1 av 2 Foto: Carina Olander
2 av 2: När Jon och Jenny planerade huset utgick de från platsen och väderstrecken. ”Vi ville se soluppgången från sovrummet och solnedgången från vardagsrummet”, säger Jenny. Foto: Carina Olander

Jon och Jenny från Husdrömmar: ”Trodde aldrig vi skulle ha råd att bo så här”

När byggfirmorna sjabblade fick Jon och Jenny rycka in för att själva förverkliga drömmen om ett hus vid vattnet. Det var inte mycket som gick som planerat, men blev i slutändan bra ändå.
Johanna Flyckt Gashi

Familjen Nirs bodde i lägenhet i Göteborg och var egentligen inte alls på jakt efter nytt boende.

- Men min bror och hans familj letade hus och eftersom vi gärna ville att de skulle flytta närmare oss, började vi titta efter hus i göteborgstrakten åt dem, berättar Jenny Nirs.

Vi trodde aldrig att vi skulle ha råd att bo så här

När hon och maken Jon hittade annonsen för en liten röd stuga med stor trädgård alldeles vid sjökanten, fastnade de direkt.

- Min bror skulle ändå inte vilja flytta ifrån Tjörn så vi slog till själva, skrattar Jenny. Vi trodde aldrig att vi skulle ha råd att bo så här men tack vare att det ligger lite off var det inte så många på visningen och det var bara vi och en till som budade.

En utsikt somliga nog hade kunnat dö för. Just det behövde inte Jon och Jenny göra, men vägen till det fantastiska vardagsrummet var kantad av missöden. Det är inget man tänker på idag när man njuter av utsikten över sjön, genom gigantiska fönster i ett rum öppet till nock. Panelen på väggar och tak suddar ut gränsen mellan inne och ute, vilket förstärks av inredning som plockar upp naturens färger. Foto: Carina Olander
Framför huset breder sjön ut sig och på baksidan är skogen närmsta granne. Foto: Carina Olander
Familjen Nirs hus är på 194 kvm och byggt i H-form. Det smälter fint in i naturen, som också speglas i de stora fönstren. Färgerna är många gånger valda utifrån omgivningens palett, speciellt om hösten. Foto: Carina Olander

Den lilla stugan, byggd på 40-talet, påbyggd i omgångar och hoplappad med silvertejp, är numera ett minne blott. Men den ursprungliga tanken var att behålla och bygga ut den.

- Vi gjorde en snabbupprustning, flyttade in och trivdes jättebra, säger Jenny. Det var så mysigt i den lilla röda stugan, men blev lite jobbigt när vi fått vårt första barn Dylan. Stugan var nästintill oisolerad och vattnet frös varje gång det var kallt ute. 

Jon började förstå att en utbyggnad av stugan skulle bli problematisk. Det skulle behövas en hel del arbete med huset, avloppet och vattenlösningen där man tog vatten direkt från sjön. Han började i stället googla på nyckelfärdiga hus.

Stugan var nästintill oisolerad och vattnet frös varje gång det var kallt ute.

Jenny gick med på idén att riva och bygga nytt - men med kommentaren ”då ska jag i alla fall rita det själv”.

- Jons min just då var obetalbar, ler Jenny, som är vd för ett it-konsultföretag, och då inte hade någon som helst erfarenhet av att rita hus.

Sagt och gjort. Paret började skissa på huset. 

Jenny Nirs med yngsta barnet Bonnie. Familjen består också av maken Jon, sonen Dylan och katten James. Foto: Carina Olander
Vid den öppna spisen hänger en tavla Jenny målat för att fånga upp färgerna i inredningen – och utanför fönstren. Soffa och fåtöljer har hon själv klätt om med gamla sammetsgardiner. Foto: Carina Olander
Spiraltrappan i gjutjärn, en kopia av en fransk trappa från 1890, leder upp till övervåningen. Räcket till loftet har Jennys bror svetsat. Linneskåpet är ärvt från farföräldrarna och Jennys favoritmöbel – ja, det fick faktiskt sin placering i huset redan på ritningsstadiet och är en stor anledning till att planlösningen ser ut som den gör. Foto: Carina Olander

- Jon hade två krav: ett kök i mitten och ett badkar med utsikt. Så vi började där. Förmodligen i helt fel ände om man frågar en konstruktör, men jag ritade rum för rum utifrån vad vi behövde och i vilka väderstreck vi ville ha rummen. Exempelvis ville vi se soluppgången från vårt sovrum och solnedgången från vardagsrummet. Huset är verkligen ritat för denna plats, och eftersom vi hade bott här i tre år innan vi påbörjade bygget visste vi precis hur solen går, hur det brukar blåsa och så vidare.

När rivningsarbetet påbörjades i april 2019 flyttade familjen till tomtens lilla gäststuga på 18 kvm, och bodde under byggtiden med utedass och utan rinnande vatten.

- Dylan, som var ett år när vi flyttade ut dit, badade i en badbalja på köksgolvet. Han trivdes jättebra i lillstugan där alla var nära, och han tyckte det var roligt när han fick hjälpa till att bära vatten i hinkar. Vi vuxna badade i ett provisoriskt badkar i garaget.

Jon hade två krav: ett kök i mitten och ett badkar med utsikt. Så vi började där.

Våren 2020 flyttade dessutom ett argentinskt par in i familjen Nirs husvagn.

- De var strandade i och med coronasituationen och fick därför mat och husrum här i 3 månader mot att de hjälpte till lite, berättar Jon. Eftersom husvagnen saknar kök var vi då fyra vuxna och Dylan som delade på köket i gäststugan. Under denna tid åt vi väldigt mycket empanadas ... Från och till bodde även Jennys pappa i gäststugan och hjälpte till att snickra. Fullt hus, med andra ord! 

Vi snabbspolar bandet förbi de många månader det tog att få strandskyddsdispens av länstyrelsen, bygglovsprocessen med kommunen, den noggranna jakten på rätt entreprenör - som ändå gick snett, med förseningar, fuskbygge, kontraktsbrott och rättsprocesser som följd. Efter många sorger och bedrövelser tog Jon tjänstledigt och de fick tag på en snickare (den tredje) som fungerade, Nystrands bygg. Huset började kännas roligt igen. Jon snickrade på vardagarna och Jenny på helgerna.

Badkar med den finaste utsikt man kan tänka sig, sjö och skog så långt ögat kan nå. Foto: Carina Olander
Gästtoaletten är tapetserad med tidningar från 1945 som paret hittade i väggarna när de rev stugan som låg här förut. Foto: Carina Olander

- Vi la all vår lediga tid på husbygget, säger Jenny. Det var såklart tufft. Tiden i gäststugan var ju inte bara ett mysigt äventyr, det var inte meningen att Jon skulle vara tjänstledig, eller att vi dessutom skulle bli gravida. Men vi lyckades stötta varandra genom hela processen och med mantrat ”hur svårt kan det vara?” fick vi efter många om och men ihop det. Och trots alla missöden lyckades vi hålla budgeten tack vare att vi gjorde så mycket själva.

Efter 15 månader i gäststugan kunde familjen flytta in i det nya huset i juli 2020. I rättan tid eftersom Jenny var gravid i sjätte månaden vi det laget.

Vi känner vårt hus utan och innan. Och trots att det är nybyggt har det en själ tack vare allt återbruk.

Jon och Jenny är i dag nöjda att de gjort så mycket själva, till en minimal kostnad och med mestadels återvunnet material. En hel del kommer från den gamla stugan. Exempelvis har golvplanken använts till bänkar åt handfaten i badrummen. Och gästtoaletten är tapetserad med gamla tidningar från 1945 som paret hittade i väggarna när stugan revs. Fönsterbrädorna är virke från Jons morfars skog.

- Vi känner vårt hus utan och innan. Och trots att det är nybyggt har det en själ tack vare allt återbruk. Exempelvis är alla dörrar, utom ytterdörrarna, begagnade eller egensnickrade. Vi har kanske betalat 1 000 kr för 9 dörrar. Vi har även tillverkat köksbordet och bänkskivan på köksön av björkplywood som vi betsat och behandlat med hårdvaxolja. En mycket prisvärd lösning om man vill ha en stor köksö.

Skafferiglädje! Till väggarna har man använt ”budgetbetong”, ett pulver som blandas med vatten och liknar tunn betong när man målar med den. Foto: Carina Olander
Hallens platsbyggda bänk är tillverkad av återanvända trägolv från den nu rivna stugan. Foto: Carina Olander
För att bryta av det lite ruffa valde Jenny och Jon ett mörkgrönt kök. I övrigt påminner köket lite om ett orangeri med fönsterpartier och altandörrar åt två håll. Över köket går en ”bro” till övervåningens två loft. Köksön har Jon och Jenny byggt själva med en bänkskiva av björkplywood som de betsat och behandlat med hårdvaxolja, ”en mycket prisvärd lösning om man vill ha en stor köksö”. Skjutdörrar leder till angränsande rum. Foto: Carina Olander

Paret har inte köpt en enda ny möbel utan inrett med begagnat och arvegods som de klätt om och renoverat. Alla mattor är vävda av Jennys farmor.

- Huset är verkligen ”vi”, säger Jenny. Det är långt ifrån perfekt då vi inte är proffs på vare sig bygge eller inredning, men här finns mycket hjärta och en hemkänsla vi älskar.

Stilen beskriver Jon och Jenny som en blandning av industri, norsk fjällstuga och en nypa klatschiga dalafärger.

Utvändigt ville de att huset skulle smälta in i omgivningen, och av arkitekten Gert Wingårdh fick de tipset att välja en mörkare kulör, i samband med att huset figurerade i tv-programmet Husdrömmar.

Vi valde svart panel invändigt för att efterlikna exteriörens väggar och sudda ut gränsen mellan ute och inne

Även invändigt valdes mörk panel i tak, vissa väggar och i golvet på loftet.

- Egentligen var anledningen att det varken fanns tid eller ork att spackla och måla hela taket invändigt plus att vi tror att akustiken blev bättre med panel. Att vi då valde en svart panel beror på att vi vill sudda ut gränserna mellan ute och inne och att den inre panelen liknar den yttre ger en häftig effekt.

Betonglooken som återkommer på flera ställen är ett pulver som blandas med vatten och liknar tunn betong när man målar med den. Den är väldigt tung att måla med men ger en härlig betongkänsla till en ringa peng.

Jennys favoritmöbel är linneskåpet hon ärvt av sina farföräldrar. Foto: Carina Olander
Ett rum med dessa dimensioner kräver rejäla växter. En av palmerna växer i ett gammalt oljefat. Foto: Carina Olander

- Vi gillar industristil så det passade oss bra. Även spiraltrappan är i gammal industristil, en gjutjärnstrappa som är en kopia av en fransk trappa från 1890. Räcket har Jennys bror svetsat och går i samma stil. För att bryta av det lite ruffa valde vi ett mörkgrönt kök och gick ”all-in” med målade väggar i samma gröna nyans. I övrigt påminner köket lite om ett orangeri som sammanfogar de två längre huskropparna med en bro ovanför köksön.

Vi försöker jobba med det vi har och undviker att köpa nytt.

Färgsättningen i huset speglar hösten runt sjön och det är framför allt i naturen familjen finner inspiration.

- Vi försöker jobba med det vi har och undviker att köpa nytt. I stället blir det lite av en sport att blåsa nytt liv i gamla grejer.

Ur Sköna hem nr 12 2021.

LÄS MER: Sober lyx hos Åsa Ingrosso: ”Man ska kunna få hotellkänslan hemma”
LÄS MER: Så fixade inredaren lyxig hotellkänsla hemma hos barnfamiljen

Aktuellt just nu