Efter fem säsonger i Malmö Redhawks så tackar nu Emil Sylvegård för sig.
Det innebär att klubben under silly season förlorat tre spelare med en gemensam nämnare: Alla tre i truppen som hade Redhawks som moderklubb.
Det råder ingen tvekan om att Björn Liljander trycker på resetknappen, men han spelar också ett högt spel.

Nej, det blir ingen Emil Sylvegård i kommande säsongs upplaga av Malmö Redhawks.
Under de fem åren Emil Sylvegård varit i klubben har man inte haft någon vidare sportsliga framgång.
En kvartsfinal, ett inställt slutspel då man skulle spelat åttondelsfinal, en åttondelsfinal, ett missat slutspel, och så ett kvalspel.
Det gäller att se nyktert på det.
Redhawks har inte varit ett framgångslag med Emil Sylvegård i laget, men han har stått för så mycket annat som man nu kommer att sakna.
Tillsammans med sin lillebror Marcus Sylvegård så har det varit profilstarkt. Av högsta klass i den rätt gråa SHL-massan.
Profiler som sticker ut.
Ingenting som ska underskattas.
Att det inte varit framgångsrikt sportsligt är givetvis inte Emil Sylvegårds fel. Det har att göra med att man aldrig riktigt landat rätt efter Peter Andersson-tiden, ett par misslyckade rekryteringar.

Man hade utan tvekan kunnat vara ett framgångslag även med Sylvegård i laget.
Hade man satt in honom i semifinallagen 2017 eller 2018, hade han passat plockrent.
Framför allt så hade han stått för så mycket mer.
Emil Sylvegård är urtypen för en spelare man älskar att ha i sitt eget lag, men som man hatar att möta.
Ungefär så.
Han är garanterat också den första som barnen vill ha på sina idolkort, som gör sjukhusbesöken eller som står och håller föredrag på företag.
Min gissning är att han är nummer ett på den listan.

Hade Malmö Redhawks velat behålla Emil Sylvegård, så hade man också gjort det.
Men jag vet också att Björn Liljander valt en stenhård väg. Ska han få ihop sin budget för den kommande säsongen, och lasta pengar på den yttersta spetsen, så måste han prioritera.
Redhawks väljer tydligt en annan väg nu.
Även om Emil Sylvegård står för så mycket annat än det som sker ute på hockeyplanen, så anser man helt enkelt inte att man har råd att prioritera en sådan spelartyp för en förhållandevis hög lön.
Även om han enligt mina uppgifter var beredd att gå ner i lön.

Nu säger mina uppgifter att det blir Växjö för Emil Sylvegård.
Där kan vi onekligen säga att han uppfyller en roll.
Nog har väl Växjö saknat en stor, stark forward som smäller på i slutspel, även om man tagit sig till final.
Hade Christian Folin tillåtits dela ut tjuvsmällar med en Emil Sylvegård på isen samtidigt, som han gjorde det på Robert Rosén?
Nej, vi har inte poliser på isen i svensk ishockey, men visst hade Sylvegårds närvaro säkert kunnat påverka sådana spelare att inte hålla på med den typen av smällar.
Dessutom fyller Emil Sylvegård, och hans bror Marcus, som sedan länge är klar för Växjö ytterligare en funktion.

Det är bara att fråga supportrar till alla andra lag och de hade inte funnit särskilt mycket som var roligt, eller stack ut med Växjö.
Med två bröder Sylvegård så kommer garanterat fler blickar att vändas mot Småland och höja intresset för klubben.

Nu har det gått en och en halv vecka sedan Malmö Redhawks fixade SHL-kontraktet för säsongen 23/24.
Sportchefen Björn Liljander började givetvis jobba direkt, och har redan hunnit med de individuella samtalen med alla spelare, och (minst)elva spelare kommer att försvinna.
Det är dags att göra en riktigt rejäl översyn av truppen, gå igenom exakt vad som ska in, på vilka positioner och vad supportrarna kan förvänta sig av silly season våren och sommaren 2023.
MÅLVAKTER
Daniel Marmenlind – Adam Werner
Kommentar: Här är det spikat och klart. Det kommer vara med en betydligt större trygghet man går in i denna säsongen, efter att Adam Werner under 2023 visade att han höll måttet med råge. Daniel Marmenlind blir snarare frågetecknet nu, då hela hans säsong faktiskt gick upp i rök i och med skadan mot HV71 i december. Han har höga toppar, men dalarna måste försvinna. Kommer bli en tajt målvaktsmatch.
BACKAR
Adam Ollas Mattsson – NY
Joakim Ryan – NY
Markus Lauridsen – Matias Lassen
NY – Gabriel Koch
Kommentar: Tre nyförvärv är att förvänta in i det här lagbygget.

Får man gissa är det troligt att man kommer gå ganska hårt efter att hitta två högerfattade backar. En som har en offensiv uppsida och skulle kunna paras ihop med Ollas Mattsson, och en som är en uppgraderad variant av Thomas Schemitsch. Känslan är att man kommer behöva hitta de här backarna utomlands.
Den offensiva som skulle kunna ta plats med Ollas Mattsson är det troligt att man får gå på jakt efter långt in i AHL/NHL-träsket.
Ett potentiellt förslag på en intressant spelare som är svensk, skulle kunna vara 23-årige Victor Berglund som avslutar i detta nu i Finland. Han har gjort det starkt i HIFK, och skulle vara en perfekt back för ett andra backpar. Han gjorde 21 poäng för Luleå senast det begav sig och det finns troligtvis massor av uppsida i honom. Man kan tänka sig att Modo kan hugga rätt hårt på honom om de går upp, men här finns då redan Pontus Näsén, Josef Ingman och August Berg på högersidan. Plus att man har klart med David Rundblad om man går upp. Berglund skulle utan tvekan kunna erbjudas en stor roll i ett Malmölag. Given på de två första backparen.
Utöver detta ska en back ytterligare plockas in. Då skulle ett klokt tillskott kunna vara Morabacken Olle Strandell. Hans utveckling i Mora har varit närmast sensationell, och han är lagets backetta. En back av den digniteten är ett troligt spår som kan börja som en backsjua, med goda möjligheter att avancera uppåt i näringskedjan. Gabriel Koch är ett löfte, och han får anses vara nästa säsongs svar på Theodor Johnsson, som kan varva J20-spel med A-lagsspel.
FORWARDS
Lukas Wernblom – X – X
X – Fredrik Händemark – X
Anton Wahlberg – X – Kim Rosdahl
Carl Persson – Christoffer Forsberg – X
William von Barnekow – Hjalte Kruse Thomsen
Kommentar: Det kanske kan verka närmast chockerande att Lukas Wernblom ska få börja så högt i ett lagbygge som bara måste bli bättre. Men varför inte, egentligen? När det nu bevisligen lossnat för honom, så är det väl bara att smida medans järnet fortfarande är varmt?

En förstakedja med Wernblom, en kvalitetscenter, som kan producera poäng, och helst en högerfattad playmaker på andra sidan kan vara en god start.
En stark och skridskostark förstacenter är att föredra. Det gäller att kunna hitta en pålitlig spelare. Troligtvis någon som kommer från AHL, som försökt i NHL, men som fortfarande har hungern kvar. En som inte vill annat än att åka tillbaka, eller jobba till sig ett fett kontrakt i Schweiz. En icke mätt spelare helt enkelt. Det skulle skapa lite utrymme på andra kanten.
Ett förslag på rak arm? Carter Camper. Han är född 1988 och har gjort lite av den här processen tidigare, när han kom till Leksand. Han kan SHL, skulle förmodligen brinna enormt för att bevisa Leksands ledning att de gjorde fel, som inte ville behålla honom. Två säsonger i följd gjorde han över 45 poäng, innan han försvann från Leksand när han gjort 27 poäng på 41 matcher.
I den bästa av världar skulle en spelare av Campers dignitet spela prestationsbaserat. Han trivs uppenbart i Sverige och är en kanonkille utanför isen, som alla gillar.
Till en andrakedja vore nog det bästa om en kille som Emil Sylvegård blev kvar, och spelade bredvid Händemark.
På högerkanten skulle Björn Liljander då behöver söka efter en högerfattad spelare som har skottet. Mycket troligt så behöver man då hitta den spelaren i AHL/NHL.
Skulle Emil Sylvegård inte stanna, så måste Brynäsforwarden, Trelleborgaren Oscar Eklind vara ett alldeles utmärkt alternativ. Han har storleken och det finns stora uppsidor. Han är troligtvis billigare än Emil Sylvegård, men har givetvis inte de karaktärsdragen som en Emil Sylvegård har, som är smått unika i SHL.
Till en tredjekedja så är det på förhand givet att man ska satsa på en Anton Wahlberg, som får en sommarträning till i sig, och Kim Rosdahl, som vaknade till liv ordentligt mot slutet av säsongen, på högerkanten.

Rosdahl skulle kunna vara ett bra powerplayalternativ till vänster, dessutom, tillsammans med den tilltänkta högerforwarden i en andrakedja som det främsta PP-alternativet. Då behövs en bra center till Wahlberg och Rosdahl. Då hade man nog behövs gå med någon med lite erfarenhet. Ingen 22-åring, utan snarare någon som spelat ett gäng säsonger på högsta nivå.
En fjärde ska centras av Christoffer Forsberg, sedan är frågan om Johan Olofsson är med på högerkanten eller om det blir någon annan. William von Barnekow kan troligtvis skrivas in som ytter i den kedjan, men med Carl Persson kvar kan det vara Forsberg, Persson och Olofsson slash en ny som kommer in. Och så får Barnekow jobba sig in i laget från egentligen samma position som förra säsongen. För man måste börja på 14 forwards, och då ska Hjalte Kruse Thomsen av allt att döma bli nummer 14.
Om Johan Olofsson inte blir kvar, så skulle man behöva något alternativ. Då kan Södertäljes Albert Sjöberg vara ett spår. En annan som förmodligen är ganska billig kan vara Timrås Erik Walli Walterholm, som även Djurgården lär jaga rätt hårt.
***
Klart är att en intressant tid väntar för Björn Liljander.
Jag vet att han kommer avkräva ganska snabba besked av de två spelarna som fortfarande hänger i luften, Emil Sylvegård och Johan Olofsson.
Med nuvarande trupp som redan finns på kontrakt är det troligt att han spenderat ungefär 22-23 miljoner kronor, och budgeten ska upp mot 46 miljoner.
Med ett par smarta rekryteringar, så kommer det att kunna lastas rejält med pengar på de tilltänkta spetsarna.
För det är sportchefens ambition. Han vill ha ett offensivt spetsigt lag.
***
Som ni märkt de senaste åren så fungerar denna blogg sedan ganska lång tid inte längre som en nyhetskanal. Utan bara för texter som skrivs när det uppstår “feeling”.

Nu var ett sådant!
Häng med på Expressens kanaler eller följ på twitter för att få det senaste om svensk hockey och silly season!

25 år som myndig.
Eller 43 år.
Traditionen hålls, och bilden som nu har ungefär de där 25 åren på nacken får nytt liv.
Grattis min vän, Sara, på 43-årsdagen!