Konstnären Matilda Petersson restaurerade ett torp från 1800-talet tillsammans med sambon Johan Hedström. Foto: Carolina Romare

Så förvandlade paret rucklet till en sommaridyll

Med återbruk och gamla metoder har Matilda och Johan i Ugglarp skapat sin egen oas i sommartorpet där livet levs lite enklare.

Sophie Lövenskiold Sperlich

Konstnären Matilda Petersson vurmar verkligen för historia och traditionell byggnadsvård. Något sambon Johan Hedström fick veta allt om när de tillsammans tog sig an projektet att restaurera ett nedgånget 1800-talstorp i halländska Ugglarp.

Vi var nykära när vi renoverade det. Det var nog tur!

– Vi var nykära när vi renoverade det. Det var nog tur! säger Matilda och skrattar. Golvet kändes som att gå på smör. Plastmattor gled över ruttna reglar och allt annat var täckt med masonit eller gips.

Visningsbesökarna droppade av en efter en. Alla förstod att det skulle krävas rejäla renoveringsinsatser för att återställa huset.

Den igenmurade gamla vedspisen i groventrén fungerar som läshörna. Här ligger det enda originalgolvet som gick att spara. Foto: Carolina Romare
Här samlas loppisfynd och konst med en personlig anknytning. På den målade timmerväggen hänger en målning gjord av Matildas pappa Tommy. Trots att det skulpterade självporträttet från hans tid på Konstfack inte är så omtyckt av honom själv, är det Matilda väldigt kärt. Foto: Carolina Romare / Carolina Romare Carolina Romare
Utebordet är byggt av spillvirke, och utebänkarna har Matildas pappa gjort av en planka och sin egen konstruktionsdesign av bänkben. Foto: Carolina Romare
Vi var unga, hade inga barn som tog vår tid, bodde i lägenhet i Göteborg och vi längtade efter ett projekt

– Vi hade inget för oss, tyckte vi. Vi var unga, hade inga barn som tog vår tid, bodde i lägenhet i Göteborg och vi längtade efter ett projekt, så vi tänkte ”strunt samma, det här blir kul”.

I stället för en traditionell besiktningsman tog Matilda och Johan hjälp av en byggnadsvårdsantikvarie som besiktigade huset i samband med köpet. Utan att fokusera på sådant som bristfälliga eldragningar kunde antikvarien hjälpa dem att förstå huset, dess ursprungliga konstruktion, hur det var menat att fungera och vad de behövde göra för att återställa det.

– Vi fick också veta att det var ett riktigt fattigmanshus. Byggt 1864 med konstruktionsdelar hämtade från andra hus och därefter tillbyggt i etapper. Takkonstruktionen vilar på överlappande björkpinnar. Tydliga indikatorer på vilken byggnadsbudget de hade.

Det blev till att gräva upp hela grunden. Ut med gammal trossbotten, sand, sten och fuktskadad mullbänk. Därefter isolera underifrån, sätta nya reglar och lägga nya trägolv. Gips, gullfiberisolering, plast och masonit revs bort medan gammal pärlspont och timmerväggar togs fram så att huset kunde andas igen. Där originalsnickerier saknades fick Matilda och Johan tillåtelse att hämta gamla dörrar, lister och pärlspont från ett närliggande ödetorp från samma tid.

Bullfika med den gamla torparträdgården som står försommargrön runtom. Foto: Carolina Romare
Vackert patinerade bruksföremål och udda prylar från olika hushåll och tider samlas på kökshyllorna. Foto: Carolina Romare
Solvarma jordgubbar på ett fat från Upsala-Ekeby som de tidigare ägarna lämnat kvar. Foto: Carolina Romare
Vi åkte hit på helgerna och grävde sten i ett halvår. Det önskar jag ingen

– Vi åkte hit på helgerna och grävde sten i ett halvår. Det önskar jag ingen, säger Matilda med ett skratt. Men nu är det gjort. Vi hade också väldigt kul under tiden. Jag brukar skämta om att det här huset är renoverat på rödvin.

Kärleken till gamla hus har Matilda ärvt från sin pappa som även han är konstnär. Under hennes uppväxt renoverade han deras olika hem enligt gamla principer. Dels en gammal gård, dels ett torp alldeles i närheten av torpet i Ugglarp. På så vis har linolja, skurgolv och slamfärg blivit en del av hemkänslan för Matilda, och pysslet med ett gammalt hus en naturlig del av livet. 

Hon tänker på byggnadsvården som bestående av två lika fascinerande delar – det byggnadstekniska och problemlösningen som kommer med det, och så den spännande historien som blottläggs. Hur man under lager på lager som i en historiebok kan bläddra sig bakåt i tiden och hitta spår av de människor som bott och verkat här. Gamla lagningar, tapeter, hur man använt huset och levt här efter den tidens förhållanden.

– Det har varit en balansgång, mellan mig som vurmar för all form av byggnadsvård och min sambo som bryr sig lite mer lagom mycket om det, och kanske desto mer om att vara effektiv, säger Matilda. Våra tankar har så att säga vuxit på varandra, och resultatet blev en bra kombination.

Som ett led i byggnadsvården talar Matilda om vikten av att inte förverkliga alla renoveringsdrömmar på en gång, att ibland stanna upp och omvärdera sina planer. Att åtgärder som känns naturliga att göra vid första anblicken kanske upplevs på ett annat sätt när man bott in sig i huset.

Köket har Johan byggt med spont monterad på en modern stomme. Snickerierna har målats en nyans ljusare än väggens grågröna linoljefärg. Foto: Carolina Romare
Foto: Carolina Romare
Huset är ett riktigt fattigmanshus, byggt i etapper med delar hämtade från andra hus. Numera nymålat i vackert falurött med snickerier i guldockra. Ett projekt är att hitta en mer tidstypisk ytterdörr. Foto: Carolina Romare

– Först grämde vi oss lite över det låga taket och att solen inte nådde in i rummen, berättar Matilda. Något vi tänkte kunde lösas genom att öppna mittstugans tak upp till nock. Det var planen tills vi insåg att det under sommaren var skönt och svalt i huset och att kaminen värmde så effektivt under vintern, just på grund av det låga taket. Det var mycket som inte blev som vi först planerat, men det blev som det skulle vara.

Torpet köptes med inredning. Den har blandats med vackert patinerade bruksföremål och udda prylar från olika hushåll och tider. Auktionsköp och loppisfynd, och nostalgiska föremål som kommer från Matildas släktgård. Till skillnad från det permanenta boendet som i viss mån behöver vara praktiskt, får inventarierna här på torpet vara enkla. Saker som har en betydelse, men som kanske inte funkar att använda till vardags, kommer till användning här.

Här kan man unna sig att inreda på känsla, fokusera på att det ska vara vackert och själfullt, och inte tänka praktiskt

– Här kan man unna sig att inreda på känsla, fokusera på att det ska vara vackert och själfullt, och inte tänka praktiskt på vardagspussel och förskolelogistik, säger Matilda. Ett litet hus går snabbt att fylla och det finns något skönt i att behöva se på varje sak och plocka bort det som egentligen inte behövs. Inredningen är ganska planlös men består av saker vi gillar och samlat över tid. Det man gillar tenderar också att passa ihop.

Att saker är lite opraktiska, trasiga eller inte fungerar riktigt som de ska, stör inte här. Snarare ger det Matilda goda anledningar att sänka sina krav, acceptera och leva efter förutsättningarna.

– Fula, felplacerade saker som inte ger rätt känsla i huset däremot, det suger min energi!, säger Matilda. Felrenoveringar och stilbrott som nya plastfönster i ett gammalt hus. Här var de gamla spröjsade fönstren kvar, flagnade och slitna men de satt kvar. Det var bland annat det jag föll för.

Med två småbarn handlar sommaren på torpet om vila, även om det alltid finns något småprojekt i gång. Det hör till. Varje sommar skrapas ett fönster, lite rödfärg bättras på, men det stora är gjort. Inget står och faller med deras tid.

– Förutom att vi nyligen köpt en stor gård några mil härifrån, säger Matilda. Ett jätteprojekt med stor trädgård, lada och många nya drömmar. Vi har båda så mycket tankar och idéer och behöver ställen att kunna jobba på. Sådana är vi! 

LÄS MER: Emelie och Martin köpte samma hus – två gånger 

LÄS MER: Så byggde familjen sitt drömhus på ön utan bilväg