleva en timmes hjärtstillestånd? Och utan att få några bestående men?

De frågorna har ingen expert som familjen Esser pratat med kunnat besvara. Det är osäkert om någon annan i världen på detta sätt har klarat ett så långt hjärtstopp utan att kroppen varit nedkyld. En läkare tror att en viktig förklaring är att Adam var väldigt vältränad när olyckan skedde.

– Min återhämtning är rekordartad som jag har förstått det. Det är väl ett mirakel bara att jag står på benen, även om det inte känns så för mig. Jag är nog ett bevis på att om man är ung och vältränad, har en vilja och en stöttande familj så klarar man mer än man tror.

I mitten av oktober hade Adam ett möte med Hjärt-Lungfonden för att starta ett samarbete.

– Jag upplever att det finns stor okunskap om hjärt- och lungräddning. Jag tror att många inte vet hur man ska agera om något så här allvarligt inträffar. Jag är inte ens säker på att jag själv vet hur jag skulle gå tillväga om någon ramlar ihop, säger Adam Esser och fortsätter:

– Det är viktigt att nå ut med detta och ge folk en tankeställare. Alla arbetsplatser borde se till att de anställda regelbundet får fräscha upp sina kunskaper inom HLR. I idrottsföreningar behövs också en ökad kunskapsnivå. Framförallt i idrotter där man pushas att ta ut sig och maxa sina gränser.

Adam har själv varit fotbollsmålvakt på hög ungdomsnivå i IFK Göteborg och Qviding.

Google translate hjälpte till

Någon timme efter att Adam Esser med hjärtstillestånd hade hämtats med ambulans kom Klaus Esser efter till sjukhuset nordost om Alicante. Han fick besked från intensivvårdsläkaren att de hade lyckats få igång Adams hjärta igen. Men också att han hade varit utan puls i nästan en timme.

Läkaren talade inte mycket engelska. Han skrev på Google Translate och tryckte på högtalarsymbolen.

En syntetisk röst meddelade på entonig svenska: "Din son har haft ett långt hjärtstopp och antagligen fått allvarliga hjärnskador."

På kvällen kom Adams mamma Anna Esser nedflygande till Spanien.
Under fyra veckor besökte föräldrarna sjukhuset varje dag och vakade vid sonens säng så mycket de fick tillåtelse till.

Adams andning hölls igång av en respirator. Han hade höga febertoppar. Fick kontinuerlig dialys eftersom njurarna inte fungerade. Smittades av multiresistenta bakterier. Var nersövd dag efter dag, vecka efter vecka.

När han dessutom drabbades av lungödem (vätska i lungblåsorna) pekade mycket på att han inte skulle överleva. En kritisk natt såg vårdpersonalen flera gånger alarmerande tecken på att Adam var på väg att dö.
Men han segade sig kvar i livet.

Hade bara sett honom livlös

Fyra månader efter att Adam Esser hade räddats på sjukhuset i Spanien var han tillbaka på intensivvårdsavdelningen – fullt levande och på benen.
Det vore fel att kalla det ett kärt återseende. Adam hade varken sett människorna eller miljöerna förut. Och den spanska vårdpersonalen hade bara sett den svenske killen i medvetslöst och nedsövt tillstånd.

– Doktor Joaquín hade tagit ledigt den där dagen för att kunna ta emot mig. Hela avdelningen sken upp och det blev ett stort kramkalas. De kunde inte fatta att jag såg så frisk och relativt vältränad ut, och inte den lilla grönsak jag var förra gången de såg mig. Det var ett speciellt ögonblick. Även om jag inte riktigt kunde relatera till dem så insåg jag ju vilka hjältar alla på avdelningen var.

Fick återbesöket på det spanska sjukhuset dig att mer inse vidden av vad som hänt?

– När jag såg hur mamma började störtgråta kunde jag kanske förstå lite mer hur kritiskt allt faktiskt hade varit. När jag såg hur tagna mina föräldrar var av att komma tillbaka dit förstod jag hur illa det kunde ha slutat.

8 december var Adams tillstånd fortfarande kritiskt, men tillräckligt stabilt för att han skulle kunna transporteras med ambulansflyg till Sverige och Karolinska sjukhuset.
Han var fortfarande sövd och hölls kvar i livet tack vare respiratorn.

De svenska läkarna sänkte genast doserna av de tunga mediciner som hållit Adam nersövd. Redan under det första dygnet vaknade han.

Tidigt visade Adam att han förstod vad vårdpersonalen sa. Han svarade på frågor genom att blinka eller krama med handen.
Föräldrarna har berättat för honom att han blev ledsen och började gråta när han fick förklarat för sig vad som hade hänt.

– Jag har inga minnen från den första tiden när jag hade vaknat på Karolinska. Men jag kommer ihåg en hel del från den dagen i Spanien när olyckan hände, berättar Adam.

Och han minns när han blev nerkörd till operationssalen på Karolinska för att få en mekanisk hjärtklaff inopererad, istället för den biologiska som var helt slutkörd.

– Mina föräldrar och min syster fick inte följa med. Jag kommer ihåg att jag var väldigt orolig och sur över att de inte fick vara med mig. Jag kände mig ensam och utlämnad.

Det var den 21 december, tolv dagar efter att han vaknat upp.
Hjärtoperationen tog sju timmar.

– Den mekaniska klaffen ska jag kunna ha tills vidare. Det finns inget som säger att den någon gång kommer att behöva bytas ut.

Visste inte vem Trump är

När hjärtat var fixat återstod en lång rehabilitering, både när det handlar om fysik och hjärnfunktioner. Han hade tappat 20 kilo – och glömt många saker som tidigare varit självklart.

– I början var allting en jätteuppförsbacke. Armar och ben var som tunna pinnar. Det såg ut som om jag hade varit på ett läger utan mat i månader. Jag kunde inte stå, inte gå, inte prata. Jag visste inte vem Donald Trump var eller vad huvudstaden i Spanien hette. Men återhämtningen av minnen och kunskap gick väldigt, väldigt fort. Redan i slutet av december tittade jag på På Spåret och klarade många frågor.

Sedan dess har det blivit många timmar i gymmet, både i styrketräningsmaskiner och på träningscykel.

Tidigt i januari skrevs Adam Esser ut från Karolinska sjukhuset. Han flyttades till Danderyds sjukhus och en vårdavdelning för hjärnskaderehabilitering.

Läkarens första besked var att Adam beräknades vara inlagd där i ett halvår. Efter någon vecka hade detta ändrats till sex veckor.

– Det var hemskt där. De flesta andra patienterna var mycket värre däran än jag. Alla vi åt ihop i samma matsal. Vissa skrek under måltiderna. Någon intill mig satt och dreglade, en annan spottade i maten och en kille satt med hjälm i sin rullstol. Det var tungt att se sånt. Jag kände medkänsla för de andra samtidigt som jag blev tacksam över att ha klarat mig ganska bra. Det gav lite perspektiv.

Tacksam mot arbetsgivaren

Inget tyder på att Adam Esser fick några bestående skador av hjärtstilleståndet.

– Jag har fått hjärnan skannad flera gånger och man har inte hittat några skador. Själv känner jag mig precis som jag var före olyckan.

Efter två veckor på Danderyd önskade Adam och hans föräldrar att han inte längre skulle vara inlagd på hjärnrehab, utan bara komma dit på dagarna och göra sin fysiska och kognitiva träning.

Rehabiliteringen fortsatte sedan i minskad omfattning på Högsbo i Göteborg fram till slutet av april.

Nu är Adam Essers plan att i november eller december återgå till arbetet som skattejurist på Deloitte i Stockholm.

– Jag är väldigt tacksam för allt som min arbetsgivare har gjort. Min chef Anna reste ner till Spanien flera gånger för att stötta familjen på plats. Hon ordnade genom företagets försäkringar så att jag kunde åka ambulansflyg hem till Sverige. Jobbet blir den sista pusselbiten till att vara tillbaka på alla sätt. Först börjar jag på 25 procent och sedan tänker jag att jag trappar upp arbetstiden om allt går bra.

Och det finns inga egentliga restriktioner kring hur hårt Adam Esser får anstränga sig fysiskt med sin nya mekaniska hjärtklaff.

– Min läkare Anders brukar säga: "Träning är bra för alla, och även för dig. Träna gärna så hårt och så mycket att du kan ställa dig på startlinjen till Vasaloppet eller Vätternrundan. Så stark ska du vara. Men du ska inte köra loppet, för då finns risken att pusha sig för hårt och det är inte hälsosamt för någon!".

Ändå är det just ett sådant lopp som Adam Esser nu siktar på att göra.

– Mitt mål är att cykla Vätternrundan till sommaren. Jag ska prata om detta med min läkare. Hjärt- och lungfonden har ett team som de kallar "Ride for life". Jag skulle gärna cykla loppet för dem. Jag gillar cykling och tycker att detta vore ett snyggt sätt att knyta ihop hela den här historien.

Från hjärtstoppet under cykelturen i Spanien – till en fullbordad Vätternrunda.

– Det vore coolt. Och ett kvitto på att jag verkligen är tillbaka, säger Adam Esser.
Även om du nu är helt återställd – har du på något vis förändrats av att ha varit så nära döden och kämpat dig tillbaka?

– Ja, lite. Nu kan jag nöja mig med enklare saker och glädjas på ett annat sätt än förut. Idag är det sol ute, och då blir jag glad. Och att få en kram av mamma och pappa på kvällen. Jag känner verkligen hur skönt och viktigt det är. Sådana småsaker som man kanske tar för givet, det borde alla värdesätta mycket. För man vet ju aldrig vad som kan hända.

 

Rösta på din favorit inom kategorin Hälsa här

FAKTA

Riksförbundet HjärtLung är medlem i Folkspel och kan genom försäljning av Folkspels produkter (framförallt Bingolotto och Sverigelotten) öka sina intäkter, då Folkspel är ett ideellt spelbolag där hela överskottet går tillbaka till säljande föreningar och organisationer. Senaste verksamhetsåren fick Riksförbundet Hjärt/Lung drygt 1,8 miljoner kronor av det totala överskottet på 189 miljoner kronor.

Åldersgräns 18 år, stodlinjen.se