KRÖNIKA: Stenson vann 40 miljoner – förstår inte hur han fungerar

Henrik Stenson vann LIV-tävlingen på Donald Trumps bana utanför New York och fick mer än dubbelt så mycket prispengar som när han vann British Open 2016.
Själva tävlingen bryr jag mig inte ett skvatt om.
Men hur svensken fungerar och den mentala styrkan han visat upp är fascinerande.

När Henrik Stenson vann British Open grät Göran Zachrisson i live-sändning. Det var det finaste som gick att vinna. Nu var prispengen så mycket större. Men pengar är inte allt. Få bryr sig om den sportsliga framgången.

Men ur ett psykologiskt perspektiv var det intressant. För av många har Henrik Stenson de senaste åren setts som en medelmåtta. Han hade halkat ned till 173:e plats på världsrankingen och bara noterats för tre topp 10-placeringar de senaste tre åren.
Visst vann han Tiger Woods uppvisningstävling Hero World Challenge 2019. Men det var inte ens en officiellt tävling, och bara 18 spelare fanns i startfältet.

I LIV-tävlingen utanför New York var de visserligen inte mer än 48. Men att Henrik Stenson lyckades fokusera på golfen och vinna var ändå högintressant och nästan märkligt att se.

Vad försiggick mellan hans öron? De senaste veckorna hade han fattat lika kontroversiella som svåra beslut, kritiserats och häcklats. Men när 40 miljoner kronor nu stod på spel visade svensken upp det där stenansiktet som gett honom smeknamnet “iceman”. Kanske tänkte han ”jag ska visa de jävlarna”.
Oavsett är det obegripligt att han lyckades stänga ute kaoset.

“Jag spelade som en kapten”, sa Stenson efteråt och lyfte fram stödet från familj och vänner.
”Det är i sådana här tider vänskap sätts på prov”, sa så klart något om vad han gått igenom de senaste veckorna.

Mejlen har haglat in

Sedan det stod klart att Henrik Stenson vaskat Ryder Cup-kaptenskapet och gått till LIV-touren har mejlen haglat in. Sveriges genom tidernas bästa svenska herrgolfare har av läsare i dessa digitala brev kallats för fler könsord än vad jag kan räkna till. Det har skrivits, experter har uttalat sig i världens alla hörn, och jag kan inte ens föreställa mig vilket hat Stenson själv måste ha utsatts för. I breven till mig har först och främst det moraliska i att ta emot saudiska blodspengar lyfts fram till varför Stenson kan likställas med ett könsorgan.
På plats i New York demonstrerade familjemedlemmar till omkomna från 11 september-attacken utanför banans grindar. Band finns till Saudiarabien och de ville bland annat prata med Stenson.
Han kan inte ha missat det.

Men även om Saudiarabien är det värsta exemplet har golfen i flera decennier låtit sig utnyttjas av tvivelaktiga regimer med bristfälliga mänskliga rättigheter. Så var fallet när man på sent 80-tal började tävla i Dubai, och har fallet varit med Kina.
Proffsgolfen har med andra ord varit moraliskt korrupt i väldigt många år. Det har bara blivit mer uppenbart och mer smaklöst nu.

Sveket som sticker ut mest

Vad som sticker ut med Stenson är i stället sveket. Att acceptera det hedersuppdrag det innebär att utses till Ryder Cup-kapten, men att sedan vända det och alla de som jobbar för honom i detta ryggen.

När Henrik Stenson 2013 vann Fedex Cup kammade han hem närmre 100 miljoner kronor i bara i bonuscheck. Tourfinalen gav honom ytterligare 15 och veckan innan hade han vunnit lika mycket.
Då har vi inte ens pratat om vad han fick för British Open 2016 (16 miljoner) och de två totalsegrarna på Race to Dubai (2013 och 2016) som gav honom 30 miljoner vardera.

Men alla har vi våra skäl till att agera som vi gör. Jag har funderat en hel del på Stensons. Han har visserligen tjänat massor med pengar i sin karriär.
Men vid två tillfällen har han också blivit av med stora delar av dem.
Först i kölvattnet av finanskrisen. 2009 blev han av med uppemot 80 miljoner kronor i en svindlerihärva.
Även om det inte handlade om lika mycket var det för något år sedan dags igen, då han blev bedragen av en familjevän som lånade pengar av Stenson. Pengarna skulle investeras i konst, men försvann i själva verket ned i kompisens ficka.
Samtidigt som familjevännen levde som en prins (nåja, kanske inte Mohammed bin Salman) fick Stenson en tavla som garanti. Jag har hört att det var en Andy Warhol.
Den visade sig vara fejk.

Jag säger inte att beslutet att gå till LIV var rätt. Men kanske var denna historik bidragande till att Stenson valde att vaska kaptenskapet i Ryder Cup.

Mer isman än så här blir det inte

Genom åren har Stenson i intervju efter intervju berättat om hur högt han håller Ryder Cup, och att gå till LIV kan inte ha varit ett beslut han fattat med hjärtat.
Men efter en birdie på söndagens första hål såg det i alla fall ut att vara ett beslut som ur ett företagsekonomiskt perspektiv fallit väldigt väl ut. Han höll hela vägen in i mål.
40 miljoner för den individuella titeln och ytterligare ett gäng för lagbonusen. Dessa är då utöver närmre 500 miljoner han redan fått bara för att gå över till touren.

Mycket pengar oavsett vad du heter.

Frågan är dock hur Stenson, en kille som fram till för några veckor sedan gjort sig känd för att “göra rätt saker”, kände inombords efter att under tre dagar och i den här utsträckningen personligen låtit sig användas för att ”sportwasha” för både Saudiarabien och Donald Trump.
Kändes det som att sälja sin själ? Var det värt det? Något måste han känna. Glädje? Säkert på något plan.

Ingen vet.

Mer isman än så här kan man inte bli…

HAR DU NYHETSTIPS? KONTAKTA MIG HÄR

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger