Din satan
Satan
Du din satans, helvetes jävla skit
(Din jävla skit)

Satans, helvete, jävla skit.
Det är precis så jag kan sammanfatta mina känslor just nu efter att Sverige förlorat mot Lettland i en kvartsfinal.
Mitt ovårdade språk är taget från Magnus och Brasses svårdomsvisa från 1976.
För övrigt sist som Tre Kronor tog sig förbi en kvartsfinal i ett VM.
Riktigt så illa är det inte riktigt men faktum är att Tre Kronor inte tagit sig förbi en kvartsfinal i ett VM sedan 2018.
Det är totalt oacceptabelt.
Det måste vi vara ärliga att säga.
Och det är charmen eller i det här fallet (o)charmen med ett VM.
Bedömningen och det slutgiltiga betyget sätts efter resultatet, i det här fallet, efter en kvartsfinal och då spelar det ingen roll vad du gjort tidigare under säsongen eller i VM
Att Sverige åker ut mot Lettland är ett misslyckande av stora mått. Att Tre Kronor endast gör ett ynka mål på 41 skott trots mänger av lägen i powerplay är ett fiasko.
Uselt.
Tyvärr.

Letternas chans att vinna låg i att utnyttja Tre Kronors misstag. Därför var det viktigt att minimera dessa och inte ge letterna mer energi i spelet än det som publiken gav dem.
Alexander Nylander hade ett pucktapp på offensiv blå efter knappt fyra minuter och Marcus Sörensen efter knappt sju minuter. Båda gångerna mot Letternas förstakedja.
Letternas 1-0 mål föranleddes av att Jonathan Pudas spelade upp pucken till Oscar Lindberg som de kunde bryta och sedermera göra 1-0 på. Målet gjorde av Dans Locmelis, till vardags i Luleås J20 (!).
Jag kan ta den typen av ”misstag” eftersom Tre Kronor ska driva spelet och hålla pucken inom laget.
Precis det som man inte klarade av i den tredje perioden.

När den lettiske forwarden Martins Dzierkals stod för en buttending och fick femminuters utvisning fick Sverige ett drömläge att ta det målmässiga initiativet i matchen.

Men det var återigen för enkelspårigt, ofta i avsaknad av fart och för lättläst.
Tyvärr.
Tömmernes till Raymond, Raymond till Tömmernes, Tömmernes till Raymond, Raymond till Tömmernes, Tömmernes till Lindberg, Lindberg till Tömmernes och Tömmernes till Raymond.
Eller i den andra uppställningen. När Jonathan Pudas väl sköt så hade Alexander Nylander tagit en position högt uppe på blå och hamnade i underläge i kampen framför letternas mål.
Och varför spelade inte Jonatan Berggren mer?

Det som hade kunnat ge Tre Kronor en skjuts in i den tredje perioden gav istället letterna energi.

När Sverige hade så pass mycket puckinnehav som man hade under de två första perioderna utan att få utdelning så kan det skapa en form av stress. Dels så upplevs det som farligt så fort letterna har pucken i anfallszon i synnerhet med publiken i ryggen.
Letterna hade ett skott på mål i den andra perioden och totalt var det 26-9 i favör för Sverige efter två perioder.
Men när utdelningen inte kom så växte letterna.
När sedan Leo Carlsson tappade pucken efter en stark lettisk backcheck av Oskars Banta så var det en kalldusch som de svenska spelarna och coacherna inte klarade av att återhämta sig från.
2-1 följdes upp av 3-1 i powerplay genom ett backskott på mål (se där) med trafik framför och i Lasse Johanssons ansikte.
Ridå!

Jag kommer aldrig acceptera att ett svenskt lag åker ur en kvartsfinal.
Aldrig.
Den som gör det eller letar bortförklaringar ljuger för sig själv.

Även om jag står fast vid att Sam Hallam är rätt man för jobbet som förbundskapten så går det inte att komma ifrån att hans första år på jobbet får ses som ett misslyckande.
Så krass är verkligheten.
En förlust mot Lettland i en kvartsfinal är inget annat än ett debacle.

Tack för att ni tog er tid

Sanny

Det här var precis det som Tre Kronor behövde. En match av hög kvalité, hög intensitet, mer fysiskt spel och en nivå av skicklighet som man inte mött tidigare under turneringen.
Förlusten till trots så gav den här matchen en viktigt erfarenhet inför kvartsfinalen på torsdag.

USA drev upp ett tempo som det svenska laget inte mött tidigare under VM. Deras forecheck var vass och gav de svenska backarna minimalt med tid att spela upp pucken på. USA kunde vinna pucken högt upp i banan utan att för den delen spela fysiskt eller fullfölja tacklingar.
Istället var det deras mod, intensitet och åkstyrka som skördade framgångar.
Matchbilden blev dessutom synnerligen ryckig när domarna för dagen hade en bedömningsnivå som var lägre än vad det varit tidigare under turneringen. Samtidigt är det något som man måste kunna hantera och inte lägga fokus på även om jag av erfarenhet vet att det ibland kan vara utmanande.

USA hade full kontroll på matchen och det kändes närmare ett fjärde eller femte amerikanskt mål än att Tre Kronor skulle reducera.
Men moralen. Den skojar man inte bort.
Efter Leo Carlssons 2-3 reducering så hände det något. Den fart, intensitet och noggrannhet som jag saknade under stora delar av matchen fanns plötsligt där.
Det gjorde mig glad och faktiskt lite stolt.
Att vända en match när man är så pass underlägsna som man ändå var i trejde perioden är väldigt starkt.

Jag är ingen vän av slagsmål i hockey men jag är dock en vän av att man står upp för varandra på isen när det så krävs.
När ens lags bästa spelare behandlas bryskt så anser jag att man som lag måste markera. Det gjorde ingen svensk spelare varken när Rasmus Sandin fick en ful knätackling eller när Lucas Raymond behandlades bryskt framför USA´s målvakt i slutet av den andra perioden.
Nu vill jag vara tydlig med att jag inte tyckte att USA spelade fult matchen igenom utan att de handlade om ett fåtal situationer.

Tacklingen som Rasmus Sandin fick från den amerikanske forwarden Michael Eyssimont var enormt smutsig och kan ge långvariga skador. Eyssimont är fullt medveten om vad han gör och det är bara med avsikt för att faktiskt skada. Inget annat.
För Tre Kronors del är det viktigt att Rasmus Sandin kan vara spelklar till kvartsfinalen. Detsamma går att säga om André Petersson som linkade av isen med uppenbara smärtor. Här var det dock inget fullt utan mer frukten av otur.

Bortsett från Michael Eyssimonts tacklingen så spelade inte USA speciellt fult utan mer på gränsen likt en slutspelsmatch ska vara. Det är något som man måste kunna hantera i kvartsfinalen och förhoppningvis i semifinal och efterföljande medaljmatch.

Inför matchen lyfte jag fram detaljer i spelet som jag ville se:
✅ Intensiteten
✅ Passningsspelet
✅ Tålamodet
✅ Fler som kliver fram
Jag tycker inte direkt att jag fick de svar som jag sökte.
Intensiteten försvann när matchbilden präglades av utvisningar de första perioderna.
Passningsspelet var stundtals svagt när det amerikanska spelarna drog upp på tempot. Så många pucktapp i mittzon som man stod för idag har man inte gjort under de sex föregående matcherna. Det var i stort sett bara i matchinledningen och efter Leo Carlssons 2-3 mål som det sprakade om laget.

Tålamodet sattes på prov i synnerhet med en del tveksamma utvisningar som man drabbades av.
Bland spelarna var det ingen som direkt stack ut. Alexander Nylander gjorde visserligen sin bästa match och Marcus Sörensen, Jacob de la Rose, Pär Lindholm, Anton Lindholm Lasse Johansson och Leo Carlsson kan kvittera ut ett bra betyg.
Jakob Silfverberg, som jag belyste inför matchen, fick istid i powerplay när André Petersson skadades men hade precis som under hela turneringen det tufft medan Rasmus Sandin som bekant tvingades kliva av redan i den första perioden.

Det är ännu oklart vilka som Tre Kronor kommer att möta i kvartsfinalen på torsdag. Men efter tre matcher mot svagt motstånd (Ungern, Frankrike och Danmark) var det här en genomkörare som laget verkligen behövde.
Förlusten till trots så finns det en moral i gruppen som är värd att lyfta fram.
Den kanske inte kommer bli guld värd men väl värd en medalj.

Till sist. Hampus Lindholm var en väldigt bra gästexpert i SVT´s sändning. Han lättade upp stämningen, bjöd på lite skratt och gav den hårt arbetande studion energi.
Hoppas att han får vara med i slutspelet också.

Tack för att ni tog er tid

Sanny

Efter tre riktigt sömniga matcher är det äntligen dags för toppmötet mot USA.
Det handlar om att sluta etta i gruppen för att förhoppningvis få en ”enklare” kvartsfinal.
Jag har lyft ut några nycklar som jag tror kommer att bli viktigt mot USA.

Intensiteten:
Mot ett så pass skickligt lag som USA så måste intensiteten i skridskoåkningen upp. Jag är inte främmande för att den blivit lite såsig efter ett par matcher mot två usla lag som Ungern och Frankrike vilket vi kanske såg igår mot Danmark. Det handlar om avvägningar i spelet och när man ska sätta press eller vara mer återhållsam. Det är nyckel till att Tre Kronor kan ta kommandot i matchen.

Passningsspelet:
Det som driver upp tempot i ett anfallsspel är i regel passningarna. Jag tycker inte det varit tillräckligt bra de senaste matcherna. Eller förresten. Det hade varit tillräckligt bra sett till motstånd men måste bli bättre idag mot USA som är ett bra mycket skickligare lag. När Tre Kronor kan utnyttja sina skickliga backar som kan vända bort en forecheck och snabbt sätta igång spelet är Sverige bra. Det kommer kunna straffa USA.

Tålamodet:
Eftersom det här får ses som en försmak av en slutspelsmatch så får vi återigen lyfta fram ordet tålamod som är det ord jag kanske förknippar allra mest med Sam Hallam. USA har en tendens att kunna gå bort sig och spela lite naivt till stunder och det kan ett klokt och vuxet (ett Tomas Mitellekst utryck) Tre Kronor utnyttja. Tålamodet hänger ihop mycket med den tighta defensiven som Tre Kronor praktiserat under säsongen och i synnerhet under VM. Det har gjort att man endast släppt in tre mål på VM´s sex matcher. En imponerade siffra för övrigt.

Fler som kliver fram:
Spelare som Jakob Silfverberg, Rasmus Sandin och Carl Grundström är tre spelare som gärna får kliva fram idag och visa sin klass.

Grundström fick göra mål igår vilket kanske stärker han självförtroende. Grundström kämpar och sliter och det går aldrig att klaga på hans jobb även om jag hade hoppats han kunde skapa lite mer framåt än vad han hittills har gjort.
Rasmus Sandin, som under kommenteringen av matcherna nog varit den överlägset mest hyllade spelaren, har i alla fall jag högre förväntningar på. Då ska man veta att jag sedan länge varit svag för Sandins spel. Av den anledningen vet jag också att det går att få ut mer. En poäng, trots massvis med istid i offensiva lägen, är ett för klent facit.
Jakob Silfverberg som drabbades av en blodpropp i benet för drygt ett år sedan står inte riktigt att känna igen. Jag är osäker om blodproppen är en anledning men kanske att det till och med hämmar honom nu. Oavsett vad så har Silfverberg inte riktigt kommit in i spelet och har heller inte riktigt trycket i sin skridskoåkningen för att distansera sig från sin motståndare på den stora rinken. Silfverberg är en viktigt spelare för Tre Kronor och det vore därför önskvärt om han kunde ha en bra match idag och få med sig lite självförtroende in i slutspelet.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Matchen ser ni på SVT med start klockan 15:20.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny