”Så fort vi kom innanför dörren visste vi att vi ville ha det”, säger Josefin Modig som köpte sitt drömhus utanför Kristianstad. Foto: Pernilla Wästberg

Pärlspont och takbjälkar fick familjen att lämna stan

I Josefin och Johan Modigs händer har det 150-åriga skånska trähuset fått ett nytt liv i charmiga pastelltoner. Dörren står ständigt på glänt mot trädgården där både små och stora njuter av hemodlade grönsaker och söta bär.

Pia Mattsson

Vad gör man när man vill köpa hus i en tid då det är huggsexa om varenda kåk och man aldrig är den som kommer först? När flera fina hus bara fladdrar förbi utan en chans att fånga något av dem. Man bestämmer sig för att bli snabb som en vessla.

– När mäklaren la ut en ”teaser-bild” på detta hus som ett kommande objekt var vi på direkt, säger Josefin Modig som tillsammans med sin man Johan ville lämna lägenheten i centrala Kristianstad för ett lugnare och lantligare liv i ett hus med patina och själ.

Här fanns precis det vi älskar: pärlspont, höga golvlister och takbjälkar

– Vi lyckades nästla oss in på en inofficiell visning en fredag förmiddag, dagen innan huset skulle ut på marknaden. Så fort vi kom innanför dörren visste vi att vi ville ha det. Här fanns precis det vi älskar: pärlspont, höga golvlister och takbjälkar. Huset fick inte gå oss ur händerna, det var det vår tur. Två dagar senare var huset vårt!

Det har gått några år sedan den där rysligt nervösa septemberhelgen 2016 då nerverna satt utanpå som sköra tråckeltrådar.

Josefin och Johan har döpt huset till Grönlyckan efter husets färg, den grönskande trädgården och att det är familjens drömboende. Foto: Pernilla Wästberg
Hela framsidan är belagd med singel, det vackra gamla silverpäronträdet fanns redan på plats och cykeln kommer från Josefins gamla torp. Foto: Pernilla Wästberg
Hela familjen Modig, Johan och Josefin med barnen Olle och Majken, samlad på trappan till sitt gröna hem. Foto: Pernilla Wästberg
Den stämningsfulla glasverandan, ritad av Johan, är byggd efter dubbeldörrarna som han och Josefin hittade på en utförsäljning.Tegelgolvet är från Qvesarum, den grönmönstrade tapeten heter Henry och kommer från Midbec. Pelarbord och Amerikakoffert är secondhandfynd Foto: Pernilla Wästberg
Jag ville ha ett gammalt hus med samma känsla som en varm kram

– Jag ville ha ett gammalt hus med samma känsla som en varm kram, säger Josefin. Och precis så kändes det när vi kom hit på visningen. Huset gick ”rätt in” i både mig och Johan. Senare har Johan sagt att han blev väldigt förälskad i den lummiga trädgården också, att den nästan var viktigare än själva huset för honom.

Josefin och Johan Modig

Ålder: Josefin är 35, Johan är 44 år.

Yrke: Josefin arbetar som skolkurator, Johan är sportchef i en orienteringsförening. Josefin är också verksam som hobbyfotograf med fokus på familjer och barn.

Familj: Barnen Olle, 5, och Majken, 2 år.

Bor: I ett grönmålat trähus kallat Grönlyckan, byggt 1876, 140 kvadratmeter stort, beläget strax utanför Kristianstad.

Instagram: @grönlyckan

Just nu: Njuter av ännu en säsong i trädgården och fortsätter med projekt, bland annat att lägga sten i växthuset. Plockar blommor och vattnar!

Josefin går barfota i Grönlyckans trädgård. Hon har hängt tvätt på tork och tittar till Olle och Majken som är i köksträdgården och mumsar i sig röda vinbär. Här var tidigare ogräs upp till midjan, men redan första sommaren i huset började Josefin och Johan att anlägga en köksträdgård med pallkragar, singelgånger och ett litet växthus här. På husets framsida såg trädgården också väldigt annorlunda ut – den var nästan helt igenvuxen och skymde huset.

– Det är ganska mycket som har förändrats här efter att vi flyttade in, säger Josefin. Men det blir så när man vill göra det till sitt. Det bästa är dock att huset fortfarande har kvar sin gamla karaktär trots att vi och tidigare ägare gjort våra olika tillägg.

Att hänga tvätt i egen trädgård känns som lyx för en småbarnsfamilj. Den rustika torkställningen i trä har Johan snickrat. Foto: Pernilla Wästberg
Pärlsponten i matvrån liksom hyllplanen fanns redan på plats. Den klassiska kökssoffan hittade Josefins mamma och slagbordet är från Johans barndomshem. Soffkudde, soppterrin och bordsduk från loppisar. Foto: Pernilla Wästberg
Det stora ekskåpet var ursprungligen mörkt, men fick nytt liv efter att Josefins mamma målat det vitt samt försett dörrarna med decoupage av sidor från en gammal fransk kokbok. Foto: Pernilla Wästberg
Den lummiga trädgården är full av blickfång. En gammal stol som patinerats av väder och vind och ett rostigt kärl blir en skön kontrast mot den frodiga grönskan. Yvig blåklint bjuder på fägring. Foto: Pernilla Wästberg

Huset byggdes 1876 och var då ett litet hus med råvind. Dagens vardagsrum fanns inte, inte heller uterummet, strax intill köket. Med åren har det lilla huset vuxit i takt med tidigare ägares behov av att bo större. Josefin kände direkt att det var ett hus med historia, men hur det förflutna har sett ut vet hon inte. Bara att här har bott flera barnfamiljer genom åren och att det en gång i tiden fanns en nejlikodling i närheten.

När de köpte huset var fasadens träpanel gulbeige och någon glasveranda på framsidan fanns inte. Köket påminde om en fjällstuga med furutak, mörkt trägolv och trärena luckor. Uterummet från 1980-talet var målat i en illblå färg och sovrummet i skarpt lila, till och med i taket.

– Men husets grundskick var gott. Vi har varken behövt riva ner väggar, byta fönster eller slita bort golv.

Med familjen Modigs intåg i det snart 150 år gamla huset blev det en rejäl renovering – på Josefins och Johans eget vis. Inget slit- och-släng med andra ord. Att byta ut ett helt kök som fungerar fanns inte på kartan, deras ledord heter behålla och bevara. Man kommer långt med att slipa, måla och tapetsera om. Och så tålamod, allt behöver inte ske på en gång.

Delar av Josefins tallrikssamling är väggdekoration i köket, som bara fått en lättare uppfräschning med omlackerade luckor, målarfärg och golvslipning. Foto: Pernilla Wästberg
Runt det stora matbordet ryms många gäster på de trärena stolarna i olika modeller – den äldsta, i mitten, är drygt 150 år gammal. Även takfotogenlampan är en 1800-talsvariant. Det vägghängda vitrinskåpet från Josefins föräldrars torp rymmer vackra porslinspjäser i blandade färger. Foto: Pernilla Wästberg
När skänkskåpet dök upp på en loppis var det gult.Josefin såg till att ge det en vacker grå färg. Ovanpå skåpet keramikkrus från Butik Linnea. Foto: Pernilla Wästberg
Sekretären från 1800-talet är viktig för Josefin. Hennes mormor fick den av sin far när hon flyttade hemifrån på 1940-talet. Hörnskåpet köpte Josefin för ett par hundralappar och målade det blått. Foto: Pernilla Wästberg

– Visst hade vi velat ha ett nytt trägolv i vardagsrummet i stället för det klickgolv i parkett som fortfarande ligger där. Men det får vänta tills barnen är lite större – just nu leker de mycket där. Så vi valde att måla det i en ljus nyans så länge. Det känns också väldigt skönt att ha kvar det befintliga köket, speciellt med småbarn hemma, fortsätter Josefin. Det gör inget om det slits och repas.

Att behålla och bevara innebär dock inte förbud mot att göra egna tillägg. Som att ta bort den branta och smala trappa som gick från vardagsrummet upp till ovanvåningen. Den kändes inte säker och fick respass. I stället fick en snickare göra en anpassad, måttbeställd trappa i gammaldags stil som placerades i arbetsrummet. Ett större badrum med tillhörande tvättstuga fanns också på önskelistan. Ett ”överblivet rum” fick ta den rollen och är en välsignelse i dag.

Det finns inte många nya möbler i huset, inte heller några synliga bevis på att inredningstrender styr här. Varken Josefin eller Johan är svag för nytt och oanvänt, inte heller för vad som är ”inne” just nu. Soffan i vardagsrummet och TV-n är undantagen som bekräftar regeln.

Det tog familjen drygt ett år att anlägga den numera lummiga och grönskande köksträdgården med singelgångar, pallkragar och bågformade växtställningar. Foto: Pernilla Wästberg
Familjens sovrum ligger på ovanvåningen och har många vinklar och vrår. Det turkosa sideboardet från 1930-talet är ett loppisköp. På sängen ett virkat äldre överkast och ett linnetyg från Ikea. Foto: Pernilla Wästberg
När det nya badrummet skulle göras anlitades fackfolk. Det nytillverkade badkaret i gammal stil hade glansiga tassar som Josefin målade matta med Vintage Paint. Ljuskronan är från Markslöjd. Foto: Pernilla Wästberg

– Jag är uppvuxen med föräldrar som alltid hållit på med gamla ting, säger Josefin. Mamma har alltid älskat att måla om och inreda med gamla möbler och ting. Ett tag drev de till och med en antikbutik, så jag vet var min vurm för det gamla uttrycket kommer från.

– När vi flyttade hit kunde vi ta över många möbler från mina föräldrar. Johan som är uppvuxen på en gammal gård på landet har också influerats av det – en del av vårt bohag kommer från hans föräldrahem. Resten har vi köpt själva på second hand och loppisar.

När Josefin och Johan blev med hus var de redan med Olle – han föddes några månader efter att de flyttat in. Och glasverandan byggdes samma år som Majken gjorde entré. Visst har de tagit in hjälp när badrum och glasveranda skulle byggas, men de har gjort väldigt mycket själva. När Olle bara var tre veckor gammal målade Josefin om uterummet och grävde bort stenar i trädgården.

Johan kopplar av när han har ett projekt på gång hemma. Huset har fått honom att gilla att fixa, bygga och snickra.

– Så här efteråt kan jag undra hur vi fick till allt, säger hon. Men jag passade på när Olle sov. Det var också enklare när vi bara hade honom; han hängde med oss på allt. När vi målade och snickrade jobbade han med sina egna verktyg bredvid och var hur nöjd som helst. Sedan Majken kom har det blivit lite svårare. Men Johan kopplar av när han har ett projekt på gång hemma. Huset har fått honom att gilla att fixa, bygga och snickra.

Det spelar ingen roll att huset har krävt sitt av Josefin och Johan – här har de fått sitt drömboende. Josefin beskriver det som ett hus som gör familjen lycklig och med en trädgård de kan tillbringa timmar i utan att tröttna.

– Det finns inget bättre än att äta frukost i trädgården, säger Josefin. Och sedan bara fortsätta dagen där i morgonrocken. Ansa i köksträdgården, plocka in blommor från rabatterna. Eller bara hänga runt på gräsmattan och låta timmarna gå. Det kallar jag livskvalitet! 

Josefins och Johans hållbara inredningstips

Shoppa cirkulärt: Sök alltid efter begagnat först och ha tålamod. Inköp på second hand kan förändras med färg, tapet och/eller nya knoppar. Vårt växthus köpte vi begagnat och målade om. När prylar får flytta ut från ditt hem, släng dem inte – de kanske passar hos andra. Att köpa och sälja i andra hand är kul och enkelt i dag.

Tänk udda men lika: Udda stolar kan passa ihop om de alla är i samma material. Tallrikar med blandade mönster passar ändå ihop om de matchar färgmässigt.

Återbruka vid renovering: Vad kan jag förändra med det jag har? Hos oss har det varit extra bra att tänka så med små barn som leker. Släng inte ut något som fungerar bara för att du vill ha nytt. Ibland kanske ”nytt” kan ligga längre fram i framtiden. Ett golv kanske kan målas om i stället för att rivas bort.

Tänk annorlunda med de saker du har eller hittar: En trälåda kan bli en pall, en spann användas som vas och en gammal sockerlåda fungera som skohylla.

Plocka in från naturen: Och låt hemmet förändras med detta efter säsong. Ett knippe vete är enkelt och vackert under sommaren, en trollhasselgren i all sin enkelhet är dekorativ på vintern.

LÄS MER: Nadia gav 1800-talshuset nytt liv – med pastellfärger 

LÄS MER: Ingen växtzon stoppar Fannys vackra stockrosor