– Det har varit återkommande sen första dagen jag klev innanför dörren och var återkommande fem år innan det, säger Tommy Eliasson Winter.
Den alpine chefen pratar om återväxten på herrsidan.
Den röda flaggan för situationen i toppen på herrsidan hissades för längesen. När åkare som André Myhrer, Jens Byggmark och Mattias Hargin tackade för sig har platserna varit svåra att fylla.
Är du trött på att prata om det?
– Jag är inte så trött på det, det är det vi jobbar för. Det man måste förstå med återväxten är att det är inget man kan lösa på tre fem år, och det handlar också väldigt mycket om vad som händer ute i skid-Sverige, säger Tommy Eliasson Winter.
– Det är en ganska lång lina vi pratar om, det finns ingen quick fix.
Landslagsprogrammen var utvidgade med målet att ge effekt till OS i Peking nästa år.
När vinterspelen är mindre än 100 dagar bort går landslaget in i säsongen med två åkare, Mattias Rönngren och Kristoffer Jakobsen, i träningsgrupp ett.
– Det är en tuff situation nu, jag får åka runt helt själv mycket. Det är inte heller så jävla kul, så jag hoppas så klart på en breddare återväxt, säger Jakobsen.
Och han hade velat se att fler yngre åkare fick chansen.
– Jag hade hoppats på lite på att de skulle gjort annorlunda med de yngre och skickat in två åkare med mig, som man valt att satsa mer på. Jag tror ju att man hade kunnat gjort det så, men ledarna tycker annat, att de skulle hålla ihop de som är på samma nivå. Det återstår ju att se om de har gjort rätt eller fel beslut.
Landslagsledningen har valt att hålla ihop den yngre gruppen som tävlar i Europacupen, steget under världscupen.
– I fjol hade vi ett sånt upplägg där vi hade lite fler åkare med ”Krille” och Mattias, men om vi är för stressade och avbryter ett sånt projekt vet jag inte. Men vi kände att det splittrade mer den gruppen som skulle tävla på Europacupnivå eftersom vi bara har ett visst antal startplatser i världscupen. Då kan vi inte fylla på med så många, och det blir svårt i grupper att hitta trygghet i tränarna. Därför valde vi nu att backa tillbaka och skapa det här Europacuplaget som har sina platser och ska tävla på den arenan, säger Fredrik Kingstad, herrchef.
– Sen är de inte skyddade hela säsongen, men de har en trygghet. Vi tror på det från ledarstaben, att tryggheten är viktig och inte behöva hoppa emellan tränare.
”De har nog känt en press på att få fram nya stjärnor”
Gustav Lundbäck bestämde sig i maj för att lägga den alpina karriären på hyllan. Stora delar av sin karriär låg han på gränsen mellan Europacupen och Världscupen.
I NSD har Lundbäck berättat om besvikelsen över att det bara blev två tävlingar i världscupen den senaste säsongen. Och menar att det finns en ”stress i landslagsledningen efter att toppåkarna André (Myhrer) och Mattias (Hargin) slutade”.
– De har nog känt en press på att få fram nya stjärnor, sa han till tidningen tidigare i höstas.
Fredrik Kingstad har förståelse för vad Lundbäck lyfter fram.
– Jag kan förstå den kritiken, och det är ingen som riktigt vet vad som är rätt eller fel. Vi trodde ju eftersom vi har startplatser i världscupen att det har hjälpt åkare att få tävla på den nivån och förstå vad det är som behövs. Som Mattias Rönngren sa för två år sen när han började åka världscup, ”det tog tre år att förstå sig på hur underlaget är”. För det är den här blåisen som är så svår att åka på om du inte har gjort det, har du aldrig tränat på det är det svårt. Och du måste ju börja någonstans, du kan inte bara vara i den bekväma zonen tror jag, du måste forcera lite grann när du kan, säger han.
Och fortsätter:
– Det går att göra en omvärldsanalys också, hur gör amerikanerna, kanadensarna, schweizarna och så vidare. Tar man amerikanerna, de kör bara världscup med sina, ”ni kör det och ni ska lyckas, punkt slut”, och verkligen forcerar. Det kommer ge någon, men det är många som försvinner på vägen. Vi har provat det lite men tycker inte det har fungerat.
”Jag tror det kan vara farligt om man missar det”
27-årige Kristoffer Jakobsen kom upp i samma generation som Gustav Lundbäck och tycker även han att ledningen kunde agerat annorlunda.
– Vi är i en svår situation i skidförbundet och det är ingen som har facit på vad som är rätt eller fel. Sen kanske jag tyckte att för min del, Gustav och Rönngrens del, att det har vart lite stressat. Vi kanske skulle varit ett Europacuplag ett år längre, för då fanns det ett brett landslag, världscupslaget var stort då. Då kanske det var dumt att efter ett resultat flyttades man upp direkt till världscupen. Jag tror att det kan ha gjort att min resa har blivit lite längre in i toppen i världen. Jag tror det är olika från situation till situation.
För i dagens läge är det annorlunda, menar Jakobsen.
– Nu är vi i verkligen mer behov, jag vill ju också ha folk runtomkring mig och sparring och att man ska kunna göra aktiviteter på eftermiddagarna. Jag hade gärna sett att man tagit med två åkare som jag hade kunnat ta hand om och lite lära upp på något sätt så man inte missar det här generationsskiftet. Så de får ta del av min erfarenhet som jag har fått ta del av de äldres erfarenhet tidigare. Jag tror det kan vara farligt om man missar det och inte för vidare de här bitarna jag har hunnit lära mig av de andra. För jag tror också det har tagit mig steg framåt.
Fredrik Kingstad medger att just återväxten är deras svåraste utmaning.
– Ja det är det, för vi är i en trend där vi tappar platser och då måste du tävla utanför Sverige för att återta de här platserna. Då behöver vi göra strategiska beslut och vara redo när vi åker utomlands, och vilka vi ska åka med. För vi har fortsatt en oerhört stark juniorålder. På junior-VM nu hade vi tre som startade topp 15, då är vi en stornation, men i världscupen är vi på gränsen till en liten nation när vi bara har två platser på herrsidan.
– Om någon kunde säga vad svaret är och kunna titta in i framtiden skulle jag gärna vilja veta svaret.
