Listan kan göras lång

Ikväll ställs Tre Kronor mot Finland i vad som blir den tuffaste matchen hittills. Det pågår faktiskt ett VM även om det mesta av snacket har handlat om vilka spelare som tackat nej mer än de som faktiskt är på plats.
Det är synd.
Det här laget förtjänar att lyftas fram.
Jag har svårt att uppröras över att så många NHL-spelare har tackat nej till VM även om jag är aningen förvånad. Johan Garpenlöv fick jobbet som förbundskapten till stor del på grund av sin fina relation till NHL-spelarna. Därför trodde jag nog fler skulle tacka ja än vad som varit fallet i år. Samtidigt har jag respekt för att det varit en lång säsong där borta och många av spelarna har säkert spelat småskadade under slutskedet av säsongen och är mentalt utmattade. Dock får andra nationer förstärkningar av absoluta toppspelare som nyligen åkt ur Stanley Cup slutspelet. Därför kommer man nog behöva göra en analys varför så många väljer att säga tack men nej tack.
Men varför älta och prata om spelarna som tackat nej? Fokusera på spelarna som är med istället och som hittills gjort det bra och redan nu säkrat en plats i kvartsfinalen något som man missade i fjol.
Rasmus Dahlin är en av världens största backtalanger och som han har inlett turneringen. Det är ren och skär klass.
Oliver Ekman Larsson som gör sitt sjunde VM är en av de bästa backarna vi haft i NHL.
Adam Larsson, Rasmus Asplund, Joakim Nordström, Lucas Wallmark och Henrik Tömmernes. Listan över skickliga spelare som förtjänar mer respekt än att prata om spelarna som inte är här kan göras hur lång som helst.
För rent krasst kan jag konstatera att det är spelarna som tvingas- eller väljer att tacka nej som är förlorarna. Faktiskt.
Om du ska bli ihågkommen i det svenska folkhemmet så är det fortsatt viktigt att du som spelare är med i ett landslag som vinner och där stått för avgörande prestationer.

Även om du gör det bra i NHL så är det rätt avlägset det som sker där borta för den bredare massan. Jag tror knappast att gemene man kan värdesätta huruvida tex 65 poäng är bra eller inte för en ung svensk i NHL. Kommer spelaren hem och gör avgörande insatser i ett VM inför dryga miljonen framför TV´n är det annorlunda. Garanterat. Då får en helt annan publik upp ögonen för spelarna även om de till vardags är bra spelare i NHL.
Fråga bara Mats Sundin, Peter Forsberg eller bröderna Sedin för den delen. Det var väl först 2013 som bröderna Sedin fick sitt riktiga erkännande efter att, mer eller mindre på egen hand, lett Tre Kronor till ett historiskt guld på hemmaplan. Även om de innan dess varit två av NHL’s bästa spelare under en sju, åtta års period och bland annat utsetts till de bästa spelarna i NHL. Det säger en del om vad landslaget gör för en spelare och vad Tre Kronor betyder för svenska folket.
Jag tror inte heller att Mats Sundin och Peter Forsberg varit så stora som de är om det inte hade varit för deras prestationer i den gula tröjan. Fler minns nog Peter Forsberg för hans straff i OS i Lillehammer än för hans makalösa karriär i NHL eller Mats Sundin för hans otaliga prestationer i Tre Kronor.
Hockey VM är annars en turneringen som är så djupt rotad i den svenska folksjälen. Jag tror faktiskt inte att folk bryr sig nämnvärt huruvida det står Asplund eller Bengtsson på ryggen.
Även om Ishockey-VM ständigt kritiseras så engagerar den likväl när det vankas slutspel eller som ikväll när Sverige ställs mot Finland.
Patrik Ekwall skrev en gång
“Det är sällan – eller aldrig – spelarna som gör hockey-VM, det är VM som gör spelarna.”

Det är fortsatt så träffsäkert.
Fråga som sagt bröderna Sedin, Peter Forsberg och Mats Sundin om inte annat.

Tack för att ni tog er tid
Sanny