1 av 2 Foto: Andrea Turander
2 av 2: En av nio kakelugnar i Ann Maris och Anders drömhem. Foto: Andrea Turander

Tinnar, torn och nio kakelugnar – se Sörmlands vackraste sekelskifteshus

Utan erfarenhet av husrenovering köpte Anders och Ann Mari ett flerbostadshus i Flen med rivningsstatus, men bevarade originaldetaljer. Här har de omsorgsfullt restaurerat och inrett fem lägenheter – med länsmuseet som bollplank och rådgivare.

Nästan som ett litet slott med tinnar och torn ligger Skoga i en backe ovanför Flens stadskärna. Inte nog med att det har fått pris som Flens vackraste hus - det blev valt till det vackraste huset i hela Sörmland i en tävling 2001. Det ståtliga vita flerbostadshuset byggdes i två omgångar, 1902-03 och tillbyggt 1910, då det fick sitt nuvarande utseende med tre våningsplan och fyra lägenheter. 

Byggherre var plåtslagare Fredrik Nordmark, som redan ägde flera fastigheter i trakten. Det här byggde han dock till sin familj, och hans plåtverkstad inrymdes på bottenvåningen tillsammans med ett par andra butikslokaler. Några år senare tillkom även en liten byggnad mot gatan, Annexet, som inrymmer en femte lägenhet, även den i tre våningar, med ett rum och kök på de två övre våningarna och en verkstadslokal i gatuplan. Ingång till lägenheterna, som nås via en trappa från gatan, finns på husets baksida, där en stor trädgård hyser dass, vedbod och hönshus.

Sedan drygt tjugo år bor Ann Mari och Anders Linered på Skoga. Det började med att de såg en bostadsannons för den mycket speciella fastigheten i Dagens Nyheter. Paret bodde då med sina barn i en villa söder om Stockholm, men Anders hade börjat leta efter ett litet hyreshus att köpa.

– Det hade egentligen kunnat ligga var som helst i landet, bara det var rätt objekt. Vi hade tittat på några hus som blivit för dyra, men det här lät spännande. När det visade sig vara ett riktigt renoveringsobjekt fick vi mycket att fundera på. Under tiden hann fastigheten säljas, men så drog sig köparen ur. Vi fick då en egen visning av säljarna, byggmästarens barnbarn – och så blev fastigheten vår.

På husets baksida breder en stor trädgård med fruktträd, rabatter, och växthus ut sig. Dessutom ett nybyggt orangeri lusthus för sommarmåltider och övervintring av krukväxter. Plåttaket på bostadshuset ska inom kort ses över och målas om. Foto: Andrea Turander
Från det lilla burspråket i tornet i lägenheten på andra våningen har man fin utsikt över Flen. Foto: Andrea Turander

Nu började ett helt nytt liv för familjen Linered, men det skulle dröja två år innan de kunde flytta in på Skoga. Under tiden åtgärdades det mest akuta och lägenheten de valt att bo i renoverades.

– Det var nästan ett ödehus. Ägarna hade bara lappat och lagat det nödvändiga genom åren, på så sätt hade huset inte ”förstörts”, vilket vi var glada för, berättar Anders. Men de hade som tur var reparerat det läckande taket på 1980-talet, annars hade det nog inte gått att rädda.

Huset är byggt av sågade stående plank i olika bredd som reveterats och kalkavfärgats i en vit kulör. Takets branta fall är täckt av falsad plåt som ursprungligen målats ljus, kulören är svår att identifiera utifrån dåtida svartvita fotografier, men sannolikt var det ljust grått som i dag.

Tack vare att inga stora renoveringar har gjorts genom åren, finns det mesta av originaldetaljerna kvar.

– Byggmästaren bodde med sina tre barn i den lägenhet som vi nu bor i, fortsätter Ann Mari. De två döttrarna bodde kvar i huset livet ut och ansåg att det som dög åt fadern var gott nog åt dem. Flera hus i närheten revs och även Skoga hade rivningsstatus, men systrarna vägrade sälja. Tack vare att inga stora renoveringar har gjorts genom åren, finns det mesta av originaldetaljerna kvar.

Men var ska man börja, är den givna frågan när så mycket behöver åtgärdas.

– Vi tillträdde på sensommaren 1997, så det blev naturligt att börja med att röja på den 1900 kvm stora tomten, säger Anders. Det stod några höga träd nära huset som vi fick ta ner och vi lagade staketet och trappan från gatan upp till huset. När det sedan blev vinter filosoferade vi kring hur vi skulle fortsätta.

Lägenheten består av fyra rum och kök och nu finns det åter en kakelugn i varje rum. Tre kakelugnar fanns kvar i lägenheten och den fjärde, i vardagsrummet, är köpt på annons. Foto: Andrea Turander
Huset har flera ingångar. Ann Mari och Anders hälsar välkommen i dörren som leder in till deras lägenhet och den ovanför. Foto: Andrea Turander

Anders kunde egentligen ingenting om husrenovering, men han hade hållit på mycket med både båtar och bilar och är därför ganska händig.

– Jag läste en hel del, gick en fönsterrenoveringskurs hos Allbäcks i Skåne där jag lärde mig teorin, men fick också pröva på och började så smått komma in i byggnadsvårdstänket. Efter det tog jag med några fönster då och då hem till villan och renoverade dem i källaren. Och så har jag haft turen att ha byggnadsantikvarie Kjell Taawo från Sörmlands museum som bollplank hela vägen.

Kontakten med museet var redan tagen av de förra ägarna, som hade ansökt om byggnadsminnesförklaring. Länsmuseet utförde därför en dokumentation av fastigheten på uppdrag av länsstyrelsen, men det blev avslag. Byggnaden anses vara kulturhistoriskt intressant, men inte unik.

Alla dörrar och fönster har målats gröna, som ursprunget, med linoljefärg från Engwall & Claesson i kulören Skoga-grönt, som den kom att heta. I dörren vaktar irländska settern Rubina. Foto: Andrea Turander

Listan på sådant som måste åtgärdas var lång. Förutom de skador som det läckande taket orsakat invändigt, hade fasaden putsats på 1970-talet med Texcote, ett diffusionstätt kalkcementbruk som sprutats över den gamla kalkputsen. Med tiden hade fukt vandrat in bakom putsen och orsakat rötskador på stommen. Det blev en omfattande insats att knacka ner putsen och putsa om med kalkbruk, vilket gjordes i samråd med länsmuseet. Men den riktigt stora åtgärden blev dräneringen kring grunden på gårdssidan. Huset står visserligen på berg, men eftersom det finns en grop vid entrén måste vatten som ansamlats där genom åren ledas bort, något som krävde experthjälp.

– De grävde och grävde, under en tid fick vi använda stege för att komma in i huset, berättar Ann Mari.

I samband med dräneringen upptäcktes skador på syllstocken orsakade av den förhöjda marknivån. Den byttes delvis ut och lagades, utan domkraft, av en skicklig timmerman, och då groparna lades igen sänktes marken till den ursprungliga nivån. Under tiden hade Anders och Ann Mari börjat renovera lägenheten de skulle bo i. De gamla rören av galvaniserat järn och koppar hade gjort sitt och måste ersättas av nya stammar för vatten, avlopp och dagvatten.

Dubbeldörrarna från hallen till köket var tidigare en av husets ytterdörrar. Färgsättningen på den fasta inredningen är densamma som den ursprungliga. Sörmlands museum har gjort en färgtrappa och hjälpt till med förslag. Foto: Andrea Turander
Efter att pärlsponten försiktigt plockats ner och skrapats har Ann Mari målat den med linoljefärg i en ljus beige kulör med beteckningen 7A 94 30. Fodren är målade i en bruten järnoxidgul kulör som rimmar med dörrarnas ådringsmålning i original. Foto: Andrea Turander

– De förra ägarna hade gjort en för dem nödvändig modernisering på 1970-talet och installerat badrum i lägenheten ovanför oss och satt in elradiatorer. Dessutom hade de sänkt taken, vilka vi senare har återställt, säger Anders. Vatten drogs in i huset någon gång på 1930-40-talet. Men vår lägenhet renoverades aldrig mer än att en vattenklosett och varmvattenberedare om 15 liter installerades i en skrubb i hallen på 70-talet.

Lägenheten som skulle bli familjens nya hem har fyra rum och kök samt ett rymligt badrum i ett utrymme som tidigare inte tillhörde bostaden.

Det fanns ingen isolering att tala om

– Det fanns ingen isolering att tala om, säger Anders, så vi valde att tilläggsisolera alla ytterväggar invändigt med termoträ. Innerväggarna är av liggande råspont och då kom jag på att jag kunde fylla på med isolering allteftersom bakom plankorna, samtidigt som elen kunde dras här. I köket plockade vi ner pärlsponten, som skrapades och målades av Ann Mari, och i övriga rum satte vi sex millimeters renoveringsgips som vi sedan tapetserade.

På alla golv låg linoleummattor, som hade lagts direkt på brädgolven utan spik eller lim.

– Bara för oss att rulla ihop och lägga på vinden för att senare återanvändas, säger Ann Mari, men i hallen fick linoleummattan ligga kvar. Köksgolvet var vi tvungna att bryta upp för alla rör och ledningar, så där ligger nu en modern linoleummatta. Övriga brädgolv såpskurar vi.

De flesta av husets fönster är ursprungliga med rutor av handblåst glas, men ungefär en tredjedel av rutorna har genom åren ersatts av senare glas.

Köksinredningen i alla lägenheter har specialbyggts efter kökens mått av Lidhults och luckorna har deras standardprofiler. Därefter har Ann Mari målat med linoljefärg i en beige-grå ton. Järnspisen från Norrahammar står nu i hörnet, nästan på samma plats som den gamla. Plåtkupan är måttbeställd och har målats i samma nyans som väggarna. Foto: Andrea Turander
Plåtverkstaden i gatuplanet stängdes 1949 när Fredrik Nordmark dog och öppnades inte förrän 1996 då huset skulle säljas och byggnaden tömdes. Sedan har Anders och Ann Mari renoverat och haft lokalen uthyrd till en frisör en tid. Nu hoppas de på att få dit en byggnadsvårdsbutik. Foto: Andrea Turander

 

– Jag har renoverat alla fönster som var i behov av det, säger Anders, och ersatt planglasen i ytterfönstren mot handblåst och satt tre millimeters energisparglas i innerbågarna, enligt Allbäckssystemet, vilket bidrar till att hålla värmekostnaderna nere.

De förra ägarna sålde några av husets kakelugnar när huset skulle tömmas inför försäljningen. Idag har fastigheten nio kakelugnar, varav åtta fungerar och i alla kök finns en vedspis som reserv.

Kakelugnen i vardagsrummet saknades, men vi hittade en på annons.

– I vår lägenhet saknades kakelugnen i vardagsrummet, men vi hittade en på annons som stämde med huset. Idag har vi direktverkande el i varje lägenhet med eget abonnemang. Det fanns inte fjärrvärme när vi renoverade huset, så då valde vi den här lösningen, men Annexet har fjärrvärme, säger Anders. Vår lägenhet blev klar kring millennieskiftet och sedan har vi renoverat en lägenhet i taget. Den sista, ovanför oss, blev klar för ett och ett halvt år sedan.

Lusthuset är det senaste projektet på Skoga. Det har byggts med gamla fönster och dörrar som stämmer med husen och helheten. Foto: Andrea Turander

Den kuperade tomten har framför allt Ann Mari ägnat mycket omsorg.

– Det är härligt med den stora trädgården som inte syns från gatan, det blir som en egen liten värld här på husets baksida, säger Ann Mari. När vi kom hit var lupiner det enda som fanns i blomsterväg, förutom syrenbuskar och några äppelträd. Men när vi började röja hittade vi igenvuxna trädgårdsgångar och spår av gamla växter, som jag sedan har fortsatt att plantera.

Det är härligt med trädgården som inte syns från gatan, det blir som en egen liten värld

Det senaste projektet på tomten är ett litet glasat hus som Anders byggde härom året och som används som lusthus/orangeri.

– Vi har nog hållit på med något projekt nästan hela tiden sedan vi flyttade hit, säger Anders. Som fastighetsägare och hyresvärd finns det alltid något man vill eller måste göra - det har blivit till en livsstil. 

Skoga byggdes i etapper, den första från 1902-03 är hörndelen med tornet. 1910 byggdes huset på med det bortre partiet, där trappan till trädgården och lägenheternas entré finns. Några år senare byggdes det lilla huset, Annexet (längst t h), som blev den femte lägenheten. Foto: Andrea Turander

Ur Gård & torp nr 10, 2021.

LÄS MER: Så gjorde inredaren om etagevåningen med takhöjd på 3,80: ”Behövdes en stökig tapet”

LÄS MER: Se Emelie och Magnus tegelpärla från 1910 med mönstermurad fasad och lantkök 

Aktuellt just nu