Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Alpinstjärnans drama: Var mitt i jordbävning

Jessica Lindell Vikarby med sin bronsmedalj efter damernas storslalom i alpina VM i februari 2015 i Beaver Creek i USA.
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
En ung Jessica Lindell Vikarby i Tandådalen 1992.
Foto: PRIVAT

Ett liv i idrottens tjänst kan vara skrämmande.

Fråga bara tidigare alpinstjärnan Jessica Lindell Vikarby.

Under en skidtävling i Nya Zeeland hamnade hon mitt i en jordbävning – som höll på att skaka sönder hotellet hon och de övriga åkarna bodde på. 

– Jag vaknade av att hela sängen hoppade, säger Viaplays nuvarande expertkommentator. 

Nu i februari är det sju år sedan Jessica Lindell Vikarby, i dag 37, inte kunde åka skidor på det sätt hon önskade.

Kroppen, framför allt ryggen, sa ifrån efter ett ihärdigt tävlande under lång tid.

När SportExpressen Föreningsliv pratar med henne är det dock inte ryggen det är problem med utan halsen. Lindell Vikarby låter rejält rapsig efter några dagar med feber och sängliggande på grund av covidsmitta.

– Jag hoppas jag låter mindre rasslig i helgen, då vi sänder damernas störtlopp och super-G från italienska Cortina. Den enda svenska tjejen som kör fart, Lisa Hörnblad, är med och tävlar. Hon är tillbaka efter skada, säger Lindell Vikarby.

Det var i höstas hon började arbeta för Viaplay som expertkommentator.

– Jag lär mig fortfarande. Jag försöker hitta vägar för vad jag ska säga.

Många som hört henne tycker att Jessica gör det lika lätt och ledigt som när hon tog sig nedför storslalombacken. Och där juvelen i kronan är bronsmedaljen från Beaver Creek i USA 2015.

Fjällströms plötsliga besked

Om Lisa Hörnblad nu tagit sig tillbaka till tävlingsarenorna, så utgörs motsatsen av Magdalena Fjällström. Endast 27 år gammal bestämde hon sig i veckan – efter en lång skadehistorik – att lägga av.

I ett inlägg på Instagram var Fjällström kritisk till hur hon bemöttes av det svenska förbundet när hon var tillbaka i höstas efter ett drygt års rehab. 

– Hon kämpade länge med flera tunga bakslag , och många skador samtidigt. Då kanske det är svårt att ge den support som man önskar. Även om det i den bästa av världar ska fungera så. Men jag är för dåligt insatt i det här fallet för att kunna säga något, menar Lindell Vikarby.

Jessica Lindell Vikarby på väg nedför glaciären  Juvasshytta i Norge 1996.
Foto: PRIVAT

Jessica borta en hel säsong

Hon har, som sagt, själv en lång erfarenhet där skidkarriären balanserade på slak lina. 2003-2004 var hon borta hela säsongen efter att det dragit till i vänsterknäet.

– Jag var ung då och hade precis åkt min första säsong i världscupen. Jag hade inte ens tänkt tanken att man kunde bli skadad. Det var en tuff skada att komma tillbaka ifrån. 

Fem år senare var det tyvärr dags igen. 2009 drog hon korsbandet i höger knä.

– På störtloppet under VM i Val d'Isère fastande jag i en snövall. Då var jag dock sjukt motiverad och taggad efter att det gått så bra det året att jag bara kände att jag skulle tillbaka.

Men när den där ryggen sade ifrån gång på gång meddelade Lindell Vikarby 14 juli 2015 att hon gjort sitt.

– Jag hade haft mina två bästa säsonger. Det är det svåraste jag gjort i hela mitt liv, att ta det beslutet.

Prisutdelning för Caravan Cup under påsken 1992 i Tandådalen. Jessica Lindell Vikarby högst uppe på prispallen.
Foto: PRIVAT

En tjej från Huddinge i världseliten

Att landa i världseliten i alpint om man är från Tärnaby är väl en sak – men Huddinge, söder om Stockholm, som Lindell Vikarby?

Hur gick det till?

– Det är en vanligt förekommande fråga, men det var flera från Stockholmsområdet som var med i landslaget då. Runt Stockholm är det förvisso kortare backar, men du får starta många gånger, du får tänka igenom vad du gjort och du får många chanser.

– Samtidigt längtade vi till fjällen och möjligheten att få åka längre backar.

Oftast bar det i väg till Tandådalen i Sälen med mamma Boel Lindell och pappa Stefan Vikarby. De två äldre systrarna, Maria och Linda Lindell, hängde också med.

Bakom varje framgångrik idrottare står det oftast två personer – en mor och en far.

– Mina föräldrar betydde egentligen allt för att jag skulle kunna ta mig fram. De hade själva ingen bakrund som skidåkare, även om mamma var lite inkörd i Huddinge skidklubb. 

– Vi kånkade runt i husbil under många år för att jag skulle kunna ta mig till olika tävlingar. Hemma i Stockholmsregionen vann jag det mesta när jag fick börja tävla.

Sedan följde skidgymnasiet i Järpen och ungdoms-OS (tog guld i slalom). Känslan av att det kunde bli något riktigt stort av skidåkningen växte sig allt starkare hos Lindell Vikarby.

Fortfarande en del av skidvärlden 

Även om hon slutat som aktiv åkare har Jessica inte lämnat utförsåkningen bakom sig.

Fram till 2017 var hon under fyra år åkarrepresentant i FIS (det internationella skidförbundet), hon har alltså kommenterandet på Viaplay och har de senaste månaderna hjälpt SOK, den svenska olympiska kommittén, med pappersarbete och ackrediteringar inför Peking-OS.

– Det är väldigt roligt att vara expert när jag nu fått distans till min sport. Man lever i en bubbla som elitidrottare. Jag vet ju vad de som tävlar går igenom. Det är kul att stå vid sidan om, och se skidåkningen från det hållet.

Jessica Lindell Vikarby och Anja Pärson 2004. Och under lugnare omständigheter än i Nya Zeeland sex år senare.

Jordbävningen i Nya Zeeland

Att ta sig förbi olika hinder är bra att ha kunskap om. För de kan dyka upp på ställen och i former som man aldrig kunnat föreställa sig.

Fråga bara Lindell Vikarby, Anja Pärson, Maria Pietilä Holmner och Kajsa Kling.

Det hände på ett träningsläger i Nya Zeeland i september 2010 då de fyra landslagstjejerna hamnade mitt i en jordbävning.

Skalvet uppmätte 7,4 på richterskalan. Det ledde till stor förödelse med kollapsade hus, rasade broar och skador på el- och vattennät.

 Svenskornas träningsläger var i Methven tre mil från epicentrum.

Skalvet varade i knappt en minut.

– Jag vaknade av att att hela sängen hoppade och fattade ingenting. Vi var rejält uppskrämda. Vi placerade oss i dörrposten för det hade vi lärt oss skulle vara det säkraste stället. Vi var alla chockade där vi satt i våra underkläder, och höll varandra i händerna, förklarar Jessica. 

Hur rädd var du?

– Det var superobehagligt. Det lät som det kom en grävskopa och grävde upp hela huset. 


DETTA ÄR JESSICA LINDELL VIKARBY

Ålder: 37 år.

Bor: Saltsjöbaden, öster om Stockholm.

Familj: Maken Jonas Söderqvist, 48, barnen Ella, 4, och Estelle, 2.

Idrottskarriär: Vid European Youth Winter Olympic Festival 2001 (”Europeiska ungdoms-OS”) tog hon guld i slalom, och slutade fyra i parallellslalom. Hon tävlade i världscupen från 2002, och nådde sina bästa resultat i super-G och storslalom. Hennes första pallplats i världscupen kom i super-G-tävlingen i kanadensiska Lake Louise 2007 där hon slutade trea. Första världscupseger var i en super-G-tävling i januari 2009. 

Under säsongen 2013/2014 tog Jessica Lindell Vikarby tre pallplatser, varav en seger, vilken var hennes andra i karriären. Den säsongen kom hon även tvåa i storslalomcupen. Vann VM-brons i storslalom 12 februari 2015 i Beaver Creek, USA.

Om jag inte valt idrott: ”Jag har egentligen aldrig tänkt på något annat än idrott. Men mitt drömyrke är läkare. Det är det mest fantastiska man kan göra, att hjälpa människor som verkligen behöver det.”

Förebilder: ”Pernilla Wiberg var min alpina idol. Hennes sätt att ta si an saker när det gällde ambitioner och målsättningar beundrade jag. 

Och italienska storslalomåkaren Deborah Compagnoni. Hon åkte så vackert, dansade liksom nedför storslalombacken. Det var väldigt inspirerande för mig att se.”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.