Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

BERLIN 1936: "Japaner, japaner, japaner..."

* Deltagande nationer: 49
* Aktiva: 4066 (3738 herrar - 328 damer)
* Tid: 1 augusti-16 augusti
* Antalet grenar: 129
Spelen i Berlin skulle naturligtvis visa upp de Tredje Rikets styrka och hur Tyskland hade återhämtat sig från det första världskriget och nu var en stormakt och det inte bara på idrottens område. Det skulle också bli en uppvisning i tysk organisationsförmåga.
Allt detta infriades även om det var många på plats som i sina rapporter hem inte var fullt så entusiastiska. Bland anat skrev en engelsk journalist följande i sitt slutomdöme av Berlin 1936:
"Jag hoppas att en sportens världsfestival aldrig mer skall äga rum i ett land där den förhärskande atmosfären blir så motbjudande, chauvinistisk och militärisk".
Inför spelen försökte Hitler förbjuda judiska idrottsmän att vara med i det tyska laget. Hitler fick inte igenom detta sedan IOK hotad med att flytta spelen.
Trots att hakkorsflaggorna vajade i Berlin och de militära uniformerna dominerade på Olympiastadion och i stadsbilden var det en publik succé men mängder av turister i Berlin.

16000 svenska turister

Från Sverige kom det 16 000 turister för att på plats uppleva spelen. De var säkert ditlockade av alla positiva omdömen som spelen i Los Angeles fyra år tidigare gett.
49 länder kom till tävlingarna med cirka 4000 aktiva. Den svenska truppen var stor - 150 aktiva. Till detta ska läggas att Sverige skickade två 600-manntrupper till uppvisningar i gymnastik för herrar och damer. Den svenska truppen blev stort uppmärksammad men det var inte utan debatt som den fanns på plats.
SOK hade vid ett styrelsemöte uttalat sig starkt negativ till truppen.
Ett år före spelen konstaterade SOK efter en hetsig diskussion i styrelsen att "SOK har inget ansvar för gymnasterna. De får inget pekuniärt stöd, är ej medlemmar i OS-truppen och får ej bo i OS-byn".
OS-byn i Berlin var från början tänkt att vara i officerkasernerna i Döberitz men där fanns det bara 280 rum vilket naturligtvis inte förslog. Så därför bestämde arrangörerna 1933 att man skulle bygga en helt ny by med plats för 3500 personer. Byn blev en storslagen succé med bekväma rum med både varmt och kallt vatten och många fina träningsanläggningar inom byn. Kvinnor var fortfarande inte tillåtna att komma in i byn, de fick fortfarande bo utanför. Utanför byn i Berlin bodde också SOK:s ledare av någon anledning, kanske platsbrist.
Nytt för livet i OS-byn var också att varje nation fick ett pampigt mottagande när de kom till byn. Deras flagga hissades och nationalsången spelades och det är en tradition som lever än i dag.
SOK:s förberedelser inför Berlin finns som vanligt noga antecknat i protokollen. De olympiska specialförbunden (17 stycken) fick drygt 158 000 kronor till sina förberedelser. Handbollen, som var med för första gången, fick 1200 kronor och gång, som var med för första gången som eget förbund, fick 180 kronor som senare plussades på med ytterligare 2800 kronor.

Premiär för SOK-emblem

SOK:s emblem föddes också under den här tiden. 1934 bestämdes på ett AU-möte att SOK skulle ha ett eget emblem. Många förslag fanns och man fastnade till slut för det som fortfarande gäller. Men för att vara på en säkra sidan tillfrågades Riksheraldikerämbetet om man fick använda de tre kronorna. Ämbetet behövde lång tid på sig för att fatta ett beslut som kom först två år senare i april 1936. I augusti beslöt SOK att beställa märken och trycka brevpapper med det nya emblemet.
Spelen i Berlin pågick under tiden 1-16 augusti och de drygt tre miljoner åskådarna köpte över fyra miljoner biljetter till de olika evenemangen. Olympiastadion som rymde 100 000 åskådare var ständigt fullsatt.
För första gången i den olympiska historien fördes också den olympiska facklan i stafett från Olympia i Grekland till värdstaden. En tradition som fortfarande lever kvar och som till stor del beror på den inramning facklan fick när den anlände till Berlin.
Premiär var det också direktsända radioreferat och dessutom TV om än i starkt begränsad omfattning. Medieintresset för spelen i Berlin var stort och man tvingades införa kvotering för pressen. Sverige fick 20 fasta platser men de svenska tidningarna var också villiga att betala för platser utöver kvoten.
Tävlingarna då? Jo, 19 sporter plus konst fanns på programmet. Basketboll, kanot och handboll var debuterande OS-sporter.

21 svenska medaljer

Sverige kunde åka hem med 21 medaljer, sex guld, fem silver och tio brons. I nationstävlingen kom Sverige på femte plats.
De svenska brottarnas framgångar fortsatte och de blev de mest framgångsrika olympierna med fyra guld, tre silver och två brons. Hjälten från Los Angeles Ivar Johansson tog guld igen. Den här gången dock bara ett vilket har sin naturliga förklaring eftersom han bara ställde upp i en klass.
I fripistol svarade Torsten Ullman för en riktig bragd. Inte nog med att han vann och slog världsrekord med 559 poäng, segermarginalen var 15 poäng, han gjorde det matförgiftad och med en varbildning i avtryckarfingret. Saker som borde ha gjort honom indisponibel för tävlingen. Ullman löste problemet med fingret genom att operera sig själv med en pennkniv.
I "svenskgrenen " modern femkamp blev det till svenska folkets stora besvikelse inga medaljer. Sven Thofeldt, guldmedaljör i Amsterdam 1928, fick precis som i Los Angeles nöja sig med en fjärdeplacering.
I friidrott lev det två medaljer. Henry "Kälarne" Jonsson tog brons på 5000 meter och i slägga blev det brons för Fred Warngård. Men vi känner igen också många andra välkända svenska friidrottsnamn från Berlin-OS. Lennart Strandberg på 100 meter som i finalen kom på sjätteplats sedan han sträckt en lårmuskel och Håkan Lidman på korta häcken som kom fyra.
Kanotisterna OS-debuterade med den äran. Två medaljer, guld och brons, blev facit.

Jesse Owens spelens kung

Internationellt sett var spelens store man amerikanen Jesse Owens. Fyra friidrottsguld blev det för honom. Han vann 100 meter, 200 meter, stafetten 4x100 meter och längd.
Året före spelen i Berlin hade Owens hoppat 8.13 vilket naturligtvis var världsrekord. I OS-finalen slog han till med 8.06 i sitt sista hopp. Längder som än i dag är gångbara i storinternationella tävlingar vilket säger det mesta om denne fantastiske idrottsman.
I simning hade Japan mer eller mindre förödmjukat sina amerikanska värdar genom att dominera tävlingarna i Los Angeles.
USA hade storsatsat på simningen för att ta revansch och det gick visserligen bättre än på hemmaplan men det var fortfarande Japan som kunde titulera sig världens simmarnation nummer ett även efter spelen i Berlin.
Hur gick det då för värdnationen Tyskland som ju hårdsatsat på bred front. Jo, man blev bästa nation klart före USA men viss besvikelse rådde i den tyska nationen eftersom man inte dominerade som man tänkt sig i paradgrenen friidrott. Nu blev det lite medaljer här och där som visade en imponerande bredd på den tyska idrotten.

Japaner, japaner, japaner

För svensk del är väl fortfarande det vi kommer ihåg mest Sven Jerrings klassiska direktreferat från OS-turneringen i fotboll och matchen Sverige-Japan. Det svenska laget hade stora förhoppningar på turneringen och man hade också förklarat sig nöjda med lottningen. Och allt började så bra mot Japan med ledning med 2-0 i halvtid. Men japanerna vände till 3-2 och Sven Jerrings ord "japaner, japaner japaner" har för alltid etsat sig fast i den svenska idrottssjälen.

KÄLLA: SOK.SE

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!