Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vännen om ”Lillens” sista svåra tid i livet

”Lillen” med sina föräldrar Sten och Gerd. Foto: TORBJÖRN SELANDER
Foto: OLLE SPORRONG
Efter karriären återvände ”Lillen” till sitt jobb snickare. Foto: JAN DÜSING
Eklund efter segern över Philip Brown. Foto: TOMMY PEDERSEN
Foto: © BILDBYRÅN
Foto: LEIF ENGBERG / DN
1 / 7

Miljonerna han tjänat i proffsringen var borta.

Boxaren Anders ”Lillen” Eklund levde knapert efter sin karriär. Under långa perioder gick han arbetslös och sjukskriven.

– Anders visste att hans hjärta var en tickande bomb, men han visste inte när det skulle smälla, säger vännen HP Burman.

På skärtorsdagen 2010 slutade 52-årige Anders ”Lillens” Eklunds hjärta att slå.

Här är historien om den utdömde snickaren som blev dubbel Europamästare i tungvikt. 

Hösten 1976 klev en nästan två meter lång, och 120 kilo tung, 18-åring in till boxningsklubben BK Falkens träningslokal i stadsdelen Sätra i Gävle.

– Anders var en rejäl bit. En naturbegåvning. Så stor och så stark, säger Tommy Antman, 75, legendarisk tränare i BK Falken.

Den gigantiske tonåringen hette Anders Eklund, men kallades bara för ”Lillen”. Han jobbade som snickare i Forsmark och hängde med en kompis till boxningsklubben.

Nybörjaren var ett naturligt råämne. Det såg den skicklige tränaren Antman redan under deras första pass.

Han vann både USM och JSM och fick debutera i landslaget 1978. 1980 gick ”Lillen” upp mot stjärnan Roger Andersson i tre kvalmatcher inför OS 1980 i Moskva.

Avgörandet kom i Gavlerinken. 7 000 hemmafans såg "Lillen" knocka Andersson i rond tre. Och plötsligt skrevs "Lillen" upp som ett OS-hopp.

Men svensken försvann i kvartsfinalen mot den rutinerade ungraren Istvan Levaj som vann på poäng. Svensken sågades brutalt av den svenska pressen.

 

Under karriären blev Eklund europeisk mästare vid två tillfällen. Foto: OKÄND

 

”Fick utstå det mesta”

Det här var bara början på en tuff resa med ett berg-och-dalbane-liknande förhållande mellan journalisterna och tungviktaren. Det var himmel eller helvete - det fanns inget mellanting.

– ”Lillen” fick ta emot alldeles för mycket stryk i media och av så kallade experter. Han fick utstå det mesta. Jag tyckte synd om honom, säger Tommy Antman.

Samarbetet Antman-Eklund tog slut efter VM 1982 i München. ”Lillen” Eklund vann 57 av sina 81 matcher som amatör. Proffslivet väntade.

Han gjorde proffsdebut för dansken Mogens Palles stall.

I början av oktober 1982 vann det blågula hoppet sin första proffsmatch. Poängseger i den fjärde ronden mot fransmannen Damiens Marignan.

Sju matcher senare stod supertungviktaren utan tränare. Frågan gick till OS-boxaren Leo Vaionen som tackade ja.

Samarbetet mellan de gamla kompisarna från BK Falken började med succé. Britten Steve Gee besegrades på teknisk knockout i den femte ronden.

Dömdes ut av Ingo

Som proffs började Anders ”Lillen” Eklund att tjäna pengar.

– Men de första matcherna gav honom inte så mycket. Det gav honom mat på bordet för dagen, säger Olof Johansson, 71, en av svensk boxnings största experter.

Den 9 mars 1985 hade ”Lillen” Eklund slagit sig fram till en fajt om EM-titeln mot norske favoriten Steffen Tangstad.

– ”Lillen” dömdes ut före matchen av många experter. Gamle världsmästaren Ingemar Johansson sågade honom vid fotknölarna. ”Ingo” höll stenhårt på Tangstad, säger Leo Vainonen.

”Lillen” var i en hysterisk form. Han hade tränat slaviskt under den tekniske och mycket skicklige Vainonens piska. 

- Det var så ”Lillen” var. Han hade en enorm glöd och träningsvilja när han jagade sina titlar.

Leo Vainonen beskriver sin gamle adept som lat emellanåt.

– Då ville han inte sparra utan bara ta det lugnt. Anders var också rejält påpassad av journalister. Kvällstidningarna skrev helsidor om honom. Det var mycket svarta rubriker. Han kände sig aldrig bekväm med all den uppståndelse som var kring hans person, säger Leo Vainonen, som i dag är 66 år, pensionär och ordförande i BK Falken.

”En otrolig seger – helt rättvis”

Titelmatchen mot Steffen Tangstad i Köpenhamn blev en ren svensk uppvisning.

I den fjärde ronden knockade den jättelike svensken den norske Europamästaren inför 4 000 åskådare i KB-hallen.

– En otrolig seger och helt rättvis. Vi gav ut en specialtidning i Gävle efter matchen, säger Jörgen Larsson, boxningsreporter på Gefle Dagblad som följde tungviktarens karriär.

– Det fanns mycket att berätta om ”Lillen” under de här proffsåren. Jag följde honom överallt och lärde känna honom, säger Jörgen Larsson, 73, som i dag är pensionär.

Gefle Dagblads gamle boxningsreporter berättar att Anders ”Lillen” Eklunds humör kunde växla blixtsnabbt.

– Han kunde vara sur och vresig ibland, men även öppen, generös och glad. Han påverkades mycket av sina resultat. Han var målmedveten och duktig. Han visste vad han ville.

 

”Lillen” 1999. Foto: JAN DÜSING

 

Tjänade miljonbelopp

Nu började även pengarna strömma in på den svenske Europamästarens konto.

När ”Lillen” Eklund den 1 oktober 1985 skulle försvara sin EM-titel mot det brittiska fysmonstret Frank Bruno fick han enligt uppgifter 1,2 miljoner.

– Men det fanns många mellanhänder som ville åt priskakan. När skatten och allt annat var betalt kanske han hade lite drygt 600 000 kronor kvar, säger boxningsexperten Olof Johansson, som blev ”Lillens” manager i slutet av hans karriär.

Anders ”Lillen” Eklund tjänade lite drygt fem miljoner kronor under sin tid som proffs.

– Det är så inom sporten att pengarna kommer med de stora matcherna. Och ”Lillen” gick ju fyra EM-fajter, säger Olof Johansson.

Fick revansch - tog EM-titeln 

Det blev ett brutalt uppvaknande för den svenske boxaren efter mötet mot Frank Bruno i London. Bruno körde över ”Lillen” Eklund. I den fjärde ronden slogs ”Lillen” ner och reste sig inte mer.

Men Anders ”Lillen” Eklund skulle få gruvlig revansch. Drygt ett och ett halvt år efter den brutala knocken i Wembley Arena i London gick han upp för en ny match om EM-titeln. Motståndare: spanjoren Alfredo Evangelista.

– Båda boxarna var grymt vältränade. Och Anders var i en hysterisk form. Helt klart hans karriärs stora höjdpunkt, säger Leo Vaionen.

I den sjunde ronden var matchen över. ”Lillen” Eklund knockade spanjoren och tog tillbaka titeln.

– Jag har aldrig sett ”Lillen” så bra i någon av alla hans matcher, säger Jörgen Larsson, GD:s boxningsreporter.

Röster om Anders Eklund

"Anders var en fantastisk person att jobba med när vi hade bandet JoyBoyz. En varm kille med glimten i ögat som var duktig på att spela gitarr och munspel."

HP Burman, 67, musiker och vän från Uppsala.

 

"Jag saknar ”Lillen” mycket. Jag följde honom genom hela hans karriär. På min rankinglista hamnar han bland de största namnen vi haft i svensk boxning."

Olof Johansson, 71, en av Sveriges främsta boxningsexperter.

 

"Jag följde ”Lillen” genom hans karriär. Jag hade klippkort till Danmark, England och USA. Det var en fantastisk resa. Han gjorde en bedrift och sitt livs match när han slog Aldredo Evangelista 1987 och tog tillbaka sin EM-titel."

Jörgen Larsson, 73, tidigare boxningsreporter på Gefle Dagblad.

 

"Anders ”Lillen” Eklund är den största och bäste boxare vi haft under BK Falkens 90-åriga historia. Vi hyllade honom rejält när klubben fyllde 80 år."

Leo Vainonen, 66, tränade ”Lillen” som proffs.

Blev skallad - matchen avbröts

Ett halvår senare blev svensken av med titeln när han i italienska Aostra i den sjätte ronden förlorade mot italienaren Francesco Damiani.

– Det var en bitter förlust. Anders blev bättre och bättre under matchens gång, men då kom chocken. Han blev skallad i en närkamp, det vänstra ögonbrynet sprack direkt. Domaren bröt matchen, berättar Jörgen Larsson.

Tränaren Leo Vainonen ville att den svenske tungviktaren skulle dra sig tillbaka – men han ville inte lyssna på sin tränare.

Anders ”Lillen” Eklund gjorde ett sista försök att nå toppen. Han blev amerikansk mästare 1989 och fick möta den fruktade Tim Witherspoon i Atlantic City, USA.

– Witherspoon hade då en av boxningens vildaste svingar. Efter 71 sekunder hade han testat den på Anders och sedan var det slut, säger Jörgen Larsson, som var på plats och såg matchen.

Domaren kunde ha räknat till 100 – den blågule stjärnan skulle ändå ha legat kvar. Så utslagen var han.

– Med sina två EM-titlar och en amerikansk titel tillhör Anders ”Lillen” Eklund en av våra största svenska boxare, säger Olof Johansson.

Under sin 25 matcher långa karriär som pågick mellan 1982 och 1990 mötte ”Lillen” Eklund åtta motståndare som hade boxats, eller skulle komma att boxas, om en stor VM-titel. Han träffade på namn som Jesse Ferguson, Glenn McCrory, Joe Bugner och Frank Bruno.

– Det är inte många svenska proffsboxare som har hade en lika tuff matchlista, säger Olof Johansson.

”En av våra bästa boxare”

Den 17 maj 1990 gick Anders ”Lillen” Eklund upp för sista gången i ringen. Han slog amerikanen Gering Lane på poäng i den åttonde ronden.

Anders ”Lillen” Eklund vann 19 matcher av 25 matcher.

Hur bra var han?

– ”Lillen” var ingen världsstjärna, men strax under. Han tillhör en av våra bästa boxare. Två EM-titlar och en amerikansk titel skojar man inte bort i första taget, säger Leo Vainonen.

Vaionen och Antman, som formade ”Lillen” Eklund, tappade kontakten med sin gamle adept efter karriärens slut. Men de möttes igen 2008 när BK Falken fyllde 80 år. "Lillen" var hedersgäst.

Anders Eklund

Smeknamn: ”Lillen”.

Född: 22 december 1957.

Död: 1 april 2010.

Yrke: Snickare – och proffsboxare.

Klubb: BK Falken från Gävle.

Viktklass: Tungvikt.

Tränare: Tommy Antman och Leo Vaionen.

Främsta meriter: Vann 57 av sina 81 matcher som amatör.

Blev Europamästare 1985 och 1987.

Vann 19 av sina 25 matcher som proffs.

Amerikansk mästare 1989.

SM-guld 1992.

Avled efter hjärtproblem

Två år senare avled den svenske proffsboxaren på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Den 1 april, en skärtorsdag när påsken närmade sig orkade inte Anders ”Lillen” Eklunds hjärta längre.

– ”Lillen” var inte i topptrim på slutet. Han hade hjärtproblem och diabetes, säger Leo Vainonen.

Den dubble Europamästaren hade svårt att få sin ekonomi att gå ihop. Han gick under långa tider arbetslös och sjukskriven. 

”Lillen” Eklund led av sin diabetes, men också av ett sår under hans fot som inte ville läka. Han hade höga kolesterolvärden och var överviktig.

– Alla pengar som ”Lillen” tjänade under sin karriär i ringen var dessutom borta. Han fick vardagen att gå runt, men mer än så var det inte, säger Olof Johansson. Det finns ju trots allt ett skyddsnät i Sverige när det handlar om pengar.

 

Eklund efter segern mot Steffen Tangstad. Foto: ULF RYD

 

Spelade i band

När mästaren klev ut ur ringen tog han på sig sitt snickarbälte igen.

På fritiden spelade han gitarr, helst Bluegrass, den ursprungliga och akustiska formen av countrymusiken.
1994 träffade ”Lillen” musikern Hans Peter HP Burman. De blev goda vänner och bildade bandet JoyBoyz.

– Vi spelade ihop i fem år. Anders lirade både gitarr och munspel. Det var mycket trevligt ihop. Men när vi var ute och spelade var det ingen i publiken som ville prata om musik. Alla ville höra berättelser om ”Lillens” karriär, säger HP Burman, från Uppsala som i dag är 67 år.

Men bandet JoyBoyz sprack när "Lillen” Eklunds bror Per dog i en hjärtattack.

Anders ”Lillen” Eklunds familj drabbades hårt av flera tragedier i början av 2000-talet. Det fanns inget slut på allt elände.

Alla män i hans släkt led av samma hjärtsjukdom.

2002 avled ”Lillens” äldre bror Roger, 47 år gammal. Två år senare gick hans pappa Sten bort, 71 år gammal. Och året efter, 2005, avled hans yngre bror Per, 41 år.

– En stor tragedi. Anders visste också att hans hjärta var en tickande bomb. Men han visste inte när det skulle smälla, säger HP Burman.

Pratade ni om det?

– Ja, det gjorde vi, men han sa att livet måste rulla på som vanligt. Vi hördes av då och då, men vår kontakt blev sämre med åren. Anders var en fin kille. Jag saknar honom mycket.

 

Förlorade sina två bröder

Den dubble Europamästaren Anders” Lillen” Eklund visste att han hade ett hjärtfel. Hans pappa och två bröder hade gått bort i sjukdomen. Efter sin proffskarriär i boxningsringen gick mästaren ofta arbetslös och sjukskriven. Han led av en svår diabetes och av ett högt kolesterolvärde. Den 1 april, en skärtorsdag, 2010 orkade inte Anders ”Lillens” Eklunds hjärta längre. Han avled samma dag på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han blev 52 år gammal.