Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Det var ett mörker, jag grät varje kväll”

Klara Svensson berättar om en mörk tid i livet då hon tappade glädjen helt. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Klara Svensson har lämnat Skåne och flyttat till Stockholm. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
SportExpressens Anna Friberg har träffat boxaren Klara Svensson för en intervju. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Klara Svensson har bestämt sig för att berätta om en tung tid i livet. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Klara Svensson i matchen mot Mikaela Laurén. En match som Svensson vann. Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL
1 / 7

Är karriären över? Eller blir det en sista match?

Klara Svensson, 31, tar de frågorna med ro. 

Men för första gången berättar boxningsstjärnan om en mörk tid i livet som satte djupa spår. 

– Jag kände att jag lika gärna kunde bli överkörd av en bil. 

För två veckor sedan hyrde hon en skåpbil, packade den full och körde mot Stockholm.

Klara Svensson har lämnat Skåne och Malmö för huvudstaden.

– Jag har varit inne på en flytt ett bra tag. Jag har många vänner här uppe och gillar Stockholm.

Det har gått ett år sedan hon senast gick en match, den mot Mari Tatunashvili i Hamburg.

Den orutinerade 19-åringen från Georgien var en tämligen enkel uppgift för Svensson som innan dess hade haft en över ett år lång paus från boxningen efter förlusten i stormatchen mot Cecilia Braekhus.

Flytt till Stockholm och längesedan du gick en match, är boxningskarriären över?

– Nej. Eller det vet jag inte. Jag vill gärna ha revansch på Braekhus.

Klara Svensson har fått frågan många gånger den senaste tiden och svaret har varit rakt. Det är den hittills obesegrade norskan Cecilia Braekhus hon vill möta igen.

Någon annan match är inte intressant.

– Det pågår förhandlingar, men vi får se var det slutar. Det får bli som det blir...

– Men ska jag gå en match igen så ska jag göra det glad.

Klara Svensson i mötet med Cecilia Braekhus för två år sedan. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / PATRIK C ÖSTERBERG / IBL/IBL PATRIK C ÖSTERBERG /

Vi sitter på ett kafé i centrala Stockholm, ett stenkast från den lägenhet som Klara Svensson hyr.

– När jag fickparkerade skåpbilen med alla flyttsaker tänkte jag på det, att ingenting är jobbigt längre.

Hon har varit tyst om det tidigare, men nu bestämt sig för att berätta.

Tiden då det mesta var mörker i hennes liv.

– Jag visade upp en fasad i flera år. Jag tror inte det var många som fattade hur dåligt jag egentligen mådde. När man är så slängd i käften och vältalig som jag är så kan det vara svårt för omgivningen att förstå.

”Jag var väldigt ensam”

Klara Svensson var 15 år när hon inledde sin karriär i klassiska Höllvikens boxningsklubb.

Efter flera framgångsrika år i svenska landslaget blev hon 2011 proffs och flyttade till Hamburg.

Under sina första proffsår i den tyska staden tränade Klara Svensson i en grupp, men när hon hösten 2013 fick kontrakt med Sauerland och flyttade till Köpenhamn blev det annorlunda.

– På ett sätt var det nu mina drömmar skulle bli sanna. Jag hade skrivit på för en stor promotor och var närmare en stormatch. Och det var inget fel på träningen med Joey (Gamache, boxningscoach), men det var individuell boxningsträning två timmar om dagen. Resten av upplägget låg på mig att lösa, det var inte lätt i ett nytt land och ny stad, jag var väldigt ensam. 

– Jag kände inte tillhörighet någonstans, och det var en tuff omställning för mig som egentligen är en väldigt social person. Jag kände mig låst.

Klara Svensson tystnar en stund innan hon fortsätter.

– Jag bet ihop och försökte göra det bästa av situationen. All fokus handlade om att bli bättre till min nästa match.

Klara Svensson berättar om det destruktiva förhållande hon levde i under en tid. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Tiden i Köpenhamn rullade på men samtidigt som Klara Svensson inte kände någon större glädje i träningen blev förhållandet med den dåvarande pojkvännen alltmer destruktivt. 

– Han var aldrig våldsam. Hans egna ord var att han var ”possessiv”, inte svartsjuk. Han var även min fystränare, och en viktig grund för träningsupplägget.

I februari 2015 tog förhållandet slut, i samma veva ringde hennes promotor och sa att det var klart med en VM-match mot argentinskan Erica Anabella Farias. Den dittills största matchen i karriären för Svensson.

– Matchen jag hade tränat för i fyra-fem år skulle äntligen bli av. Samtidigt var jag helt nedbruten, både fysiskt och mentalt.

Hon skulle boxas i 63,5-kilosklassen, men vägde då knappt 60 kilo.

– Det var ett mörker, jag grät varje kväll. Men jag drevs av att jag skulle visa att jag klarade allt. Jag såg bara mot mitt mål att vinna titeln.

Kanske var den käftsmällen jag behövde

I maj 2015 var det dags för mötet med Farias på en gala i Köpenhamn.

Klara Svensson förlorade sin första match i karriären som proffs.

– Jag föll på ett misstag, ett enda misstag. Efteråt hade jag svårt att förstå vad som hade hänt. Men samtidigt kanske det var den käftsmällen jag behövde, för någonstans där insåg jag att jag var tvungen att börja förändra saker.

Berättade du för någon att du mådde som du gjorde?

– Mina närmsta visste och Joey, min tränare. Men jag har aldrig varit en sådan person som gråter ut i media eller fläker ut mitt innersta på sociala medier för att få snabb bekräftelse.

– Jag har egentligen inga problem att berätta och vara öppen om mina erfarenheter, men jag tror att det är lättare att göra det när man mår bra. Inte när man är mitt i det.

Klara Svensson har inte gått en boxningsmatch på drygt ett år, men förhandlingar pågår om en ny match. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Klara Svensson påminner om ett tillfälle då vi sågs för en intervju i Köpenhamn 2015.

– Jag har aldrig mått så psykiskt dåligt som under den tiden, men det var inget jag berättade. Utåt ville jag visa mig stark. Jag hade hellre blivit påkörd av en bil än att säga jag inte kunde boxas för att jag mådde dåligt.

Hon kallar 2015 för ”det svarta året”.

– Det är det värsta året i mitt liv. Att förlora sig själv som jag gjorde där, det var det mest skrämmande jag har varit med om. Jag kände mig som en levande död. Det är en otroligt obehaglig känsla av att vara med, men att ändå inte vara närvarande. 

Ville sätta Laurén på plats

Vägen tillbaka för Klara Svensson har varit lång.

– Jag förändrade upplägget, flyttade tillbaka till Malmö från Köpenhamn. Det var positivt men den riktiga glädjen fanns varken där inför mötet med Mikaela Laurén eller Cecilia Braekhus.

– Visst fanns det en stark drivkraft när jag skulle möta Laurén, men det var inte glädjen i att boxas. Mer att jag ville sätta henne på plats.

Klara Svensson besegrade Mikaela Laurén på Hovet i Stockholm i september 2016.

Drygt fem månader senare gick hon upp i ringen mot obesegrade Braekus på en gala i Oslo.

– Jag var taggad då också. Men träningen inför matcherna var extremt enformig och det stod mig upp i halsen.

– När jag skulle gå matchen mot Braekhus var jag mentalt utbränd. Det låter som en dålig ursäkt för att jag förlorade, men jag tog slut. Jag var apatisk och hade noll energi.

Klara Svensson i mötet med Cecilia Braekhus i februari 2017. En match som Svensson förlorade. Foto: BILDBYRÅN

Efter förlusten mot Braekhus tog Klara Svensson en över ett år lång paus från boxningen innan hon i mars förra året mötte den betydligt enklare Mari Tatunashvili i en comebackmatch efter att ha bytt träningsbas till Berlin.

– Det har tagit lång tid att bli mig själv igen. Jag har tagit hjälp och jobbat mentalt. Och jag är glad att jag har gjort det. Jag är äntligen fri.

– Det är en skön känsla att ha gjort sig fri från att ha varit en fånge i en karriär som har isolerat mig.

Vad hade hänt om jag hade haft kul samtidigt?

Klara Svensson funderar på varför det blev som det.

– Jag har alltid älskat boxning och vet att jag är väldigt duktig på det. Men är man inte glad utan bara härdar ut och härdar ut... Då blir det inte bra till slut.

– Det största felet jag gjorde var att jag inte prioriterade mitt eget välmående. Jag vet att jag är begåvad med en jäkla skalle när det väl gäller. Men vad hade hänt om jag hade haft kul samtidigt?

– Det jag tänkt på ibland, och som ligger och skaver. Om jag har kunnat leverera på världsnivå under de omständigheter jag haft. Hur bra hade jag kunnat bli om jag hittat något som lyfte och gav mig energi?

Kvällen innan vi ses har Klara Svensson tränat boxning med vännen Anna Laurell Nash på boxningsklubben IF Linnéa i Stockholm.

– Det var oerhört roligt, och längesedan jag tränade i grupp på det sättet. Jag fick verkligen en kick av det.

Hur lång tid skulle du behöva för att vara i form för att gå en match mot Cecilia Braekhus?

– Tre månader kanske.

Hur viktigt är det för dig att matchen blir av?

– Jag har presterat tillräckligt plus moms för mig själv, och jag är inte i behov att prestera för någon annan heller. Ska jag boxas och riskera min hälsa, lägga ned all den kraft som krävs, då ska det vara någonting som jag verkligen brinner för.

– Något jag känner glädje i och som ger mig energi, och inte tvärtom.

Om det inte blir någon mer match?

– Då har jag andra planer. Jag vet att det finns massa andra saker som jag kan och vill göra. Men jag kommer aldrig sätta mitt eget välbefinnande på spel igen. 

Klara Svensson i en lång intervju med SportExpressens Anna Friberg. Foto: ANNA-KARIN NILSSON