Johanna hittade drömhuset på joggingturen
I ett böljande landskap på västgötaslätten ligger Johannas och Kristoffers senaste projekt, prästgården Stora Västerbo från 1880-talet. Efter en varsam renovering med målet att återställa gården till sitt ursprung, därtill ett genuint intresse för trädgård och odling, vill de inspirera fler till att bo och verka på landsbygden.
Strax utanför Falköping i Västra Götaland bor entreprenören, odlingsfantasten och energiknippet Johanna Berglund tillsammans med sin man Kristoffer och deras två söner. Inte långt från deras hem ligger Prästgården i Jäla, parets gemensamma projekt som det senaste året byggts upp till en omfattande verksamhet som rymmer såväl boende som butik, fik och blomsterodling.
– Prästgården är vårt drömprojekt. Här vill vi erbjuda besökarna det bästa från den svenska landsbygden. Vårt mål är att så många som möjligt vill komma hit och mysa i vår härliga Bullerbymiljö, klappa fåren eller lära sig mer om odling. Man kan också plocka en bukett och njuta av en god fika, eller helt enkelt bo över några nätter i den nyrenoverade prästgården.
Prästgård från 1880-talet
Ägare: Johanna och Kristoffer Berglund. Här finns också barnen Hugo, 11 år och Melker, 8 år samt hunden Tage. Johanna är influencer och tillsammans med Kristoffer driver hon Prästgården i Jäla som innefattar Bed & Breakfast, butik, fik och blomsterodling. Finns på instagram: @prastgarden_i_jala
Var: I byn Jäla, strax utanför Falköping i Västergötland.
Byggår: Boningshuset är byggt 1880, men gården har anor från 1600-talet.
Boyta: ca 190 kvm.
Det hela började med att Johanna tog en joggingtur i området.
– Jag och Kristoffer hade en tid pratat om att köpa något mer ställe att renovera, dels för att kunna utveckla vår verksamhet, men också för att vi tycker att det är väldigt kul att ta hand om gamla hus på landsbygden. En ljummen sommarkväll sprang jag och min väninna Jenny förbi prästgården och det var kärlek vid första ögonkastet, säger Johanna och fortsätter med ett leende:
– Jenny berättade att huset eventuellt skulle säljas och jag hann inte mer än hem innan jag ringde till Ulla och Kurt, som då bodde där. Ulla skrattade och sa att hon sätter på kaffet direkt om vi ville komma förbi. Tre dagar senare var prästgården vår.
Stora Västerbo, som prästgården heter, har anor från 1600-talet, men själva boningshuset byggdes i slutet av 1800-talet. Här huserade prästen i byn och i en flygelbyggnad intill, som inte finns kvar i dag, bodde arrendatorn.
– Vi föll för hela miljön, lummigheten av alla stora lövträd som omger trädgården tillsammans med den gamla stenmuren. Därtill alla små röda uthus och den enorma ladugården med alla möjligheter, berättar Johanna och fortsätter:
– Vi skulle gissa att trädgården har en hel del kvar från den sista prästen som bodde på gården, Erik Bjerkander, som dog 1927. Han hade ett stort trädgårdsintresse och en omtalad trädgård.
Johanna och Kristoffers vision var att återställa den gamla prästgården som den en gång sett ut, men även att väcka liv i den gamla trädgården igen.
– Utmaningen med att renovera gamla hus är att man måste jobba efter de förutsättningar som finns och det uttryck som huset har. Den största utmaningen, men också det roligaste, är att inte veta vad som dyker upp när man river upp den gamla plastmattan eller tar upp en vägg.
Några obehagliga överraskningar stötte paret inte på, då huset visade sig vara ett friskt och välbyggt hus. De kunde därför fokusera på att återskapa de originaldetaljer som under årens lopp renoverats bort.
– Från början kallade vi renoveringen för byggnadsvård, men då vi upplever att begreppet byggnadsvård inte längre handlar om att vårda gamla hus utan enbart blivit en fråga om att använda gamla metoder, så har vi i stället kallat renoveringen för en typ av återställandeprocess, förklarar hon och fortsätter:
– Vi har i möjligaste mån velat återställa gamla lister och foder, och i flera rum har vi förstärkt sekelskifteskänslan genom att bygga spegelpanel och höga fotlister. Vi hade även hoppats på att kunna återvända det gamla trägolvet, men det slutade med att vi var tvungna att lägga in ett nytt golv.
Johanna och Kristoffer är måna om alla detaljer för att få till den rätta tidstypiska känslan. Huset har fått ett nytt tak av enkupigt lertegel och den utslitna lockpanelen har ersatts med tidsenlig panel med profilerad lockläkt som målats med ljus faluröd slamfärg. Under takfoten hittades spår av snickarglädje, en horisontell bräda med vackra bågar, vilken har återskapats av paret med hjälp av sticksåg.
Husets originalfönster hade tyvärr blivit utbytta någon gång vid 1900-talets mitt eller senare del.
– Som tur var hittade jag ett av de gamla originalfönstren på vinden och vi har sedan beställt nya flaggfönster efter de måtten. Vi beställde fönstren i vitt, men tanken är att de så småningom ska målas i guldockra, precis som ytterdörren.
Huset genomsyras av en jordnära färgpalett som binder ihop rummen och reflekterar ljuset från de stora fönstren på ett vackert sätt. I den stora salen står en rikt ornamenterad kakelugn, vars färger har plockats upp i snickerier och tapetval.
– I början tyckte vi att kakelugnen var ganska ful, en klumpig kontrast till de vita väggarna. Men efter att ha balanserat upp inredningen och i stället låtit den ta plats och styra färgvalen, är den nu det vackraste vi har i huset.
Mest nöjda är paret med badrummet.
– Jag älskar den gula kommoden och hur den går ihop med resterande inredning. Jag tycker även att vi har lyckats fint med den röda tråden i färgval och tapeter genom hela huset. Hallen blev också riktigt lyckad, dock är den inte helt klar än, men jag är riktigt glad att vi öppnade upp taket för en rymligare känsla och pampigare välkomnande.
Paret vurmar för svunna tider i allmänhet och loppis i synnerhet. Vackra skåp återfinns på flera ställen i inredningen, och de möbler som paret inte hittar på marknaden bygger de gärna själva.
– Vi plockar ihop gammalt, nytt, modernt och lantligt men det viktigaste är att hemmet ska upplevas varmt och ombonat. Vi vill även att man ska känna att vi bor på landsbygden, med närheten till naturen och allt vad det innebär.
Att Johanna älskar trädgård och odling går inte att ta miste på och den gamla trädgården har utvecklats till ett paradis för såväl besökare som pollinerare. Förutom snittblomsodlingen som rymmer allt från dahlior till lejongap och rudbeckia, har paret även byggt upp en köksträdgård och de vill inspirera fler till att odla själva.
– Odlingen ger mig ett sådant lugn. Allt annat i mitt liv går så snabbt, men just odlingen går inte att skynda på och det är just det som jag tror får mig att må så bra. Det är helt underbart att se alla kunder gå runt där i bäddarna och le och plocka sina favoritblommor.
Johannas bästa renoveringstips
1. Det viktigaste är inte vilken stil ett hus renoveras i utan att det renoveras. Det är en av de viktigaste hållbarhetsaspekterna man kan ha. Hur bra du än försöker bygga ett nytt hus är det ändå alltid bättre att ta hand om ett hus som redan står där.
2. Prioritera det utvändiga. Börja alltid med tak, fönster och fasad. Har huset ett fungerande skal står det sig många år och du kan sedan fokusera på det invändiga.
3. Återbruka och använd det som finns. Renovera gamla fönster och dörrar, i synnerhet om de har munblåst glas eller bågar i bra virke. Kanske det står en dörr eller vedspis i ett uthus som kan återanvändas.
4. Renovera för en trygg framtid. Det är viktigt för oss att veta att vi klarar oss om det skulle bli kris. Att vi har en vedspis för att kunna laga mat och värma oss, att vi har kvar den gamla grävda brunnen för att kunna ta upp vatten om vi måste.
LÄS MER: Kalle och Brita visar bondgården: ”Det handlar om att våga göra fel”
LÄS MER: Mikael räddade 1700-talsgården på Lidingö från förfall
