Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hansdotter: "Det var läskigt, jag var orolig"

SKA KLÄTTRA VIDARE. OS i Sotji var inte slutmålet för Frida Hansdotter. "Hittar jag de sista bitarna skulle jag kunna nå riktigt långt", säger hon. Foto: Nils Petter Nilsson

SAAS FEE. Frida Hansdotter ler.

Hon gör oftast det.

Inte ens efter misslyckandet på OS blev hon arg.

I en charmig alpby i Schweiz går det inte att undvika frågan: Blir du aldrig någonsin arg?

- Nej, och skriker det gör jag inte. Det är många gånger jag blir besviken men jag försöker att vända på saker och se det positivt. Jag "neggar" inte, säger 28-åringen.

Rensade ogräs på sommaren - nu lägger hon pengarna på huset

Namn: Frida Hansdotter.

Ålder: 28.

Familj: Sambon Richard Jansson.

Bor: Hus i Fagersta.

Bil: Audi TT.

Yrke: Alpin skidåkare.

Första jobbet: Jag har bara haft ett jobb och det var när jag gick i nian och sommarjobbade i två veckor, då rensade jag ogräs.

Lägger pengar på: Mitt hus, men annars försöker jag spara och tänker att det är bra att ha den dagen jag slutar.

Största vinst: Min familj, att jag har dem, de betyder mest.

Största förlust: Jag kommer inte på något.

Gläds åt: Jag mår bra när andra mår bra, sedan gläds jag av att göra bra resultat och lyckas med mål. Då blir man otroligt glad. Annars att alla mina nära och kära mår bra.

Räds för: Jag försöker inte tänka så, jag är positiv. Jag går inte och tänker att "Gud det och det får inte hända". Jag funderar inte så mycket.

Bästa egenskap: Att jag är positiv.

Sämsta egenskap: Att jag är en dålig förlorare även om vissa inte tycker att jag kan visa det, men jag är väldigt så där att har jag gett mig in i det då ska jag vinna. Det kan handla om allt från att plocka svamp till att vinna i kortspel.

Drömmer om: Att få vinna VM i år. Och avsluta med att vinna ett OS. Sedan kan man drömma längre och då drömmer jag om ett lyckligt liv och att jag får ett bra jobb efter karriären. Och en dag önskar jag absolut att få barn och leva lycklig med min familj.

HÄR ÄR SJÄLVPORTRÄTTET

'' - Kan jag få börja om? Jag får inte plats med mitt pannband.

Frida Hansdotter tar ett nytt blankt papper, hon vill göra bra ifrån sig. Vara seriös.

Det blir ett stort leende, och ett blått pannband.

- Det här är mitt första, och ser ut att kunna bli mitt sista självporträtt!

- Oh, herregud! Det blev helt fel proportioner, kroppen och armarna. Bild var inte min grej. Men det syns att jag håller på med skidor, är glad och att det här är livet.

PS. SÅ VAR MÖTET

Med fotoblixtarna riktade mot sig ler Frida Hansdotter lurigt. Hon säger att hon blev förvånad när "Let's dance" inte var ett alternativ på frågan om vilket tv-program hon helst skulle vilja delta i.

Det hade ju passat så bra med hennes "bling bling".

Hansdotter gillar att pyssla, och har pyntat alla sina skidglasögon med olika pärlor.

- Det har blivit min grej att jag har haft de där pärlorna. Jag tycker det är kul med "bling bling" och att få göra min grej.

Nio gånger har Frida Hansdotter varit tvåa i slalomens världscup. Fem av gångerna har amerikanskan Mikaela Shiffrin vunnit.

Det är svårt att prata slalom utan att nämna Hansdotters amerikanska nemesis. I vinter möts de på Shiffrins hemmaplan, i den fashionabla skidorten Vail.

Men några större betänkligheter finns inte. Shiffrin får inte Sveriges medaljhopp att darra.

- Jag funderar inte så mycket på mina motståndare. Jag skulle inte säga att Shiffrin är ett spöke, jag har ju ändå slagit henne en gång. I Kranjska Gora visade jag att jag klarar av det, säger Hansdotter och ler.

Solen skiner på terrassen i Saas Fee. Helikoptrar kör skytteltrafik mellan glaciären och byn. Det hänger linor med stora paket efter dem. Mycket ska fixas inför årets säsong.

För Frida Hansdotter handlar det om att hitta känslan igen, och bygga upp fysiken.

"Ett perfekt bollplank"

Och om något skiter sig finns pappa Hans Johansson bara ett telefonsamtal bort:

- Han har varit med i landslaget i skuggan av Ingemar Stenmark och Stig Strand. Han känner mig bäst och är ett perfekt bollplank att ha. Ibland kan det räcka att han säger något ord och då förstår jag bättre vad tanken är att göra med tekniken.

Om jag skulle beskriva dig med ett ord skulle det vara positiv, hur känns det?

- Det tycker jag är härligt att höra. Jag har alltid försökt se saker positivt. Den filosofin kör jag vidare på.

Hur skulle du själv beskriva dig med ett ord?

- Jag skulle också säga positiv.

Samtidigt måste jag erkänna att jag ibland kan tänka: Kan man vara så positiv alltid? Jag tror aldrig jag har sett dig förbannad. Inte ens efter slalomen på OS när du slutade femma och missade en medalj. Är det en medveten taktik att hålla en positiv fasad inför omgivningen eller är du alltid så glad?

- Då kände jag nog att jag blev mer positiv eftersom folk trodde att jag skulle vara så negativ. Men det är klart att jag inte var supernöjd, jag åkte dit för att ta en medalj. Men jag kom femma på OS, då kan jag ändå känna att det är rätt bra och då kan jag känna att jag är nöjd. Jag gjorde mitt bästa och det var bara fyra tjejer som var bättre.

Men du måste ha varit besviken?

- Det är klart att det var tråkigt. Men samtidigt kan jag inte känna att jag var hur ledsen som helst, att livet höll på att gå under för att jag inte hade tagit medalj. Det var inte min dag, jag gjorde inte två perfekta åk.

Fridas självporträtt.Många hade varit skitförbannade...

- Jag försöker att inte "negga" ner mig, jag kan inte ändra på det hur besviken jag än är efter en tävling. Jag kan tänka tillbaka på det och tänka "vad fan" om mitt första åk. Jag tyckte att det gick bra men jag åkte långsamt. Men jag kan inte göra något åt det, så varför gräva ned sig för det? Det är ingen idé. Jag kanske kör nästa OS och då får jag en ny chans.

Charmigt med planscherna

Varför har du en plansch på skidorten Saas Fee hemma?

- Här nere har de roliga planscher som är vintage, så jag sparar på dem. På de ställen jag har varit har jag köpt med mig en plansch.

Hur många planscher har du?

- Jag har i alla fall ett tiotal. I mitt radhus där jag bodde förut hade jag dem uppsatta i vardagsrummet, då hade jag både små och stora. Jag tycker det är lite charmigt.

Du har köpt nytt hus i Fagersta med din sambo Richard Jansson, har han satt någon maxgräns på hur många planscher du får ha på väggarna?

- Nej, han har inte det. Men nu när vi har vårt hus ihop är det roligare att blanda, så nu har jag bara några uppe.

Om du skulle välja ett tv-program att medverka i vilket av dessa skulle det vara: "Hela Sverige bakar", "Trädgårdskampen" eller "Mästarnas Mästare"?

- "Mästarnas Mästare", det var ett ganska lätt val. Där kan jag i alla fall visa något jag är bra på. I de andra två känner jag att det skulle kunna fallera lite.

Du kommer från Norberg, området som eldhärjades i somras, hur påverkade branden din familj?

- Jag hade precis åkt på läger till italienska Stelvio när det började komma information om att elden spred sig. Det var otroligt läskigt. Jag ringde hem både på kvällen och på morgonen och var orolig. Det gick lyckligtvis väldigt bra för mina släktingar hemma, men det var läskigt när jag pratade med dem och de berättade att de höll på att packa ihop för att de kanske skulle evakueras.

Som skidåkare med snö som underlag, hur tänker du kring glaciärer som smälter och den klimatpolitik som förs?

- Klart tanken slår en ibland, att man funderar på hur det ska bli. Som hemma att ena sekunden så brinner det och andra veckan är det översvämning i södra Sverige, det är ytterligheter. Men jag vet inte.

- Jag försöker följa utvecklingen men jag är lite för dåligt insatt för att ta parti i några frågor.

Satsar vidare mot nästa OS

I februari 2013 pratade du om slutet på din karriär. Du sa "Jag kommer nog ta ett år i taget efter Sotji, och känna efter. Har jag mer att ge? Kommer jag vilja satsa vidare?" Har du mer att ge?

- Absolut. Jag har nästa OS med mig i beräkningarna. Med tanke på de kliv jag har tagit och att jag nu är med och slåss om pallplatser varje tävling så känner jag absolut att jag har mer att ge. Det är inte så att jag har nått min topp.

Har förra säsongens framgång påverkat?

- Det är klart att jag vill testa hur långt jag kan nå, det är klart att bra resultat ger extra sparring. Då är det ännu roligare att känna att man kan vara så högt uppe och ändå ha mer att ge. Hittar jag de sista bitarna skulle jag kunna nå riktigt långt.

Du har även sagt: "Nej, efter 30 håller jag inte på längre"...

- Det har jag fått äta upp! Det har jag sagt när jag var yngre, typ 20, 22 år. Då tänkte jag att när jag är 30, då åker jag inte skidor, då är man så gammal. Men nu börjar jag närma mig 30 och känner mig inte alls så gammal som man tror att man ska vara. Just nu är min kropp väldigt bra och håller, då är det kul att fortsätta. Men vi får se om jag fortsätter efter 30!