Foto: Pernilla Wästberg

Från ruckel till lantlig dröm – så totalrenoverade de tegelvillan

När Carl-Fredrik och Helena blev ägare till det nedgångna gamla flerfamiljshuset i Lund drog de i gång en totalrenovering med målet att återskapa husets själ och charm. Idag är den representativa tegelvillan smakfullt inredd med klassiska möbler och konst.

Tänk att vara fullt tillfreds med sitt hus efter en tuff och stundtals jobbig totalrenovering. Inga tankar så här i efterhand på att man kanske skulle ha gjort vissa saker annorlunda. Inga felval, inte en tapet eller färg man efteråt undrar varför man egentligen valde.

- Vi är störigt nöjda, skrattar Helena. Men det är ett fantastiskt hus som vi älskar och verkligen nyttjar fullt ut. Planlösningen blev bra, vi hade inte ändrat på något om vi skulle rita om den i dag. Läget är dessutom perfekt; tyst och lugnt, precis som om vi bodde på landet, men ändå bara ett par minuter från stan.

Efter att Helena och Carl-Fredrik gjort en genomgripande renovering av det gamla flerfamiljshuset i Lund har de fått ett hem som passar deras vardag perfekt. Här tillsammans med dottern Alice. Foto: Pernilla Wästberg
Det vackra huset är ett av 23 hus som byggdes i området Smörlyckan i norra Lund under åren 1903–1905. Tegelstommen kommer från Pålsjö tegelbruk som var verksamt i området 1837–1949. Just teglet var en av husets karaktäristika som Helena och Carl-Fredrik fastnade för. Foto: Pernilla Wästberg
Snösparven ovanpå hallens ärvda stilbyrå, är en gåva, direktimporterad från Grönland. Foto: Pernilla Wästberg

 

Det är höst i Lund. Efter en blöt och dimmig morgon börjar en mild sol skingra molnen. Inte till full sol, men så att ett mjukt ljus omfamnar universitetsstaden och får trötta livsandar att vakna till liv. Det har gått tre år sedan Helena och Carl-Fredrik köpte det gamla huset med vacker tegelfasad, byggt 1904-1905 av en byggnadssnickarmästare. Deras lägenhet i centrala Malmö var mysigt gammal och med stora rum. Men väntar man barn är tredje våningen utan hiss inget drömläge.

- Jag ville ha ett hus på landet och Carl-Fredrik en större lägenhet i stan, när detta hus dök upp på Hemnet, säger Helena. Det var ett ruckel, men med stor potential och ett optimalt läge i Lund.

Det var ett ruckel, men med stor potential och ett optimalt läge i Lund

Att huset var omgjort i olika omgångar genom åren och bestod av tre separata lägenheter, klädda med gulnad fjällstugepanel från 1970-talet var inget som avskräckte. Varken Helena eller Carl-Fredrik känner passion inför nytt, ljust och fräscht. De tycker om gamla hus med själ.

- I ett gammalt hus kan man oftast ta fram originaldetaljer för att få rätt känsla, annars får man återskapa, säger Carl-Fredrik. Här var det förvisso omöjligt att veta vad som fanns kvar av originalet med så många lager av plastgolv, tapeter och paneler som kommit till genom åren. Men vi tyckte verkligen om huset och trodde att vi skulle kunna göra något bra av det.

- Innan vi skrev på kontraktet ringde vi en duktig hantverkare som vi känner sedan tidigare och frågade om han kunde ta sig an renoveringen. Utan honom hade vi inte köpt huset, men vi hade tur; han var tillgänglig för projektet, säger Helena.

Biblioteket/arbetsrummet har väggar målade i ”racing green” som bidrar till rummets anglosaxiska karaktär. Skrivbordet är arvegods från tidigt 1900-tal, antik stol med skinnsits, köpt på loppis. Foto: Pernilla Wästberg
Gästtoalettens nytillverkade handfat Richmond från Old London samt blandare Burlington i gammal stil klär huset. Speglar fyndade på loppis. Tapet Suva från Sanderson. Foto: Pernilla Wästberg
Den eleganta salongens möblering har sitt fokus i sittgruppen framför fönstren med bekväm Howardsoffa, art déco-bord från 1930 i björk, alm och almrot, och två fåtöljer från KA Roos. På bordet en vas av Georg Jensen. Salongens spegel från sent 1800-tal är köpt på auktion. Ljuskronan i Hagamodell är arvegods. Bibliotekets taklampa från italienska Flos. Foto: Pernilla Wästberg
Lika klassisk som stilren är köksinredningen i MG-grönt – en färg som paret tidigt visste att de ville ha i köket. Till det gröna valdes ett diskret kakel. Bänkskivorna i Carraramarmor ger generösa arbetsytor. Svartvitt granitklinkergolv från Winckelmans köpt på Sekelskifte, liksom knoppar och handtag. Foto: Pernilla Wästberg

Numera kan man inte ana att huset på 1970-talet blev omvandlat till tre lägenheter. Inga kompromisser eller märkliga lösningar som antyder att det varit annorlunda. Rumsfördelningen känns som om den alltid varit så här, trots att det var omöjligt att veta hur originalplanritningen en gång såg ut. Väggpaneler, golv, lister, foder och dörrar andas tidigt 1900-tal, fönstren likaså. Skenet bedrar, mycket är nygjort av skickliga hantverkare efter ritningar av paret.

- Jag har, till skillnad från Carl-Fredrik, svårt att visualisera planlösningar, jag måste vara på plats för att få en känsla av hur det kan bli, säger Helena.

- Efter att vi köpt huset och kunde titta runt extra noga ritade jag upp några olika planlösningar som vi visade våra byggare, säger Carl-Fredrik. De kunde avgöra vad som var genomförbart utifrån bärande konstruktioner.

Jag måste vara på plats för att få en känsla av hur det kan bli

På ritningarna fanns ett stort kök, rymlig matsal, vardagsrum, hemmakontor/bibliotek och gästrum med anslutande badrum.

Parets sovrum skulle utformas som en egen avdelning med walk-in closet och badrum. Tvättstugan skulle vara praktiskt placerad en trappa upp, tillsammans med ett större badrum och i anslutning till de övriga sovrummen.

- Den reella planlösningen är inte identisk med den som jag såg framför mig, säger Carl-Fredrik. Men i grunden är den väldigt lik.

De äldre mässingsljusstakarna från Skultuna används flitigt vid matplatsen i köket. Foto: Pernilla Wästberg
Kökets väggfasta sittbänk var en inredningsdetalj som paret planerade för, efter att ha haft en sådan i lägenhetens kök. Bordet och stolarna från 1930-talet är arvegods. Foto: Pernilla Wästberg
Matsalens stora oljemålning What if you fly av konstnär Mia Jonshagen utgör matsalens stora blickfång redan när man kommer in i hallen. Runt det stora matsalsbordet från tidigt 1900-tal, köpt på auktion, står sex gustavianska stolar som ska renoveras och kläs om. Ljuskronan i barockstil är också ett auktionsfynd. På golvet, en nyligen inköpt ullmatta. Foto: Pernilla Wästberg

Det tog sex månader att förvandla flerfamiljshuset till ett familjeboende, det var en totalrenovering, inklusive fasadrenovering, fönsterbyte, dränering och allt därtill. Medan byggarna rev och rumsterade om i huset skötte paret beställningar och inköp samt körde allt material till bygget. Varenda kväll diskuterades det kakel, lister, stuckaturer, eluttag, strömbrytare och allt annat som man inte kan föreställa sig innan. Det gick inte en dag utan att någon av dem besökte bygget.

- Det var så många beslut att ta, sammanfattar Helena processen. Mot slutet var vi rätt trötta på allt vi skulle ta ställning till.

När det var som värst kunde man se ut genom gluggar i fasadens tegel

Den största felkalkyleringen under bygget var tiden man trodde att det skulle ta att riva ner och ta bort allt gammalt bråte. Byggarna räknade med 2-3 dagar, det tog två veckor och vägde 50 ton. Men så var det också sju olika golv som låg ovanpå varandra och sänkta tak till följd av isolering. När allt rivits bort blev takhöjden femtio centimeter högre och gamla slitna stuckaturer och originalgolv kom i dagern. Av husets gamla strukturer kunde tegelstommen och de flesta trägolven sparas, liksom innerdörrarna som låg i källaren. 

- När det var som värst kunde man se ut genom gluggar i fasadens tegel, säger Helena.

Tapeter, väggfärger och golv var den lätta biten. Grönt kök och bibliotek fanns redan på agendan innan renoveringen drog i gång, likaså det rutiga köksgolvet. Matsalens djupblå väggar var också förutbestämt för att på bästa sätt matcha den stora målningen, en bröllopspresent, som paret redan hade i stan.

Pardörrarna från sekelskiftet mellan salong och matsal är inköpta på Malmö Återvinningsdepå. Lampettpendeln från Skultuna, designad av Pierre Forssell, är en bröllopsgåva. Foto: Pernilla Wästberg
Valet av textilier, färger, sänggavel samt övriga möbler ger sovrummet en ombonad elegans. Det mörka trägolvet är original som kunde räddas. Mattan från Ecocarpets, överkast från Fabric Copenhagen. Foto: Pernilla Wästberg
På en gammal pianopall i övervåningens hall står torkade hortensior i en äldre kristallvas. Badkarssoffan är arvegods. Foto: Pernilla Wästberg

- Hästtavlans plats bestämde vi när vi gjorde planlösningen, säger Carl-Fredrik. Den skulle hänga i det rum som blev matsalen, någon annan placering var egentligen inte möjlig tack vare tavlans storlek. Vi visste också att vi ville betsa och lacka de gamla trägolven då vi tycker om mörka golv och ville återskapa det uttryck som fernissade trägolv hade förr.

Helena och Carl-Fredrik har ärvt sina respektive föräldrars förkärlek för klassiska och gamla möbler. Båda är uppväxta med det och trivs att omge sig med gamla auktions- och loppisfynd samt ärvda ting.

Vi tenderar att köpa gammalt, gärna udda och unika fynd

- Trots att vi har övervägande äldre möbler gillar vi även modern design, säger Carl-Fredrik. Vi har försökt att få till en mix med enstaka moderna inslag, men det blir lätt att vi tenderar att köpa gammalt, gärna udda och unika fynd.

- Vi hade tidigare en ”modern” Kartellampa som Alice förstörde genom att dra ner den i golvet till oigenkännlighet, ler Helena. Hon verkar också tycka bäst om äldre möbler!

Ur Hem & Antik nr 5, 2021.

LÄS MER: De renoverade grosshandlarvillan från 1884 med hjälp av gamla foton

LÄS MER: Se Emelie och Magnus tegelpärla från 1910 med mönstermurad fasad och lantkök

Aktuellt just nu