Match 7

Örebro mot Timrå och Färjestad mot Frölunda.
Match 7.
Kamp, passion, ovisshet.
Jag älskar det.

Årets SM-slutspel är, precis som grundseriens förutspåddes att vara, det jämnaste någonsin. Aldrig tidigare har samtliga fyra kvartsfinalserier gått till sex matcher och aldrig tidigare har tre gått till en match sju.
Som spelare minns jag att det var svårt att kunna njuta för stunden i en match sju. Jag brukade försöka framkalla en känsla över att vara här och nu och att man tillsammans kunde åstadkomma något stort.
Den första av tre matchserierna som gick till sju var den mellan Växjö och Luleå. Jag ska vara ärlig och säga att det inte varit den roligaste av slutspelsserier att följa men den har varit spännande och avslutades med ett Luleå hade ett skott (styrning) i stolpen med bara sekunder kvar för att få till stånd en förlängning. Så tajt var det.
Luleå har gjort ett heroiskt slutspel och räddat upp en säsong som till stora delar varit rätt dålig. Trots mängder av skador på en redan tunn trupp har man överträffat sig själva.
Tio matcher på 16 dagar blev för tufft mot seriesegrarna från Småland som dock inte på något sätt har övertygat. Det har varit som om man spelat för att inte ta ut sig och gjort precis det som krävts. Det är den känsla jag lämnas med. Lite i avsaknad av inlevelse och ibland också attityd.
Fast å andra sidan gjorde man det som krävdes och det är i regel det Växjö brukar göra. I en semifinal måste man lyfta sitt spel något man själva givetvis är medvetna om.
Ikväll tar vi oss an ett par nya match sjuor.
Örebro mot Timrå och Färjestad mot Frölunda.
Inför kvartsfinalerna så tippade jag (eller det var väl mer en förhoppning) att dessa matchserier skulle sträcka sig hela vägen till en match sju.

Med tanke på hur pass lite som skiljde Örebro och Timrå åt i tabellen samt den rivalitet och hetta som finns mellan Färjestad och Frölunda så var det förmodligen inget tips som direkt stack ut.
Jag tycker att matchserien mellan Örebro och Timrå har viktat över mot Örebro under stora delar av matchserien. Men var det möjligtvis en scenförändring vi fick se i match sex i Timrå i måndags tro?
Örebros styrka under hela säsongen har varit deras struktur och tydliga linjer i spelet. Det såg jag inte mycket av senaste samtidigt som Timrå svarade för sin bästa kvartsfinal. Dessutom har Örebros ledande spelare varit direkt underlägsna Anton Lander, Jonathan Dahlén och Emil Pettersson.
Även om Örebros bredd är vass så måste ändå de ledande spelarna kliva fram i en match sju.
Emil Larsson, Mathias Bromé, Philip Holm och till viss del även Rodrigo Abols måste alla spela på en högre och bättre nivå än vad man gjort hittills.
Jag förväntar mig en matchbild där Örebro kommer att komma ut hårt och spela med en intensiv skridskoåkning under den första perioden för att sätta sin prägel på matchen. Jag har sett Örebro göra det flertalet gånger, i synnerhet på hemmaplan, under säsongen och då är man ett brutalt bra och svårslaget lag. Timrå måste därför minimera sina misstag och spela sig snabbt och enkelt ut från egen zon för att flytta upp spelet och ta vara på de kontringslägen som kommer.
Örebro är favoriter om än det är knappt.
Färjestad mot Frölunda har, föga oväntat, varit den särklass bästa matchserien av dem alla.
Det bottnar mycket i den historik och rivalitet som finns mellan klubbarna.
Kampen och intensitet finns alltid där oavsett om det så handlar om en match i grundserien eller som nu i slutspelet.
I en mach sju så kommer den om möjligt bli än mer påtaglig även om jag av erfarenhet vet att när det står så mycket på spel så brukar det fysiska spelet avta en aning eftersom man inte vill riskera att dra på sig någon onödig utvisning.

Efter Frölundas seger i match fem i lördags så tydde det mesta på att göteborgarna skulle slå ut Färjestad i Scandinavium i måndags. Jag upplevde att Frölunda fått Färjestad precis ditt man ville och kört slut på värmlänningarnas tunna backsida.
Att Frölunda velat gå hårt på Färjestads backar för att sedan stänga längs sargen med sina egna backar har knappast undgått varken Tomas Mitell eller någon annan. Frölunda har också fått bra betalt av detta genom att man pressat tillbaka Färjestad långa stunder och kvävt deras kreativa anfallsspel.
I måndags spelade Färjestad mindre omständigt med en tydlig matchplan att få ut puckarna snabbare från egen zon för att sedan flytta upp laget något som i sin tur fick Frölundas spelare att tappa den rytm som man själva styrt och behärskat så bra.
Den trötthet jag såg hos Färjestad i match fem och som jag trodde skulle bli deras fall i match sex blev istället en taktiskt triumf från Mitell. Han förmådde sitt lag att spela bort Frölundas presspel med långa pass efter sargen alternativt diagonalt på fri is. Det mynnade ut i att Frölundaspelarna blev utspridda och stundats även rätt passiva.

Nu ska sägas att Frölunda skapade nog med målchanser för att göra fler än två mål men det har man å andra sidan sagt om dem många gånger den här säsongen.
Det är på förhand helt ovisst inför kvällens match.
Är det ändå kanske fördelen av hemmaplan som till slut avgör?
Joels sista match i karriären eller bara hans sista match i Löfbergs Arena?
Bänka er ikväll.
Det kommer bli två riktigt bra och spännande matcher.
Tack för att ni tog er tid
Sanny