KRÖNIKA: The Players bjöd på den bästa underhållningen på länge

Bästa underhållningen på väldigt, väldigt länge.
Så summerar vi The Players och årets första riktigt stora tävling.

Discovery svarade för den största TV-satsningen jag sett i svenska golf-rutan på många år.
Fanny Sunesson hade sällskap av Wille Schauman på plats i Florida och i studion fick vi äntligen se ett par nya namn i form av Jonas Karlsson och My Leander.

My Leander spelar till vardags på den svenska proffstouren och det finns absolut tyngre namn att ta in, men en eloge ska ges till 28-åringen som spred energi och tog sig an expertrollen på ett lika självklart som exemplariskt sätt.
Att dessutom både kommentatorn Mattias Bohlin och Jonas Karlsson lyfte fram Leanders kunskap skapade en fin och underhållande dynamik som vi inte sett i många sändningar förut.

LÄS MER: Ingen spelar vattenhålet sämre än Brooks Koepka

Lördag som lockade fram det bästa

Men den allra största lärdomen finns i själva produkten det här gänget kommenterade.
Jag är golfnörd, och ändå har jag vecka efter vecka svårt att hålla mig vaken mer än 20 minuter i streck när PGA Tour-sändningarna drar igång; för oftast innebär sändningarna en kavalkad av höga och skruvlösa slag samt hålade puttar.

Det hela är imponerande, men kanske framförallt monotont och ganska intetsägande.

Men så kommer då en vecka som denna och förutsättningar som lockar fram det absolut bästa; först regn som för tankarna till Sydostasien och sedan vindbyar som egentligen hör hemma någonstans längs den irländska Atlantkusten.
Den redan svåra TPC Sawgrass blev nu både längre och mer svårbedömd. Förutsättningar skiljde agnar från vete, och den mentalt tuffe från den som viker sig.

Under lördagen bjöd främst fjolårsvinnaren Justin Thomas på uppvisning och formade slagen på ett sätt som de flesta hobbygolfare bara kan drömma om. Det var högt, det var lågt och det var draw och det var fade. Och framförallt var det en lekfullhet och “survival of the fittest” på ett sätt som var otroligt rolig att bevittna.
Det var sjukt bra TV!

LÄS MER: Så är det att spela TPC Sawgrass

En riktig rysaravslutning

Men söndagen innebar en ny dag och nya giv. Och på det lika dramatiska som klassiska 17:e hålet ledde en sekunds koncentrationsbrist till att det plumsade för Justin Thomas. Segerchanserna försvann med bollen – som för övrigt var nummer 60 att dyka ner där denna tävling.
På detta hål hade Shane Lowry tidigare gjort hole-in-one och hans reaktion var ytterligare ett bevis på varför vi är så många som älskar den här typen av tävlingar.

[youtubeplay id=”HtftNL3ZHjY” size=”large”]

Men underhållningen var långt ifrån slut och till sist var det Australiens Cameron Smith som drog det längsta strået, en annan spelare som brukar spela bra när de yttre omständigheterna ställer tuffa krav.
Längs med vägen sänkte han gastkramande puttar på löpande band, och var dessutom ganska långt ute i skogen och härjade.
På 17:e tog han en djärv linje mot flaggan, riskerade vattnet, men belönades med birdie.
Men på 18: landade bollen på nytt i skogen, och efter en klantigt andraslag fann bollen vattnet.

Segermarginalen skrevs till ett ynka slag, och Smith fick gråta glädjetårar med tillrest familj.
– Det betyder allt och kommer ta lång tid att ta in.
– Jag har inte träffat mina föräldrar på två år och att min familj var här betyder allt för mig. Golfen var faktiskt sekundär och mitt huvudsakliga mål var att umgås med dem. Därför var det extra kul att vinna framför dem.

Dramaturgin kunde hört hemma i vilket operahus som helst.

[youtubeplay id=”hDIP7ZM-Qeo” size=”medium”]

HAR DU NYHETSTIPS? KONTAKTA MIG HÄR

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger