Foto: Jonas Lundberg

Lantkök, köksträdgård och munblåsta fönster – gården fick paret att bli öbor

När det orörda gamla skärgårdshemmanet på Djurö blev till salu såg Karin och Jerry en chans att skapa en charmig sommaroas för familjens tre generationer. Själva blev de snart öbor året runt. Så här års sjuder gården av liv när barn och barnbarn kommer ut för att njuta av sol, bad och somrigt skärgårdsliv.

Anna Truelsen

Alldeles intill havet på Djurö i Stockholms södra skärgård, omgiven av lummig grönska, ligger den vackra faluröda gården där Karin och Jerry bor. Här på gården från slutet av 1800-talet har de skapat sig en oas där även barn och barnbarn får plats. Karin och Jerry bodde tidigare i Stockholms innerstad och hade ett sommarhus på Skånes sydkust.

– Men resvägen från Stockholm till Skåne kändes med tiden för lång så vi beslöt oss för att leta efter ett sommarhus på närmare håll. Våren 2014 fick vi syn på den här fastigheten på Hemnet och vi föll direkt för den gamla charmiga gården, säger Karin.

Kort därefter blev gården deras. Fastigheten var ett gammalt skärgårdshemman där jord och skog redan hade avyttrats. Men på tomten fanns flera olika byggnader vilket möjliggjorde ett somrigt generationsboende för hela den stora familjen. Förutom mangårdsbyggnaden där Karin och Jerry bor finns här tre mindre stugor som har restaurerats som sommarställen för Karin och Jerrys barn och barnbarn. I stugan från förra sekelskiftet intill mangårdsbyggnaden bor sonen Jens och hans sambo Josefin och deras lille son. I en annan gammal stuga bor dottern Sara med sambon Torbjörn och deras tre barn. Och nere vid vattnet ligger sjöstugan som troligtvis är byggd runt 1918 då man hittat tidningar från det årtalet tapetserade på väggarna.

Karin & Jerry

Ålder: Båda är 67 år.

Yrke: Båda är pensionärer.

Familj: De vuxna barnen Sara, 46 år, jurist, och Jens, 35 år, som arbetar på bank, med familjer.

Bor: På ett skärgårdshemman på Djurö i Stockholms skärgård där mangårdsbyggnaden är byggd på 1890-talet. Barn och barnbarn har egna stugor på tomten.

Instagram: @13northernlights

Just nu: ”Vi färdigställer renoveringen av sjöstugan och inreder den. Kittar och målar fönster. I köksträdgården skördas det för fullt.”

Längst nere vid bryggan ligger sjöstugan som är familjens gäst- och festhus. Till vänster ligger Saras torp. Till höger syns mangårdsbyggnaden med Jens stuga i bakgrunden. Foto: Jonas Lundberg
Den oisolerade gamla hallen hos Karin och Jerry har fått en vacker 1700-talsdörr. Draperiet som sytts av en Ikeamatta skyddar mot drag. Foto: Jonas Lundberg
Det platsbyggda köket från Lindalsköket är målat i Gysinges linoljefärg Grön umbra 2% och en egen orange av Gysinges linoljekulörer Järnoxidgul och Rödockra. Foto: Jonas Lundberg

Karin och Jerrys ursprungstanke var att de skulle bo kvar i stan och använda huset som sommarställe, men ganska snart bestämde sig de för att flytta ut till gården permanent.

– När vi gick i pension blev det lockande att lämna stan för att leva det fria livet på landet på heltid. Här lever vi i takt med ljuset och förändringarna i naturen. Havsläget med bryggan, klipporna och sjöstugan är fantastiskt, säger Karin.

Gården hade stått öde i ett antal år innan Karin och Jerry köpte den. I mangårdsbyggnaden var i stort sett inget ändrat sedan 1890-talet.

– Ursprungliga dörrar, fönster, snickerier och tapeter fanns kvar. Här fanns inga moderna faciliteter, bara vedspis, två kakelugnar och en kamin. En kallvattenkran i köket och två utedass på gården, berättar Karin.

Eftersom det ursprungliga skicket var det vi föll för har vi renoverat så lite som möjligt.

Förutom att laga det läckande taket och installera bekvämligheter som el, vatten, avlopp och vattenburen bergvärme har de inte bytt ut något av det gamla eller ändrat något väsentligt i planlösningen.

– Eftersom det ursprungliga skicket var det vi föll för har vi renoverat så lite som möjligt. Vi tycker om de fina gamla spröda tapeterna och de knarriga brädgolven. För oss känns det fel att byta ut det som är vackert och har fungerat i över 100 år mot något nytt och av sämre kvalitet, säger Karin, som är väldigt förtjust i gårdens gamla munblåsta englasfönster med smäckra profiler.

– Det är något särskilt med gamla englasfönster, man får en sådan kontakt med naturen utanför. Allt blir så mycket påtagligare och vackrare, utsikten, speglingarna i det munblåsta glaset och fåglarnas sång, säger hon.

Mangårdsbyggnaden ligger inbäddad i härlig grönska. Alla gårdens fasader har målats med traditionell slamfärg i ljus rödockra från Gysinge. Foto: Jonas Lundberg
Saras stuga har ett platsbyggt lantkök med fina detaljer av mässing. Den nyrenoverade järnspisen funkar fint att elda i. Foto: Jonas Lundberg / Jonas Lundberg
En hög inhägnad av spaljéer och armeringsjärn håller rådjuren borta från köksträdgården. Foto: Jonas Lundberg

Englasfönstren kan visserligen vara kalla när det blåser nordanvindar men det är något som familjen kan leva med, förklarar Karin.

– Då får man klä på sig och elda i kakelugn och kamin. Vi har innerfönster till ett par fönster i stora huset, men vi brukar inte sätta in dem. Kylan på vintern är inte ett stort problem, vi har ju bergvärme. Fördelarna med englasfönster överväger nackdelarna, säger hon.

Mangårdsbyggnaden har renoverats varsamt med traditionella metoder och material. Fasaden är målad med slamfärg i ljus rödockra, precis som övriga byggnader på tomten. Det charmiga lantköket är målat med linoljefärg i grön umbra samt i en egen orange kulör.

– Vi har inte velat ha några plaster, gipsplattor eller andra moderna material i huset, säger Karin, och följer med oss ner till sjöstugan där dottern Sara har ett målningsprojekt på gång. 

Sjöstugan från 1918 är på 50 kvadrat och används som gästhus och som samlingspunkt vid fester och kalas. Här har taket öppnats upp till nock för att få en större rymd. De gamla trägolven har isolerats och interiören målats med vit emulsionsfärg, berättar Sara.

Vi har inte velat ha några plaster, gipsplattor eller andra moderna material i huset

– Jag målar, pappa Jerry snickrar och mamma Karin står för idéerna. Vi inreder helt på känsla. Det mesta är återbruk, hantverk och i sköna färger oavsett om det är orientaliskt, asiatiskt, kelim eller allmoge. I första hand använder vi det vi redan har eller köper begagnat på nätet. Helst genuina material som håller i sekler. Så lite ändringar i byggnaderna som möjligt är ledstjärnan, säger Sara.

Hur gammal Saras och Torbjörns stuga är vet man inte, men att den är gammal råder ingen tvekan om. När paret skulle restaurera stugan bar den tydliga spår av en renovering på 1970-talet.

– Det fanns plastmattor överallt på golven och det vackra innertaket var täckt med spårade plattor. 1970-talsköket var av spånskivor med plastbeslag och gick i grönt och brunt, säger Sara.

Karin tillbringar mycket tid bland sina odlingar. Familjen är självförsörjande på grönsaker under en stor del av året. Foto: Jonas Lundberg
Från sjöstugans vardagsrum har man sjöutsikt genom munblåsta fönster. Inredningen går i somrigt blått och vitt. Foto: Jonas Lundberg
Den luftiga storstugan i sjöstugan har ett gammalt slagbord som rymmer många. Vedspisen är nyligen ditsatt och ska installeras inom kort. Foto: Jonas Lundberg

 

Då hade stugan inget badrum och trappan till övervåningen gick på utsidan av huset då byggnaden en gång i tiden beboddes av två familjer.

– Vi började med att isolera och byta panel utvändigt på två av väggarna, som var i dåligt skick, resten behöll vi. Utvändigt byggde vi den stora verandan och altanen som går runt halva huset, en plats som vi älskar och tillbringar mycket tid på, säger Sara.

I dag finns en invändig trappa till övervåningen, där familjen satte upp en mellanvägg för att de tre stora barnen skulle få varsitt sovrum. På nedre plan inreddes ett långsmalt badrum med dusch och tvättmaskin under trappan.

När vi gjorde om köket upptäckte vi grunden till ett mindre torp inuti vår grund

– 1970-talsköket har vi ersatt med ett platsbyggt kök, i samma modell som i mangårdsbyggnaden. När vi gjorde om köket upptäckte vi grunden till ett mindre torp inuti vår grund, så det verkar ha stått en liten stuga här väldigt länge, säger Sara.

När alla familjemedlemmarna är samlade träffas de gärna för att äta middag tillsammans på Karin och Jerrys glasveranda.

– Jag tycker mycket om att laga mat och kockar gärna för hela familjen, säger Karin, som så här års kan servera primörer från sin stora köksodling.

Karin tillbringar mycket tid i sina skärgårdstäppor, som behöver en hel del omsorg. Det blåser tidvis hårt från havet och jordmånen är kärv, förklarar hon.

– Marken består av blålera från gammal sjöbotten och så är det gott om granitklippor. När vi anlade köksträdgården valde vi den varmaste och mest vindskyddade platsen på gården, säger Karin.

Ett av sovrummen i Saras torp har två fina sovplatser under det charmiga snedtaket. Foto: Jonas Lundberg
Saras söta torp har en mysig glasveranda. Väggarna är tapetserade med Willow Bough från William Morris. Foto: Jonas Lundberg
Katten Charlie håller gärna till på Saras ombonade veranda. I halvskuggan nedanför trivs gröna växter. Foto: Jonas Lundberg

För att få ha grönsaksskörd och vackra blommor i fred har hon skapat en inhägnad av spaljéer och armeringsjärn runt hela köksträdgården. Här finns nämligen gott om rådjur.

Vi inreder helt på känsla. Det mesta är återbruk

Gården på Djurö är onekligen en bit levande skärgårdsmiljö där naturen känns nära. Och så här på sommaren när barnbarnen har sommarlov är det extra mycket liv och rörelse på gården. Det badas, fiskas, grillas och dukas upp till otaliga fikastunder i trädgården. Det gamla skärgårdshemmanet har verkligen blivit en oas för flera generationer – precis som Karin och Jerry hade önskat sig.

– Lyckan är att få ha barn och barnbarn nära! Men också att utrymme finns i olika hus så att alla ändå har sin egen avskilda plats, säger Karin. 

Familjens renoveringstips:

• Samla på dig så mycket kunskap som möjligt, generellt om byggnadsvård och specifikt om ditt hus och dess historia. Vi gick till exempel en kurs i fönsterrenovering på Skansen som var fantastisk!

 

• Renovera inte bort den gamla charmiga känslan som gjorde att du föll för huset.

 

• Avgör hur mycket du orkar eller kan göra själv och ta hjälp med resten, i den takt som passar dig. Hitta hantverkare att samarbeta med som förstår vad du vill åstadkomma och som är kunniga i gamla hantverksmetoder och material.

 

• Ta ett steg tillbaka då och då för att stämma av att det blir som du önskat och att inte beslut fattas efter vad som är mest praktiskt för stunden. Tänk på att huset förhoppningsvis ska stå i minst hundra år till.

 

• Dokumentera löpande i bilder! Det är så lätt att känna att det är mycket kvar att göra och att man glömmer hur mycket man faktiskt har åstadkommit. Då är det roligt att ha många före- och efterbilder.

LÄS MER: Här möter tropiska färger loppisfynd – se sommaridyllen i Falsterbo

LÄS MER: Så fick Kajsa till drömträdgården: ”Våga tänk utanför boxen”