Barndomens Axberga blev familjens drömhem med hästar, pool och grillhus

Som att springa rätt in i en hård och kall vägg. Eller vakna upp i en dyster verklighet efter en ljuvlig dröm. Det var inget ”halleluja-moment” att flytta till Axberga gård efter drygt tre år i São Paulo, Brasilien. Snarare en enorm kontrast, minns Anna Axenbjer.

- Vi hade inte bott i Skåne på 14 år när vi kom hit. Vårt umgänge fanns i Stockholm och här var vi, mitt ute i ”ingenstans”. Vi hade tre små barn, Johan arbetade i Stockholm fyra dagar i veckan och jag hade fått jobb i Varberg.

- Under våra första fem år här gick det inte en dag utan att jag tänkte ”Nu struntar vi i det här! Vi flyttar!” Det var kämpiga hundår, men vi överlevde.

Efter regn kommer som bekant sol. Bokstavligen talat. Morgonens regn är på väg bort. Det är fortfarande vått i gräset, men molnen har bleknat och blottar skärvor av blå himmel. Det kommer att bli en fin sommardag. Numera är familjens vardag också betydligt behagligare på den vackra familjegården i nordvästra Skåne. Johan och Anna har landat ordentligt och skapat förutsättningar för ett liv som känns bra för alla i familjen som vuxit ytterligare med yngste sonen Erics intåg för fyra år sedan.

- Jag växte upp här på gården med mina föräldrar och tre syskon, säger Johan. Nu växer våra fyra barn upp på samma plats. På ett vis en spegelbild av min barndom och ändå annorlunda.

Vi visste att vi en dag ville tillbaka till Skåne

- När jag var liten bodde vi på ”pappas jobb” och var mer delaktiga i det. Fokus låg på gårdens verksamhet och på helgerna hjälpte vi till med grisar och annat som behövde göras. Jag tror att Anna, jag och våra barn njuter mer av vad Axberga har att ge oss som gård och hem.

Johan är femte generationen i släkten som slagit ner sina bopålar på gården, men han är den första som inte driver jordbruk här. Varken han eller någon av hans syskon var intresserade av att gå i släktens fotspår. Istället blev det studier i Uppsala tillsammans med Anna. Därefter arbete inom livsmedelsbranschen i Stockholm och så småningom ett rött hus utanför Sigtuna. Där bodde paret med sina två barn fram till 2007, då Johan fick erbjudande om arbete i Brasilien.

- Strax innan vi åkte ville mina föräldrar flytta från Axberga, fortsätter Johan. I samråd med syskon och föräldrar köpte Anna och jag gården. Vi visste att vi en dag ville tillbaka till Skåne.

Med en blick i backspegeln konstaterar Anna och Johan att de alltid varit dåliga på att göra upp ordentliga planer i livet. Deras ledstjärna har varit förändring. Som att flytta till Brasilien; 18 månader var det sagt, det blev 3,5 år. Johan arbetade, Anna var barnledig med två småbarn, sedan med tre, efter att Carl fötts där. 

Ljuvliga år. Hjälp i hemmet och i trädgården. Ingen stress, inga måsten, lagom långa arbetsdagar för Johan och alltid fria helger. Så småningom hägrade en förändring - Anna ville tillbaka till Sverige och börja arbeta igen. Axberga väntade på dem.

- När vi var i Sverige under julen 2009 sökte jag ett jobb som jag fick innan vi åkte tillbaka till São Paulo, säger hon. Jag skulle börja arbeta i Varberg den 12 april, den 9 april lämnade vi Brasilien. En aupair följde med oss till Sverige och utan henne hade vi aldrig klarat kommande race med tidiga morgnar, långa arbetsdagar och Johan i Stockholm.

Det är en speciell känsla att flytta tillbaka till sitt barndomshem

På Axberga gård har varje generation anpassat huset efter sina behov, men utan att våldföra sig på det. Johans och Annas avtryck utspringer från familjens livsstil och syns både ut- och invändigt: ridhus, trädgård, pool, grillhus, utbyggd groventré och en omgjord ovanvåning. Därtill kommer fler badrum, fönsterbyten, målade trägolv, ljusare väggfärger, pärlspontpartier, väggbröstningar och nytt kalkstensgolv i originalentrén med hall.

- Det känns onekligen som vi har haft projekt varje år sedan vi kom hit, säger Johan. Men efterhand vet man vad som behöver göras, vad man själv vill och hur vardagen kan bli bättre. Det var en speciell känsla att flytta tillbaka till sitt barndomshem, men ganska snabbt blev det vårt hem och inte mina föräldrars gamla hus.

Johans och Annas Axberga är hemtrevligt och inbjudande. De stora ytorna liksom fina siktlinjer gör det behagligt luftigt. Synliga takbjälkar, öppna spisar, framtagna trägolv och knarrande ekparkett skapar mys. Köket är klassiskt lantligt, biblioteket ombonat och matsalen skandinaviskt elegant med väggfasta skåp och paneler. 

Möblerna skvallrar om en förkärlek till gamla möbler och klassiker, men också till modern design som bryter av. De har fått, ärvt, hittat och fyndat på auktion. Det är en mix av second hand, Blocket, mormors och farmors. Ommålat och omklätt. Och så bord, stolar och textilier som skeppats hem från Sydamerika.

- Det är ett självgående och enkelt hus att bo i, säger Anna. Vi kan vara många här utan att det blir trångt och vi använder alla rum. Jag älskar vårt sovrum med fönster mot trädgården. Och jag älskar groventrén som vi gjorde för fyra år sedan.

Innan den kom på plats höll jag på att få ett psykbryt

- Innan den kom på plats höll jag på att få ett psykbryt - vi kom knappt in i hallen för alla stövlar, jackor, väskor, barnvagnar och allt annat som låg överallt. Nu finns allt sådant i groventrén som har många och sinnrikt inbyggda förvaringsmöjligheter.

Att noggrant planera livets olika faser är, som sagt, inget framträdande drag hos Johan och Anna. Samma sak gäller de bygg-och renoveringsprojekt som paret har iscensatt på Axberga under åren här. De kör enligt Johans fars devis: LPP, Lösning På Plats.

- En hygglig idé som man löser under tiden och på plats, förtydligar Johan. Jag brukar sitta och skissa på ett papper, därefter sätter vi ut ”pinnar” i marken för att markera tänkta strukturer. Så gjorde vi när vi byggde groventrén och grillhuset.

Grillhuset - eller sommarstugan, som Anna kallar det för - ligger samlat med pool och pool-hus i ena änden av den parkliknande trädgården. Här spenderar familjen många timmar under sommarmånaderna. Bästa stället att hänga på.

- Vi är så många i vår släkt, med syskon och syskonbarn att vi lätt blir 40 personer när det är kalas, säger Anna. I grillhuset kan alla få plats och enkelt bli utfodrade. Under hösten används det under våra jakter. Då samlas deltagarna vid en tänd brasa på morgonen innan jakten börjar.

Trots en motig början för familjen är Axberga idag en älskad och levande gård. De gamla grisstallarna är omgjorda till ett stort kontor med möjlighet att arbeta hemifrån, logen närmast hus och kontor har gjorts om till en stor festlokal. Här finns stall, ridhus och hagar. Och hit kommer människor med sina hästar.

Vi är så många i vår släkt, med syskon och syskonbarn blir vi lätt 40 personer. I grillhuset kan alla få plats när det är kalas

- Sedan drygt ett år är jag delägare i Get the gallop och ansvarar för hållbar produktutveckling inom företaget. Tidigare gick jag upp strax efter fem på morgnarna för att hinna utfodra hästarna och ta barnen till skolan innan jag körde till arbetet. Nu behöver jag inte stressa lika mycket trots att vårt företag kräver många timmars arbete, säger Anna.

Familjens fritid handlar mycket om här och nu på Axberga. Om barnens aktiviteter och om hästar. Anna har ridit sedan hon var fem år gammal och att få bo så här, på egen gård med hästarna hemma, har alltid varit hennes dröm. Nu delar hon drömmen med döttrarna. Senare i eftermiddag ska alla tre rida lektion för en tränare som kommer hit.

- Att ha hästar är en livsstil som vi kan leva ut till fullo på gården, säger Anna. Men det allra bästa med Axberga är att det är vårt hem. Det är vi som är här!

LÄS MER: 7 pooler vi drömmer om att ligga vid i sommar
LÄS MER:  Så skapar Jeanette sin romantiska rosenträdgård på Öland