Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Wallberg: ”Jag blev lurad på alla pengar”

Frida Wallberg tillsammans med barnen Luna, 2, och Milton, fem månader. Foto: ANNA FRIBERG
När Frida Wallberg lyfter på håret så syns fortfarande märkena efter den hjärnblödning som hon opererades akut för i juni 2013. Foto: ANNA FRIBERG
Frida Wallberg i mötet med Diana Prazak, matchen som kom att bli hennes sista. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN / BILDBYRÅN

ÅTVIDABERG. Huvudvärken är konstant och ibland kommer attackerna som får henne fullständigt utslagen. 

Knocken förändrade Frida Wallbergs liv totalt. 

– Barnen är min ljuspunkt i tillvaron, säger 35-åriga Wallberg som lurades på pengar under boxningskarriären och i dag lever på sjukpenning.  

SportExpressen har träffat den före detta proffsboxaren i föräldrahemmet i Åtvidaberg. 

I sommar är det sex år sedan den där fasansfulla junikvällen.

Från själva händelsen minns Frida Wallberg, 35, ingenting. 

Hon skulle försvara sin WBC-titel på en boxningsgala i Stockholm, för motståndet stod Diana Prazak från Australien. Wallberg dominerade stort inför hemmapubliken och tog hem de tre första ronderna i överlägsen stil.

Men sedan förändrades matchbilden. 

Prazak arbetade sig in i matchen och tog över allt mer. 

I den åttonde ronden fick Prazak in ett slag med vänstern mitt i ansiktet. Frida Wallberg föll, men reste sig. Kort därefter fick Prazak in nästa smäll och domaren avbröt matchen.

Medan Prazak jublade hängde Frida Wallberg vid ringhörnan tills läkare tillkallades.

Wallberg hade drabbats av en hjärnblödning som var nära att kosta henne livet.

Frida Wallberg förs ut på bår från boxningsgalan i Globen. Senare opererades hon akut för en blödning i huvudet. Foto: MAGNUS LILJEGREN - STELLA PICTURES / STELLA PICTURES - MAGNUS LILJEGREN
Frida Wallberg hänger över repen i ringen efter knocken från Diana Prazak. Foto: MAJA SUSLIN/ SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

Nu sitter hon hemma vid köksbordet i föräldrahemmet i Åtvidaberg. Över bordet halvligger hennes tvååriga dotter Luna och målar teckningar. I famnen har Frida Wallberg sonen Milton fem månader gammal. 

– Det är barnen som är mitt fokus nu, och att komma tillbaka till en fungerande vardag. 

Frida Wallberg med barnen Luna, 2, och sonen Milton, fem månader. Foto: ANNA FRIBERG

Frida Wallberg, som bor i Halmstad tillsammans med pojkvännen Emil Jönsson, har åkt hem till Åtvidaberg för att vila upp sig. 

Ett par veckor tidigare kollapsade hon i hemmet i Halmstad. 

– Det var lördag och vi hade varit och handlat, när vi kom hem kände jag mig jätteyr och gick och la mig för att vila. Då började jag spy intensivt, det fanns inget stopp. Till slut var jag okontaktbar och min pojkvän ringde efter ambulans. 

En mängd undersökningar gjordes, skallröntgen, blodprov, ryggmärgsprov. 

– Men de hittar inget, läkarna vet inte varför jag får de här attackerna. 

Hon säger ”attackerna” för det som hände helgen för två veckor sedan var inte första gången.

De riktigt svåra anfallen och attackerna kommer då och då.

Huvudvärken – den är ständig. 

– Jag har värk varje dag, den är olika intensiv, men den finns alltid där. Det har den gjort ända sedan jag skadade mig, precis som hjärntröttheten. 

”Kämpade för hennes skull”

Den första tiden efter skadan handlade om mängder av rehab. Wallberg fick lära sig gå, äta och prata på nytt.  

Steg för steg tog hon sig tillbaka. När hon fick den svåra blödningen i huvudet hade Frida Wallberg en dotter, Nellie, då sex år gammal. 

– Det var för hennes skull jag kämpade när det kändes som tyngst och jag egentligen inte orkade leva...

– Och nu finns det ju två till. 

Frida Wallberg tittar på sina två barn som följt med till Åtvidaberg. 

– Det är så klart fullt upp med barnen men de har också varit räddningen många gånger, de ger mig mening när det känns tufft. 

Frida Wallberg har tränat boxning efter den svåra boxningsskadan, men att gå en match igen är inte aktuellt. ”Det kommer jag aldrig göra”. Foto: ANNA HÅLLAMS

I april fyller Frida Wallberg 36 år, efter skadan har hon aldrig kunnat återgå till vare sig proffsboxningen eller arbetslivet. 

– Jag är långtidssjukriven, så länge jag mår som jag gör kommer det inte funka att jobba. Men jag hoppas kunna göra det i framtiden, det är mitt mål. Och jag har planer för vad jag vill göra. Jag och min pojkvän Emil har ett projekt på gång. 

– Sedan är det ju det här med pengar. Att leva på sjukpenning i flera år, det är ingen lätt tillvaro. 

Frida Wallberg i föräldrahemmet i Åtvidaberg. Foto: ANNA FRIBERG

Frida Wallbergs karriär pekade uppåt när hon skadade sig. De lite större pengarna hade börjat trilla in. Samtidigt var det många som skulle ha en del av framgångskakan. 

– Som proffsboxare är man ganska ensam, men det finns många runt en som ska ha del av pengarna, tränare, agenter, promotor och så vidare. 

– En del av dem lurade pengar av mig. När jag vaknade upp ur koman efter skadan var mitt bolagskonto mer eller mindre länsat. Sedan dess har jag haft mycket skulder och legat efter med betalningar. Men tack vare att en för mig tidigare okänd person gick in och hjälpte mig ekonomiskt så har jag rett ut situationen i dag. 

– Men jag har inte några pengar kvar från boxningen, inte ett öre. 

”De är inte på samma nivå”

Sedan sonen Miltons födsel har Frida Wallberg inte kommit i gång med träningen på samma sätt som hon önskat.

– Men träning är min medicin, både fysiskt och mentalt. När jag tränar mår jag bättre så jag hoppas hinna med det mer framöver. 

Hon har varit tillbaka i ringen efter skadan, men då bara tränat boxning. 

– Jag kommer aldrig att gå en match igen, det vet jag. Men jag tycker om att träna boxning, man blir så himla trött och nöjd efteråt. 

Saknar du att tävla?

– Ja, ibland. Jag hade velat visa mycket mer än vad jag hann göra. 

De senaste åren har Klara Svensson och Mikaela Laurén dominerat svensk damboxning. Wallberg har följt dem, men utan att imponeras speciellt. 

– Jag tycker att det är lite pajasaktigt det de har ägnat sig åt, det har handlat om mycket annat än boxning. Visst, det ska vara en show och allt det där. Men det är också en sport som vi ägnar oss åt. 

– Jag har aldrig mött Klara eller Mikaela och jag har aldrig haft något intresse av att göra det. Jag var på en annan, högre, nivå än vad de är. Men hade jag gjort det hade folk förstått skillnaden mellan dem och mig. 

– Jag hade visat vad boxning är på riktigt. 

Mikaela Laurén och Klara Svensson i titelmatchen på Hovet i Stockholm 2016. En match som vanns av Svensson. Foto: STELLA PICTURES

Frida Wallbergs 12-åriga dotter Nellie, som växelvis bor hos sin pappa i Göteborg, är framgångsrik i tennis. 

– Hon är en av de bästa i sin åldersklass i Sverige och väldigt duktig. Det är kul, men samtidigt vill jag inte pressa henne. Men tennisen är verkligen allt för Nellie och hennes pappa är ett stort stöd där. 

Själv säger Frida Wallberg att hon är usel på tennis. 

– Jag har inte en chans mot Nellie, det jag kan hjälpa henne med är fysträning och det mentala. Och det gör jag gärna. 

Vad skulle du säga om hon vill börja boxas?

– Jag kommer alltid att stötta Nellie i det hon vill göra, så länge det är något vettigt. Men jag har förklarat för henne att det finns risker. 

Visste inte du det?

– Jo, men jag tänkte inte på det då. 

Ångrar du att du satsade på boxning?

– Nej, boxningen har alltid legat mig varmat om hjärtat. Jag ångrar ingenting. 

Frida Wallberg tystnar en stund innan hon fortsätter. 

– Jag vet att jag kommer att få ha det här hela livet. Det gäller att jag hittar mina vägar för att hantera smärtan och min vardag. 

Frida Wallbergs match mot Diana Prazak i juni 2013 blev hennes sista i karriären. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

 

LÄS MER: Reportage, långintervjuer och granskningar – besök samlingssidan!  

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!