Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vill fortfarande inte se bilderna på Anja

Anders Pärson ser fram emot att den alpina säsongen ska börja.
Foto: Madeleine Pärson
Utsikten över fjällvärlden är magnifik från Anders Pärsons hus.
Foto: Madeleine Pärson.
Anders Pärsons hus i Umasjön norr om Tärnaby, där han bor med hustrun Madeleine.
Foto: Madeleine Pärson.
Anders Pärson och dottern Anja efter VM-guldet i storslalom 2005.
Foto: MARCUS ENGSTRÖM EXPRESSEN

Den alpina cirkusen är över för Anders Pärson.

– Jag saknar tiden med Anja. Det är klart att det var en kick i livet.

Som snart 70-åring är det annat som nu tar plats för en av landets främsta tränare utför.

En sak undviker han dock: Anjas krasch under OS i Vancouver. Den klarar han fortfarande inte av att se.

Inledningen på samtalet med Anders Pärson är knappast den förväntade.

– Hallå, Pärson här. Jag står i duschen. 

(Man hör hur vattnet skvalpar).

– Du får ringa tillbaka när jag har torkat mig.

Fem minuter senare slår jag en signal igen. Då har handduken gjort sitt jobb. Anders Pärson är torr på kroppen.

Sedan, i dessa pandemitider när det inte går att träffa den som ska intervjuas, bjuder han på en målande beskrivning av hur det ser ut utanför hans hus i Umasjö, fem mil norr om Tärnaby – ”en dryg halvtimmes körning” – och på gränsen till Norge.

Sjön Över-Uman nämns, plus diverse fjäll. Anders Pärson förmedlar en bild av denna del av Lappland, som sedan formas i huvudet på den som lyssnar. 

Jag ber honom plåta med mobilen efter vårt samtal. Den detaljen sköter hustrun Madeleine sedermera om.

Tränare, kommentator – och Anjas pappa

Anders Pärson, som fyller 70 år 28 december, är tränaren, expertkommentatorn och framför allt pappan till en av de absolut främsta idrottare vi haft – dottern Anja.

För pojken som växte upp under enkla förhållanden i Umfors, utanför Tärnaby, gav den alpina idrotten honom både inkomster och framgång.

I februari 2017 drog han med TV4 till Sankt Moritz i Schweiz för det årets VM. Det blev hans sista mästerskap. 

Efter ett helt liv i den alpina cirkusmanegen var föreställningen över. Ridån drogs för och Anders Pärson gick i pension.

Tiden därefter har han mest tillbringat i Umasjö. Tillbaka till ursprunget, till de rötter som formade honom – som att fiska och jaga. Två saker som helt enkelt gav mat på bordet när han var ung.

– Jag har alltid varit fascinerad av fjällvärlden, allt det vackra med sina vidder. Det är här jag känner mig hemma, och kan vara för mig själv. I en stad är jag bortkommen och instängd. Jag förstår inte vad folk gör på sin fritid där. Man måste ju bli trött på att sitta och dricka öl, säger Anders Pärson.

Det finns ju annat också att göra.

– Som vadå? Ni stadsbor säger jämt att ni går på teaaaateeeer, teaaaateeeer (Anders Pärson drar ut på ordet precis så för att retas lite). Jag får aldrig ett vettigt svar varför det är bättre i en stad.

Det är ljust i staden också på vintern. Även om det är ett artificiellt ljus.

– Det har du rätt i. Snart är det bara för oss här uppe att gå i ide fram till 17 januari. Då ser vi de första ljusstrimmorna igen. 

Hur får ni tiden att gå när du och Madeleine sitter där i huset, och bara ser svart när ni tittar ut?

– Man plågar barn och barnbarn med ständiga telefonsamtal. De är mitt i livet, så många gånger hör jag att de inte har tid att prata. Man har i dessa tider behov av att hålla kontakt på ett helt annat sätt. Jag saknar kramarna.

Din andra dotter, Anjas storasyster Frida, är sjuksköterska på lasarettet i Umeå. Hur mår hon mentalt med en pandemi som rasar?

– Hon jobbar dessutom på IVA. Jag får inte höra så mycket från henne, men jag ser på hennes ögon att hon är trött och ansträngd. Jag har sagt till henne att hon ska sjukskriva sig, men det vägrar hon. Frida älskar, trots allt slit, det hon gör.

”Du måste vara intresserad av naturen”

Anders Pärson menar att ska man bo där han placerat sig – ”det är väldigt ensamt här” – måste man ha intressen som har med naturen att göra. För honom är det en nedärvd sak att man ska samla på det som naturen bjuder.

– Vi fryser in allt vi kommer över. Vi är experter på det. Frysboxarna är fulla med bär, svamp, fisk och kött. 

I ett tv-inslag har Anders Pärson berättat om snaran han använder när han jagar ripa.

– Det är en tradition häromkring. På 20- och 30-talen åt man inte ripan själv, man samlade ihop dem och de användes i byteshandel. Viltet kunde bytas mot mjöl, socker och framför allt en silltunna på andra sidan norska gränsen.

En silltunna?

– En stor 200 liters silltunna. Folk menade att om det inte varit för den tunnan hade de aldrig överlevt. Sillen var basfödan.

Nog om skillnaderna mellan stad och landsbygd – och förr och nu. 

Snackar man med Anders Pärson vill man ju prata skidåkning. Dags att tillsammans med honom öppna dörren till den alpina sporten.

Anja, Anders och Madeleine Pärson under finalen i ”Let's dance” 2017.
Foto: OLLE SPORRONG

Pappa Pärson: ”Jag saknar tiden med Anja”

– Nu när mörkret lägrar sig här, kan jag sakna tiden med Anja. Att sitta nånstans söderut i Europa intill en varm husvägg med solen i ansiktet och kolla på takdroppet. 

– Jag hann vänja mig vid den typen av ljusa vintrar. Så det var sedan lite tufft att försöka bli van igen med detta nästan ständiga mörker. Man blir nedstämd. Så då gäller det att ha något att göra under de få timmar det är ljust.

Han och hustrun kunde tidigare dra i väg på en resa - ”när vi blev less” – men covid-19 förnekar dem nu den möjligheten.

– Jag trodde aldrig att jag skulle fara till Kanarieöarna. Men det har vi gjort två gånger faktiskt vid den här tiden eller i början på året.

Blir saknaden ännu större nu när du inte längre är en del av den alpina världen på det sätt som du var tidigare?

– Det var som sagt fantastiska dagar att få vara med Anja i den miljö, där världens bästa skidåkare höll till. Framför allt när det var tävlingsdags, och Anja slogs om segern i varje lopp. Man levde verkligen i nuet. Jag älskade den spänningen. Att få vakna upp en racedag och se att det var gnistrande sol och stenhårt i backen. Det är klart att det var en kick i livet.

Anders Pärson ser fram emot att den alpina säsongen i helgen drar i gång på allvar. Oro finns för hur de svenska herrarna ska klara sig. Han låter som vanligt norrländskt lugn när han säger det, men skräder inte orden.

– Det är ett förfall på herrsidan. Vi har inte klarat av att ha ett bra lag där på alpinsidan. Jag tycker synd om grabbarna som kämpar, och som hoppas på ett genombrott. Något fel är gjort, det ska inte vara en sådan skillnad mot Norge. Vi åker ju i stort sett i samma fjäll.

Han är mindre orolig för damsidan ”som hänger på, framför allt i slalom”.

Kraschen i Vancouver – värsta ögonblicket

Anders Pärsons värsta ögonblick med Anja har han ända sedan det hände – 17 februari 2010 – inte klarat av att se igen.

Anja var på väg mot silvret i störtloppet när hon tappade kontrollen i det sista hoppet.

I 110 kilometer i timmen flög hon 60 meter, kraschade våldsamt och låg sedan stilla kvar i snön.

Anja kunde senare resa sig för egen maskin, och fördes i väg med skoter efter en inledande undersökning.

– Hon kunde ha slagit ihjäl sig. Så nära var det, sade Anders Pärson då för snart elva år sedan.

I dag är han fortfarande omskakad av händelsen.

– Jag har försökt att undvika de där bilderna. Jag tror faktiskt jag inte sett någonting. Dyker det upp på tv tittar jag bort. Det räckte med att kolla på Anja i verkliga livet så att säga. Herregud, vad hon slog sig.

Trösten kom direkt. Dagen efter tog en totalt blåslagen Anja mirakulöst nog brons i kombinationen.

– Att hon vågade så direkt efter störtloppet. Ibland har jag frågat henne hur hon tänkte för att bli den vinnare hon var. Men jag har aldrig fått något redigt svar. Jag tror att det beror på att hon var trygg, vågade vara sig själv och aldrig tvivlade på vad hon kunde åstadkomma.




◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.