Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Är du en transperson inom idrotten är du oerhört stark”

"Är du en transperson i idrotten är du fruktansvärt stark".
Isaa Sand är en icke-binär transperson.Foto: Elin Kardell
Isaa Sand tävlar i bågskytte på elitnivåFoto: Elin Kardell

Isaa Sand, 43, är bågskytt på elitnivå. 

Isaa är också en icke-binär transperson - som använder pronomen hen. 

Nu berättar hen om hur det är att leva som transperson inom idrotten och stå utanför den norm som finns i sportens värld. 

– Är du en transperson inom idrotten är du fruktansvärt stark. 

Idrotten skiljer på vinnare och förlorare. Den skiljer på hjältar och syndabockar. Och kanske mer tydligt än någonting annat så skiljer den på män och kvinnor. Så vad gör man om man vill bli en vinnare, man vill bli en hjälte, men man vill varken vara man eller kvinna?

Isaa Sand kom ut som icke-binär transperson på nyårsafton 2016. Det hade då gått fyra år sedan hen själv insett att det var det hen identifierade sig som. Då var det den enda vägen. En gräns hade nåtts. Det var det eller att inte finnas längre. 

– Många blir förskräckta när man kommer in på det värsta som kan hända. Det vill säga självmordstankar. Många transpersoner går med självmordstankar. Jag har själv varit där och har bearbetat det klart. Det finns inte kvar i mitt liv längre. Men när man kommer dit och berättar om det så slutar folk att lyssna, säger Isaa Sand. 

”Har alltid känts som att någonting är fel”

Isaa föddes som Jonas i en manligt kodad kropp. Men redan tidigt kände hen att det var någonting som inte var rätt. Isaa har aldrig känt sig hemma i något av de två könen som samhället länge utgått ifrån. Det har gällt allt från beteenden, leksaker till kläder och andra attribut. Och just den här dagen i juni 2019 när Isaa står på Ulvarnas bågskyttebana i Bromma, Stockholm är håret färgat rött, skägget är orakat, på ögonlocken syns en svart eyeliner och på höger arm sitter en regnbågsbindel.

– Det har alltid känts som att någonting är fel i kroppen. Det är som att du glömt någonting. Du får en känsla av att någonting inte står rätt till men du vet inte vad det är. Den känslan har jag haft med mig enda sen jag var liten. Jag har minnesbilder från när jag var fyra, fem år då jag började ifrågasätta normen. Varför jag som uppfostrad pojke inte fick gör si och inte fick göra så, säger Isaa.

Att leva utanför normen är ofta en utsatt position. Att leva utanför normen inom idrotten kan göra det extra tydligt. Det vet Isaa som sedan 12 års ålder har sysslat med bågskytte, och i dag skjuter på elitnivå.

– Bland den yngre generationen blir jag bemött jättebra och i damklassen har det också gått jättebra. Men det går lite sämre i herrdelen. Där är det lite mer konservativt. Det är buttra miner, det pratas mer bakom ryggen och det kommer en del konstiga kommentarer, säger Isaa.

Vad kan det vara för kommentarer? 

– Det populäraste är att ge sig på pronomen hen som jag använder eftersom att jag är icke-binär. Jag vill inte använda hon eller han. Där kommer standardkommentarerna ifrån den äldre, manliga skaran. ”Det borde inte få finnas”. Det dras paralleller till höns och allt möjligt som vi ser online. Det finns i verkligheten, säger Isaa.

I studien ”Hbtq och idrott” som Riksidrottsförbundet tagit fram framgår det av dem som deltagit i studien att de normer kring maskulinitet, femininitet och heterosexualitet som finns påvekar hbtq-personers idrottande. 

”Flera av de homosexuella killarna berättar hur machoidealen inom vissa idrotter har gjort att det känts omöjligt att vara bög och samtidigt framgångsrik idrottare. De homo- och bisexuella tjejerna berättar hur viktigt det är för idrottstjejer att vara feminina, och hur tjejer som inte pratar om killar och utseende misstänkliggörs”, står det i rapporten.

Foto: Elin Kardell

LÄS MER: Nilla Fischers hälsning till barnen efter fina gesten.  

”Man får väl bara äta i det sura äpplet”

Just nu tävlar Isaa i herrklassen. Men hen tycker att man borde se över klassindelningen i bågskyttet. 

– Jag skulle hellre se att vi inom bågskytte skulle skjuta i prestandaklasser, som i formel 1. Kommer du upp över en hastighet så är det där du skjuter. Jag tror att vi då kommer få se ett mycket jämnare skytte. Det är ju så otroligt individuellt hur du ser ut som människa. Långa armar är bra och det ser vi på många män. Men det finns långa kvinnor, korta kvinnor, långa män och så finns det korta män. Ingen är den ultimata idrottaren. 

Hen fortsätter:

– Man får väl bara äta det sura äpplet och inse att jag kanske inte har den perfekta kroppen för bågskytte. Jag skulle tycka det vore jättekul att vara sprintstjärna. Men det har jag inte riktigt kapaciteten för. Jag har för korta ben och jag är för stor. Så nej det funkar inte riktigt. Så jag får skjuta båge i stället, säger Isaa. 

”Är du en transperson inom idrotten är du stark”

Trots att Isaa inte levt som öppen transperson särskilt länge har hen mycket livserfarenhet. Hat och hot är någonting som hen fått utstå vid flera tillfällen. Men Isaa har lärt sig hantera kommentarer och blickar. Och i dag försöker Isaa Sand vara en förebild för andra som inte tillhör normen. 

– Hela processen med att ställa sig utanför normen, processen att som transperson göra någonting åt sitt mående äter energi. Så de transpersoner som tagit sig till idrotten har gjort ett enormt arbete. Att boosta sig själva och våga ta plats. Att jobba undan allt vad psykiskt dåligt mående är.

Hen fortsätter: 

– Är du en transperson inom idrotten är du fruktansvärt stark. Du har kommit över dina egna personliga svårigheter, du har kraft nog att stå emot utifrån och du har kraft nog att dela med dig till andra personer. Bara genom att vara där. Och det tycker jag är fantastiskt. Bara att finnas där banar vägen för att andra personer ska få det lite lättare. 

Vad behövs för att göra klimatet bättre för hbtq-personer inom idrotten? 

– Det som behövs är kunskap. Andra idrottare måste lära sig och förstå hur det funkar. Vad upplever människor som ställer sig utanför normen? Vad är det som gör att de ställer sig utanför normen?

Hen fortsätter: 

– Vi som ställer oss utanför normen behöver nog lära oss att backa bak och mata med information i en vettig mängd och inte dra på med allt på en gång.

I ”Hbtq och idrotten” framgår det också att transpersoners situation ofta skiljer sig från homo- och bisexuellas. Det eftersom att det är svårare att dölja de yttre attributen. Men transpersoner tvingas också oftare att komma ut för att idrotten oftast är uppdelad i herr- och damidrott.

”Något annat som skiljer sig åt är att transungdomar i större utsträckning tvingas förhålla sig till den könsuppdelade organisatoriska struktur som genomsyrar stora delar av svensk föreningsidrott.”

LÄS MER: Börje Salmings stöd efter hatet och hoten. 

”Det finns ingen nakenhet i sporten”

Isaa vet ett antal personer inom sin egen sport som identifierar sig som hbtq-personer, och hen tror att bågskytte är en relativt accepterande miljö. 

– Framförallt för att det inte är en omklädningsrumssport. Det finns inte det konstanta trycket från övriga lagmedlemmar som exempelvis fotbollen eller hockeyn har. Alla lagsporter där du måste klä av dig inför dina lagkamrater. Det förekommer när vi ligger ute på stora tävlingar och träningsläger men det är så pass sällan. Det finns liksom ingen nakenhet i sporten som i lagidrotter där det ska duschas och bytas kläder. 

Hur har du hanterat den biten? 

– För mig har det varit lite jobbigt innan jag kom på hur jag ska hantera det. Jag har egentligen inga problem med att visa min nakna kropp. Problemet ligger i den som betraktar. Det är ofta de som tycker det är jobbigt. Jag löser det så att jag duschar sist, sen stämmer jag av. När ska ni kliva upp? Och då kliver jag upp innan.

Omklädningsrummet är också någonting som studien ”Hbtq och idrott” tar upp. 

”Könsuppdelning inom idrott skapar stora problem för transungdomar. De kan till exempel inte använda det omklädningsrum som stämmer överens med deras könsidentitet. Detta leder till att transungdomar tvingas blanda in ledare, tränare och lärare för att finna lösningar. För att kunna lyfta de problem som de ställs inför krävs att de berättar om sin könsidentitet.”

LÄS MER: Snipers är det första HBTQ-laget i seriespel. 

”Hade nog haft mycket större problem utan idrotten”

För många blir idrotten en fristad. Ett ställe där man kan koppla bort det runtomkring, så även för Isaa. För även om det förekommer blickar och kommentarer även där, så försvinner allt när bågen ska spännas.

– Det är just det att man hamnar i sig själv. Precis när du kliver fram till skjutplatsen. Där måste du fokusera in i dig själv. Du kan stå med hundra skyttar bredvid dig men det känns fortfarande som att du är ensam. Det är bara du och tavlan. Tar du in någonting annat kan du inte fokusera. Det är en fristad för mig att kunna fokusera i min bubbla. Och när jag kliver ur bubblan då får jag ut och boxas med verkligheten igen. 

Hur hade ditt liv varit utan idrotten? 

– Jag tror inte att jag hade haft någonting att meditera i och laga mig själv i. Jag hade säkert haft någon annan hobby men jag har svårt att se en annan hobby som ger den energin tillbaka som idrotten gör. Jag hade nog haft väldigt mycket större problem om jag inte haft idrotten.

Har du självmordstankar?

• Ring alltid 112 om läget är akut.

• BRIS vuxentelefon 077-150 50 50.
• BRIS – Barnens hjälptelefon Tel: 116 111.
www.bris.se

• Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.

• Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

• Jourhavande präst: Nås via 112.

• Föräldratelefon: 020-85 20 00.

• Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

• Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

• Telefonjouren: 08-34 58 73.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.