Klockan var 04.50, svensk tid, när Gabriel Landeskog och hans lagkamrater stormade ut på isen i ett glädjerus efter nattens 2–1-seger.
Man vann en dramatisk finalserie med 4–2 i matcher och spelade hem Stanley Cup för första gången sedan 2001.
– Jag växte upp och hade affisch i mitt sovrum med 2001-laget, Colorado Avalanche, laget som vann. Min dröm har alltid varit att vara i den bilden och sitta bredvid Stanley Cup-pokalen och ha den här tröjan på mig... Jag fattar inte att vi precis har gjort det. Det är helt galet, säger Landeskog ute på isen, där han och resten av laget firade med sina familjer och mötte media efter att ha gjort den klassiska handskakningen med motståndarna – och alltså lyft Stanley Cup.
Därför saknades Gary Bettman
Som lagkapten var det Gabriel Landeskog som gick ta emot den väldiga silvertrofén av vice NHL-bossen Bill Daly. (Komissionären Gary Bettman, som brukar buas ut grundligt när han envisas med att dela ut Stanley Cup, uteblev på grund av covidsmitta.)
– Det går inte att beskriva. Det är liksom ett ögonblick som man har sett fram emot så länge, så många år. Man har tittat på det vartenda år sen 2007 när Stanley Cup-finalen delats ut och tittat när den har delats ut, och vartenda år har jag sms:at min pappa och sagt ”en dag kommer det ske”. Och nu är vi här.
Landeskog: ”En underbar känsla”
– Det är nåt man har tänkt på varenda gång man har lagt huvudet på kudden de senaste sex-sju veckorna. Man har inte vågat tänka för mycket på det, tankarna har ändå gått dit varenda gång. Det är en så underbar känsla, säger Landeskog.
Det spekuleras alltid i vem som ska få ta emot bucklan som andra spelare, när lagkaptenen räcker över den. Det blev backen Erik Johnson, 34, som har varit i Colorado hela Landeskog karriär.
– Han var den första som hörde av sig till mig när jag blev draftad 2007 och min rumskompis i två-tre år och vi har varit bästa kompisar sen jag kom in i ligan. Han har kämpat i 15 år för det här och gått igenom sjukt många skador och motgångar och visste inte ens om han skulle kunna komma tillbaka och spela efter en tuff hjärnskakning förra året. Jag är så stolt. Och det är så underbart kunna ge bucklan till honom.
Landeskog är nu andra svenska lagkaptenen som fått ta emot Stanley Cup, efter att Nicklas Lidström gjorde det för Detroit 2008.
– Det är helt underbart. Det finns så många som har inspirerat en när man växte upp och har pushat en… det går inte ens att beskriva. Jag är stolt, men jag hade inte kunnat göra det utan alla de här gubbarna, säger han och pekar ut över virrvarret av spelare och familjemedlemmar bakom honom.
Tillsammans med Landeskog på isen fanns hans fru Melissa och pappa Tony och tvillingsystern Beatrice.
– Det är otroligt. Han har jobbat så hårt, dag ut och dag in. Jag är så stolt över honom! De förtjänar det så mycket! Nu kommer de få gå ut och festa! Det är bortom ord, det här, säger Melissa.
Tuffa vägen till titeln i finalen
Man fick jobba hårt för mästartiteln.
Tampa Bay fick precis som i fredags en drömstart med ett tidigt ledningsmål.
Steven Stamkos stod plötsligt omarkerad framför Coloradokassen efter 3.48 minuter och hade tid på sig att trycka in pucken mellan benskydden på Darcy Kuemper efter fint förarbete av Nikita Kutjerov och Ondrej Palat.
Men Colorado växlade upp i den andra perioden och efter många missar under de senaste matcherna träffade Nathan MacKinnon rätt.
MacKinnon låg också bakom ledningsmålet till 2–1 med en crosspassning från höger till Artturi Lehkonen i den vänstra cirkeln.
Den tredje perioden blev ett ställningskrig.
Valerij Nitjusjkin hade en jättechans att öka på till 3-1 efter knappt fyra minuters spel, men lyckades inte överlista Vasilevskij.
Colorado fortsatte att spela i ett högt tempo och pressade regerande mästarna hårt stundtals.
Darcy Kuemper hade bara behövt rädda ett skott under den sista perioden när nio minuter återstod. Så svårt hade Tampa Bay att få till några målchanser.
