Pool, havsutsikt och magisk trädgård – så bor svenska skönhetsprofilen i New York

Martina Arfwidson flyttade till New York för att ta sånglektioner, med siktet inställt på Broadway. Men så föreslog mamma Gun Nowak, grundaren av kosmetikaföretaget Face Stockholm, att de skulle expandera företaget tillsammans, och Martina lade om rodret mot en karriär i kosmetikabranschen. Huvudkontoret skulle de ha i staden Hudson norr om New York, där Martina hade hyrt sommarboende.

Det är ett val hon aldrig ångrat. Mycket har hänt, och olika boenden passerat, men kanske var det meningen att hon och maken David Weiss skulle hamna i just det här huset till slut? Huset, en stor trävilla, har en både romantisk och överraskande koppling till paret.

- Det var här David lagade middag åt mig första gången, och det var här vi kysstes första gången, berättar Martina.

Det är snart 20 år sedan nu. Maken och barnen Theo och Nikita är för dagen ute och seglar på Hudsonfloden om flyter fram vid tomtkanten.

Vid en första anblick ser huset gammalt ut. Gedigna spröjsade altandörrar täcker hela baksidan, och hemmet är fyllt av antika inredningsdetaljer. Men ögat bedrar. Huset, som David designat själv, byggdes år 2000 och var helt nytt när han och Martina träffades.

Men trots att Martina föll handlöst för mannen, uppstod inte samma tycke mellan henne och huset han så stolt visade upp.

Det var här David lagade middag till mig första gången, och det var här vi kysstes första gången

- I h-a-t-e-d it, säger Martina som nu bott så länge i USA att hon blandar svenskan med engelska uttryck. Väggarna var gula och prydda med mexikanska gobelänger, köket var brunt och golven lackade med högblank fernissa.

Martina ville ha vitt. Vitt överallt, från golv till tak.

David gillade huset precis som det var - han hade ju designat det själv!

- Jag är så akut medveten om vad jag vilar ögonen på, och detta gick bara inte, säger Martina.

Så huset såldes och tillsammans byggde de ett hus en liten bit därifrån. Ett riktigt drömhem som kommit att figurera i många reklamfilmer, designböcker och inredningsreportage (bland annat i Sköna hem nr 3/2010). Familjen växte och snart var de fyra plus en hund eller två, och det började knaka i de vita fogarna.

I tio år bodde vi i princip i samma rum allihop

- Problemet var sovrummen, säger Martina. Vårt sovrum låg en trappa upp i ena änden av huset, barnrummen en trappa ner i andra änden. Huset var stort och det var ganska långt emellan, och inget av barnen vågade sova där. Så de tog över varsin walk-in-closet i anslutning till föräldrarnas sovrum, vilket betydde att Martina och David inte hade några garderober vid sovrummet.

- I tio år bodde vi i princip i samma rum allihop, säger Martina.

Läget var rätt desperat, så när Davids gamla hus blev till salu såg Martina plötsligt möjligheter där hon förut bara sett gult och brunt.

- Riktiga sovrum och garderober - wow!, skojar Martina. Och pool - toppen ju!

Huset är byggt i traditionell amerikansk kolonialstil med valmat tak och lanternin, och med en boendeyta på 275 kvadratmeter. Rummen är stora och ljusa, och utsikten magnifik. Utmed ena kortsidan löper en inbyggd altan, och nedanför en sluttning finns en 20 meter lång pool. Tomten är så stor att man varken ser grannar eller vägen som ligger ett par hundra meter bort. En smal och krokig uppfart förenar huset med trakten runt omkring. Ett riktigt drömhem skulle nog många säga.

Det finns ingenting här man behöver vara rädd om

- Allt passar kanske inte perfekt ihop inredningsmässigt, och egentligen är det alldeles för mycket trä här, men nu har vi äntligen plats för allt och alla, och det finns ingenting här man behöver vara rädd om, sammanfattar Martina.

Det är ett både aktivt och vilsamt hem, sparsmakat och avskalat med en lugn färgskala. Efter 20 år tillsammans har David förstått, och faktiskt kommit att uppskatta, Martinas behov av en gråvit palett. När de flyttade in målades väggar och golv raskt om, alla beslag byttes från mässing till svart smide, och i köket, med bänkskivor och stänkskydd i vacker täljsten, målades de platsbyggda skåpen om i grått.

Badrummen, som Martina beskriver som ”Hiltonhotell, sent 90-tal”, fick också rejäla ansiktslyft i form av antika handfat i marmor, stora guldspeglar och ”riktiga” badkar.

- Sådana man kan sjunka ner i, förtydligar hon.

Mycket av familjens möblemang passade här, det mesta inköpt i Hudsondalens många antikaffärer, eller lånat från någon av Face Stockholms butiker.

Martinas stil har inte förändrats mycket genom åren. Hon har ett säkert öga, vet precis vad hon tycker om och vad hon vill omge sig med. Stora pösiga fåtöljer med vita bomullsöverdrag, slitna bruksmöbler som snickarbänken som fungerar som köksbord, vita blommor i stora kärl på borden och enorma växter i golvkrukor på hjul. Gardiner är hon inte mycket för, och tavlor har hon helst stående på golvet.

- Jag älskar att komma hem. Att jobba med hemmet och trädgården är min meditation, säger Martina.

Det växer flera fruktträd och andra blommande träd på tomten, och så fort det knoppas är Martina framme med sågen. Stora grenar sätts i tunga krus, och på så vis kan familjen njuta av blommande syrener, magnolia och körsbärblom i princip från februari till mitten av juni.

- Det finns så mycket som gör livet enkelt här: Altanen med grillen ligger precis utanför köket, den stora bokhyllan där allt ryms ... Och att ha pool, vilket jag alltid har sagt att jag inte vill ha, är ju bara hur kul som helst!

Jag älskar att komma hem. Att jobba med hemmet och trädgården är min meditation

Men hemmet, som sådant, är också en fas i livet, och inget som nödvändigtvis består.

- Det här är inte vårt första hem och säkert inte det sista heller, säger Martina, som ibland drömmer om ett helvitt hem och mindre av allt. Men det är här vi bor nu. Det är ”hemma”.

Hon behöver inte tänka efter när hon får frågan vad hon gillar mest med sitt nya hem?

- Att det är ett hem som lever, säger hon ögonblickligen. Det är ett hus som funkar så himla bra för vår familj.

LÄS MER: Så fick småbarnsfamiljen till lyxhotellkänsla à la Upper East Side

LÄS MER: Börje Salmings nya liv: Från sjötomt till minimalistisk trea