Familjen Ornby totalrenoverade huset på Lidingö under småbarnsåren. Utifrån dessa förutsättningar lyckades de skapa sitt drömhus på Lidingö, på 370 härliga kvadratmeter. Foto: Anne Nyblaeus

Så gav de 40-talsvillan nytt liv – se häftiga takhöjden

Det sägs att ett husbygge eller ett renoveringsprojekt kan ta kål på vilket äktenskap som helst. I Sofia och Simon Ornbys fall blev det lyckligtvis inte så, trots att alla ingredienser fanns där för att få till en riktig pannkaka.

Sofia och Simon har lyckats hålla samman husbygge, familj med tre söner under småbarnsåren, bott på madrasser i husets källare, lagat mat på kokplatta i tvättstugan och bytt galonbyxor och blöjor samtidigt. Utifrån dessa förutsättningar lyckades de skapa sitt drömhus på Lidingö, på 370 härliga kvadratmeter med en avundsvärd terrass på 150 kvadratmeter. 

Ja, man kan inte annat än skratta åt den absurda situationen som var då

– Ja, man kan inte annat än skratta åt den absurda situationen som var då, säger coola Sofia.

Hon är en kreativ själ med ursprung i Dalarna, som gärna går på klubb med tjejkompisarna eller ritar och smider egna silversmycken. Till vardags arbetar hon med projektledning inom kommunikation. Maken Simon driver eget företag och älskar inredning. Han har ritat det mesta i deras gemensamma hem, och nöjer sig inte med att bara rita möblerna, mycket har han också byggt själv. Även på väggarna syns intresset för vackra saker. På husets tre våningsplan hänger många tavlor skapade av Simon.

Vardagsrummet har två motställda svarta soffor på en mörkgrå matta. Den svarta hyllan får agera mellanvägg in till köket och är ritad av Simon själv. Schäslongen är designklassikern Pernilla från 1944 av Bruno Mathsson, från Modernity. Foto: Anne Nyblaeus
På soffbordet samsas en kortleksask, som paret köpt på en resa till Sorrento, Sofias dalahästar och spelet tre-i-rad. Foto: Anne Nyblaeus
På väggen i vardagsrummet hänger en stor pixlad tavla föreställande George Clooney. För idé och utförande står Simon. Foto: Anne Nyblaeus
Hela familjen Ornby vid tomtens bästa klätterträd framför deras utbyggda 40-talshus. Foto: Anne Nyblaeus

– Innan vi flyttade till Lidingö bodde vi i Vasastan. 2010 sålde vi vår trea för att sedan bo i andra hand medan vi letade efter den perfekta, stora lägenheten. Vi hittade inget som passade, så våra planer ändrades radikalt, och vi började i stället kolla efter hus utanför stan. Vi hade fyra viktiga kriterier: det skulle vara nära havet, ligga i ett uppväxt område, ha kvällssol och vara nära stan.

Dessutom fick det gärna vara ett hus med renoveringsbehov eftersom paret ville skapa sitt eget och ”inte lägga pengar på någon annans drömboende”. Men även dessa boendeplaner visade sig svåra att förverkliga.

Området var uppbyggt, marken kuperad, det är ett stenkast från havet och nära stan. Så vi slog till

– När denna villa dök upp mitt i vintern, i ett område som vi egentligen inte hade tänkt oss, var vi först skeptiska, säger Simon. Huset låg inbäddat i snö och man såg inget av tomten. Men området var uppbyggt, marken kuperad, det är ett stenkast från havet och nära stan. Så vi slog till.

Villan byggd 1948 hade stort renoveringsbehov, framför allt på nedre plan där i dag entrén ligger. Det enda som var i bra skick var ett fem år gammalt Siematickök som fungerade fint under tiden huset renoverades. När det nya köket var på plats lades det gamla ut på Blocket för återbruk.

Parets absoluta favoritplats i huset är det spatiösa köket med svarta handgjorda skåpluckor, en fyra meter lång rostfri bänkskiva i ett enda stycke, och nästan fyra meter till taket med träkassetter i oljad ek. I en nisch står dalahästar som sönerna fått i dopgåva, en påminnelse om Sofias bakgrund i Dalarna. Foto: Anne Nyblaeus
Det stora matbordet i svartbetsad ek är ritat av Simon. Runtom står Arne Jacobsens Grand prix-stolar i naturskinn. Över bordet en svart Moooi-lampa som tar för sig i det spatiösa köket med nästan fyra meter i takhöjd. Foto: Anne Nyblaeus
Sovrummet på övre plan har stora fönster som ofta står öppna. Det mjukt grå mot det vita skapar en skön hotellkänsla. På nattduksbordet står lampklassikern Snoopy från Flos. Foto: Anne Nyblaeus
Den putsade eldstaden har Simon och Sofia formgett själva. ”Eftersom vi inte ville ha något stödben ligger det en rejäl metallkonstruktion inmurad.” Simon har även ritat det röda skåpet. Framför eldstaden Alvar Aaltos Small Paimio från 1931. Foto: Anne Nyblaeus
I arbetshörnan i vardagsrummet har Simon ritat det vita skrivbordet. Kontorsstolen av paret Eames produceras av Vitra, papperskorg, Svenskt tenn. Foto: Anne Nyblaeus

– Redan året vi flyttade in började vi renovera nedre plan. Vi ville ha högre takhöjd, sprängde oss neråt och vann tio centimeter i höjd. Vi installerade vattenburen golvvärme, lade in marmorgolv i alla rum, bytte alla stammar och drog om all el.

– Det var en utmaning att bo kvar i huset under renoveringen, men samtidigt det enda sättet att ha kontroll över bygget och undvika dyrbara fel, berättar Simon som är perfektionist ut i fingerspetsarna.

Mitt i rivningen av golvet, mot slutet av vintern, kom en varm tödag som resulterade i en halv meter vatten på hela nedre planet.

När barn nummer tre låg i Sofias mage tog vi en paus för att inte gå under

– Det var inte vad vi önskade precis då, säger Simon. Under den perioden bodde vi på ovanvåningen och gick in och ut via terrassen. När barn nummer tre låg i Sofias mage tog vi en paus för att inte gå under. Vi ville först få färdigt nedre plan innan vi satte i gång med övriga projekt.

Paret tog in en arkitekt för att få hjälp med flödet och dispositionen i huset. En utbyggnad från 60-talet mot baksidan av huset revs helt. En ny platta göts och här byggdes det nya köket. Samtidigt lät de bygga ett nytt våningsplan där paret har sitt sovrum. Det gamla köket låg i ett mindre och avskilt rum mot framsidan av huset, och det var inte alls hur Simon och Sofia ville ha det.

Vy från vardagsrummet mot Sofias arbetsplats. Eldstaden har Sofia och Simon ritat själva. Foto: Anne Nyblaeus
I hallen på nedre botten, där husets renovering började, är golvet lagt med marmor. Skostället med skinnklädsel på sitsen och bordet är båda formgivna av Simon. Konst av bland andra Jens Ulrich Petersen och Olle Nyström. Foto: Anne Nyblaeus
Husets baksida med den 150 kvadratmeter stora terrassen. Originalhuset är partiet till vänster, köket ligger i mittdelen och sovrummet i det kubformiga partiet längst till höger. Foto: Anne Nyblaeus
Badrummet har carraramarmor på väggar och golv, på väggen med spegeln sitter svart mosaik från Höganäs kakel, och handfatkommoden är i svart valchromat med skiva av marmor. Simon har ritat allt. Foto: Anne Nyblaeus

– I dag vetter köket mot sydväst och har sol från morgon till kväll, säger Simon.

Det spatiösa köket är utan tvekan husets huvudnummer och det rum familjen Ornby vistas mest i. Stora glasdörrar från golv till tak öppnar upp likt ett dragspel mot terrassen och får interiören och trädgården att smälta samman. Varje del i köket, stommarna, luckorna och bänkskivan, är ritade av Simon, och tillverkade av ett inredningssnickeri i svartbetsad ek och rostfritt stål.

Jag är glad att jag stod på mig med färgvalet svart. Det ger köket mer pondus

– Jag är glad att jag stod på mig med färgvalet svart. Det ger köket mer pondus, säger Sofia. Köket är verkligen vårt bästa rum. Vi älskar att laga mat och tillbringar mycket tid här.

Köket skiljs av mot sällskapsrummet med en svart vägg med hyllor där familjen har både böcker och fina föremål. Även hyllan är designad och byggd av Simon. Sällskapsrummet har en öppen planering med generös soffgrupp framför en egendesignad eldstad.

– Vi kollade på flera färdiga eldstäder men hittade ingen snygg, så vi fick rita en egen som vi lät mura upp, säger Sofia.

En trappa leder upp till parets sovrum och tillhörande badrum med dubbla duschar och handfat. Sovrummet har en enda stor glasvägg som fönster och vetter ut mot trädgården som verkar likt en grön lunga till huset.

– Det är ljuvligt att få vakna upp i detta rum varje morgon och öppna upp de stora fönstren, säger Sofia. Det ger en skön känsla och en påminnelse om att vi verkligen har lyckats skapa vårt drömhem.

LÄS MER: Sjötomt med släta klippor och tallskog – se Tomas skärgårdspärla på Husarö 

LÄS MER: Så fick Kajsa till drömträdgården: ”Våga tänk utanför boxen”