Q-märkta sekelskifteshuset: Bär på en fantastisk historia
De kreativa makarna Olsson – en dekoratör och en målare – har tillsammans blåst liv i vackra Villa Sandlyckan i Åmål. Det Q-märkta huset från 1885 med praktfulla kakelugnar har nu framtagna takmålningar i original och en väl vald inredning som går hand i hand med husets själ.
Mitt i den vackra staden Åmål i Dalsland bor Susanne och Tommy Olsson. Deras vita trähus från 1885 ligger dolt bland grönska och röda magasin, endast ett stenkast från centrum och Vänerns strand. Att de till slut landade i detta hus var en ren slump. De bodde bara några kvarter bort när Tommy en sommardag för åtta år sedan hittade det här huset till försäljning.
– Tommy visade mig huset på Hemnet. Jag kände inte igen det och blev minst sagt förvånad när det visade sig att det låg i Åmål. Vi planerade att gå på visningen bara på skoj, det var ju lite för stort för oss och det var mycket som behövde renoveras, men vi var ändå nyfikna. Väl här slogs vi av storheten med huset; takhöjden, ljuset, kakelugnarna. Håret reste sig på armarna och Tommy tittade på mig och sa: ”Här ska jag bo, bara så du vet”.
Susanne och Tommy Olsson
Familj: De vuxna barnen Oscar och Alice har flyttat hemifrån.
Gör: Susanne är utbildad dekoratör, men arbetar i dag på förskola. Tommy är målare med eget företag.
Huset: Q-märkt trähus.
Var: Åmål i Dalsland.
Byggår: 1885, tillbyggt 1910 samt 1922.
Boyta: 213 kvm fördelat på 8 rum och kök. Uthus på ca 100 kvm.
Inflyttningsår: 2014.
Instagram: @hos_sandlyckan.
Innan Susanne och Tommy visste ordet av hade de gett sig in i budgivningen och några dagar senare var de ägare till det Q-märkta trähuset med namnet Sandlyckan.
– Den som byggde Sandlyckan lämnade inga detaljer åt slumpen. Bevarade originaldetaljer ger en känsla av hur huset en gång såg ut. Under de pappspända taken har vi funnit vackra takmålningar och bakom lager masonit har vi hittat rester av gamla fönsterkarmar. Vi har skrapat fram färgtrappor för att hitta den gamla färgsättningen. Det är väldigt inspirerande att förvalta ett hus som det här, men det är samtidigt en utmaning.
Håret reste sig på armarna och Tommy tittade på mig och sa: ”Här ska jag bo, bara så du vet”.
Både Susanne och Tommy kommer från Åmål. Efter några år tillsammans i Östersund valde de att återvända till sina rötter i samma veva som de väntade sitt första barn. Det var även här deras gemensamma intresse för inredning och loppis väcktes till liv.
– Jag hade en liten butik i stan där jag sålde inredning, både nytt och gammalt. Vi for runt på olika auktioner och loppisar och köpte in möbler och inredningsprylar för att sälja i butiken. Helt plötsligt hade vi ett gammalt hus att inreda och nya möbler kändes inte rätt. Där och då föddes vårt gemensamma intresse och huset blev ett ställe för oss att få utlopp för våra idéer.
Sandlyckan byggdes år 1885 av Gustav Janson, rådman och fiskeexportör. Han hade åtta barn och blev änkeman tidigt. Genom släktingar till Gustav har paret fått veta mer om husets historia.
– Vi har fått kontakt med människor som är släkt med honom, som kunnat berätta och visa bilder från förr, på både huset, trädgården och familjen. Detta har varit guld värt under våra renoveringar, berättar Susanne och fortsätter:
– Takmålningarna i salen hade vi nog inte hittat om det inte hade varit för ett fotografi. Vi vet också att det stått en fontän på husets framsida och att det funnits en trädgårdsrundel på baksidan. I uthuset, som började renoveras förra sommaren, hittade vi spår efter isförvaring uppe på loftet. Det har också fungerat som mangelhus, dit man gick med sina lakan och dukar och fick dem släta och fina. På senare tid var det en plåtslagare som bodde i huset och hade sin plåtslageriverkstad där.
Susanne och Tommy köpte Sandlyckan sommaren 2014 och renoverade all ledig tid. De började med övervåningen där elen drogs om och golven slipades. Rören i det gamla badrummet var så rostiga att de kunde brytas av. Lagom till jul flyttade familjen in på bottenvåningen, där allt var vitmålat och tidigare ägare hade låtit installera ett nytt kök med vedspis.
– De första åren lade vi stort fokus på utsidan. När vi skulle måla om huset fick vi skrapa ner till trären yta för att få bort alla lager av färg som inte hörde hemma på huset. Fasaden är nu målad med linoljefärg, som den var från början och vi har sparat en färgtrappa av de gamla kulörerna som suttit på huset på ett ställe, så att de ska finnas bevarade. Från början var taket rött, men det lades om av en tidigare ägare. Vi har därför valt en vit kulör på huset, då originalkulören inte passade till det gröna taket.
Förutom att renovera fasaden har paret anlagt en ny trädgård, restaurerat gårdsbyggnaderna och byggt en mur mot gatan. Men även interiört har det skett stora förändringar när det i samband med renoveringen dykt upp oväntade överraskningar.
– När vi skulle lägga in nytt golv i salen rev vi en garderob som löpte längs hela kortsidan i rummet. Där fanns taklister som inte var övermålade med vitt och vi förstod att detta var rummet med en takmålning som vi hade sett på ett av fotografierna. Vi var ju bara tvungna att riva lite i takpappen för att se om något fanns kvar och till vår glädje fann vi en mycket vackert målad näckros, signerad Högberg 1903. Takpappen var dessvärre skör och vi trodde aldrig att det skulle gå att rädda målningarna, men via länsstyrelsen fick vi tag på en konservator som kunde hjälpa oss.
Högt i tak, stora fönster och stuckaturer genomsyrar hemmet. Vackra tapeter möter praktfulla kakelugnar och inredningen går hand i hand med husets själ.
– Vi har knappt några nyinköpta möbler alls, nästan allt är arvegods eller inropat på auktion. Textilier däremot, som kuddar och plädar, köper jag helst nytt.
Susanne har alltid varit intresserad av färg och form. Som barn fick hon utlopp för sin kreativitet genom att möblera om i sitt flickrum och hon utbildade sig sedan till dekoratör och florist.
– Jag kan hitta inspiration i allt möjligt, en bild i en tidning eller på sociala medier, en pinne i skogen, ett mönster på tyg eller en pryl på loppis. Jag älskar färger och former där man kan se ett hantverk bakom.
Trots den eviga att-göra-listan, där byggnadsvård och nya projekt avlöser varandra, älskar Susanne och Tommy sitt hem. Här råder devisen ”borta bra men hemma bäst”.
– Vi älskar att vara hemma och greja. Behovet av att åka hemifrån minskade drastiskt när vi flyttade hit och vi längtar alltid hem när vi är borta, säger Susanne.
Susannes och Tommys bästa renoveringstips:
1. Skrapa, titta och undersök gamla lager av färg och tapeter. Gör en färgtrappa och spara gamla tapeter som du hittar. Där finns ofta de bästa kulörerna och mönstren som leder en på rätt spår.
2. Använd traditionella material som hör hemma i huset och ta inga genvägar med billigare material. Du kommer ångra dig och det blir inte billigare i slutänden.
3. Skynda långsamt, bo in dig och lär känna huset.
4. Ta in hantverkare när det behövs.
5. Ta en paus mellan olika projekt. Man måste landa emellanåt.
6. Dokumentera före och efter. Man glömmer fort hur det en gång såg ut. När man tycker att det inte händer någonting så är det bra att kunna gå tillbaka och inse att man faktiskt har gjort en stor förändring.
Vårt värsta misstag: Att vi inte installerade golvvärme i trapphuset. Stengolvet blir väldigt kallt på vintern.
LÄS MER: Julias smarta budgetrenovering gav 1800-talshuset ett lyft
LÄS MER: Spökhuset skulle rivas – förvandlades till drömhem
LÄS MER: Linda och Victor förlorade budgivningen – fick drömhuset ändå
