Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Sköna hem i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
Foto: Carolina Romare

Hallen avgjorde husköpet på Malmös gräddhylla

På Malmös gräddhylla, mellan stad och strand, avlöser paradvillorna varandra. Bland tinnar, torn och praktträdgårdar i Fridhem hittade Bea och Peter sin husdröm.

Sophie Lövenskiold Sperlich

När villan kom ut till försäljning för sju år sedan hade tiden i huset stått så gott som stilla under de senaste 70 åren. Peter Andersson såg snabbt att det här var en möjlighet som var för bra för att missa. Som de flesta andra villorna i området byggdes huset i slutet av 1800-talet, men just det här huset moderniserades under sent 40-tal. Sekelskiftesarkitekturens valv, salonger och storslagna taknivåer med sirliga stuckaturer möter sedan dess panoramafönster, modernistiska takmålerier och blyinfattat glas. En dröm, tycker Peter.

Bea Berg å andra sidan var mer tveksamt inställd till att åta sig ett komplett renoveringsobjekt. Och var det rätt timing att flytta till ett stort hus just när det ena barnet efter det andra var på väg att flytta hemifrån?

Stilmöten i trappan. Inspirationen till de målade ränderna i hallens rundbågar har tidigare ägare hämtat från arkitekturen i romanska kyrkor. Elementskydden och trappräcket gjordes under den stora moderniseringen av huset under 1940-talet. Taklamporna med genomskinliga glober kommer från PB home. Foto: Carolina Romare
Under moderniseringen av huset på 40-talet byggdes ovanvåningens balkong in och blev ett sällskapsrum. Den platsbyggda bokhyllan med inbyggd radio och öppen spis är intakta sedan dess. Foto: Carolina Romare
Flödande ljus. Den magnifika trappan kom till under 40-talet men de smala blyinfattade fönstren sattes in redan när huset byggdes vid förra sekelskiftet. Foto: Carolina Romare

 

 

 

Efterhand lät hon sig också förföras av huset och i synnerhet den storslagna hallen, eller i alla fall av visionen hon hade för den.

– Jag såg framför mig väldigt mycket jobb. Samtidigt har jag alltid drömt om en stor hall med väggar klädda med platsbyggda bokhyllor. Här gapade väggarna tomma och det var som att rummet skrek efter att renoveras på det sätt jag länge drömt om. Men, kan man verkligen köpa ett stort renoveringsobjekt bara för att man förälskat sig i en vision om hallen? säger Bea med ett skratt.

Sagt och gjort. Året därpå hade pusselbitarna fallit på plats. Peter, som med en arkitektutbildning i ryggen med åren i stället halkat in på en ekonomkarriär, hade i sin roll som byggledare fått en välkommen kontrast till sitt mer stillasittande jobb.

Vi stångas en del om balansen mellan klassiskt och modernt. Men kombinationen blir bra till slut.

Inredningsdesignälskaren Bea hade fått kasta sitt trollspö över färgsättningen och inredningen. Det hade också blivit tydligt hur husets eklektiska arkitektur passade paret som hand i handske, eftersom Bea vurmar för sekelskifte och kolonialstil i Ralph Laurens anda, medan Peter dras mer till modernism, Arne Jacobsen och Louis Poulsen.

– Jag är väldigt trygg i min stil och det mesta av vår inredning är sådant som vi haft med oss från hus till hus, säger Bea. Men den har nog aldrig förr passat in lika bra som den gör här. Här föll allt på plats, som om alla möbler vi hade var gjorda för rummen. Jag får dock inte köra min stil fullt ut, utan vi stångas en del om balansen mellan klassiskt och modernt. Men kombinationen blir bra till slut.

Hit till Fridhem började Malmös förmögnaste ta sin tillflykt undan stadens buller och föroreningar under senare delen av 1800-talet. Här njöt man av parkträdgårdar och den friska havsbrisen från stranden ett stenkast bort. Foto: Carolina Romare
Välvda panoramafönster följer gavelns rundade fasad. Foto: Carolina Romare
Vinterträdgården är numera en mysig soffhörna. Här står även Mats Theselius fåtölj i aluminium och Tärnsjöläder. Glaspartierna i teak, golvet i marmor och takmålningen med Swedish grace-motiv är alla rester från den omfattande moderniseringen av huset under 40-talet. Foto: Carolina Romare
Inramade kopior av de arkitektritningar från år 1900 som Bea och Peter hittade i stadsbyggnadskontorets arkiv. Foto: Carolina Romare

De stora salongerna har gjorts ombonade och mysiga med hjälp av rikligt med textilier. Mattor på mattor, gardiner i flera lager och inbjudande sittmöbler med mängder av kuddar. Förmakspalmer som flirtar med sekelskiftets salonger fyller upp ytor som annars skulle få rummet att kännas mindre inrett.

Det märks att Bea är en flitig läsare av amerikanska och brittiska inredningsböcker om traditionell kolonial- och countryclub-stil. Att den jordnära, varma färgsättningen i husets fasta inredning, som stenläggningen, de blyinfattade fönstren och vinterträdgårdens takmåleri, råkade sammanfalla med Beas personliga färgpreferenser var en lyckosam slump.

– En varmbeige grundpalett med inslag av gröna och framför allt blå toner i kombination med svart, vitt och djurmönster. Bokhyllor fulla med böcker och en öppen spis. Kolonialstilsvurmaren i mig tycker att man kommer väldigt långt på den kombinationen, säger Bea och fortsätter:

– Sisalmattor är också en sådan sak som vi alltid haft med oss. De är lätta att måttbeställa i rätt storlek för rummet och kan sedan kryddas med ett zebraskinn eller något annat som läggs ovanpå.

När jag testat att följa mallar i inredningsböcker går jag bara vilse i andras idéer och tappar bort min egen känsla

Varje rum andas hotellkänsla, som att det är utformat för att välkomna, underhålla och umgås i. För Bea, som till vardags jobbar som flygvärdinna, är miljöombyten mer än välkomna och inredningsdesign en organisk och ständigt pågående process.

– Jag älskar att bygga miljöer och stilleben och flyttar gladeligen runt på möbler och inredningsdetaljer. Min inredningsprocess är inte mer strukturerad än min känsla. Jag ställer samman saker tillfälligt, och lägger till eller tar bort efterhand jag får idéer. Till slut blir det en sammanbunden helhet som känns rätt för mig. När jag testat att följa mallar i inredningsböcker går jag bara vilse i andras idéer och tappar bort min egen känsla, så det får ta den tid det tar. Jag njuter av processen.

”Sisalmattor som måttbeställs efter rummet kan kryddas med ett zebraskinn eller någon annan färgklick som passar ihop med inredningen.” Att Bea vurmar för klassisk inredning, och Peter för modernismen, syns i vardagsrummet där howardmöbler, ostindiskt porslin och ett soffbord i kolonialstil möter fåtöljer av Le Corbusier och en karmstol från Kartell. Foto: Carolina Romare
Hallen avgjorde husköpet för Bea, som alltid drömt om en stor hall med väggar klädda med bokhyllor. Sagt och gjort, hon beställde platsbyggda bokhyllor från Annegårds snickeri. Bordet är från Katrinetorpgårdens antikbod. Foto: Carolina Romare
Klassiker från olika tider. Matplatsen i köket med Arne Jacobsens Myranstolar, Poul Henningsens PH 5-lampa och Peters egendesignade skifferbord i Tulipmodell samsas med Beas klassiska detaljer som lockurnor i blåvitt porslin och ytterkrukor med lejonmaskaroner. Foto: Carolina Romare
I hallen filtreras ljuset genom ett fönster med blyinfattat glas. I howardfåtöljen ligger en hemsydd kudde och över ryggstödet hänger en rävpäls. På väggen ett fotografi efter rokokomålaren Alexander Roslins porträtt av den moldaviska prinsessan Zoie Ghika. Foto: Carolina Romare

Vid renoveringen av nedervåningens salonger har paret gått varsamt fram. Här har respekten för husets arkitektur och historia visat vägen, och renoveringen har till största del fokuserats på ytskikten och kring återställandet av originaldetaljer.

– Vi renoverade exempelvis den gamla serviceklockan i köket. Nu kan man ringa i den från alla rum och så trillar det ner en rumslucka på klockan i köket. Men någon butler dyker tyvärr inte upp, säger Peter.

En god affär ligger ofta i att sälja ett hus med ytterligare utvecklingspotential

Övervåningens sovrum ruskades om rejält.

– Vi har skapat oss ett hus som passar oss och våra behov, även om de kanske är lite okonventionella ibland. I stället för många mindre sovrum har vi flyttat väggarna här för att vi och dottern som bor kvar hemma skulle få varsitt stort sovrum, med ett eget badrum och en walkincloset, säger Peter.

– Det gör att huset har färre rum nu än när vi köpte det, men det är den planlösningen som är rätt för oss. Samtidigt är vi intresserade av att göra en god affär och en sådan ligger ofta i att sälja ett hus med ytterligare utvecklingspotential. Därför har vi förberett för att nästa ägare ska kunna inreda husets fina vind, genom att dra upp el och vatten och göra plats för en trappa i den nya planlösningen.

Med näsa för affärer, ytterligare en renovering i ryggen och alla barn snart utflugna har lusten till ett nytt projekt börjat växa fram hos Peter.

– Vi är ett bra team, Bea och jag, så suget efter ett nytt bostadsprojekt ligger nära. Kanske ett ännu större projekt än detta, kanske en bit ut på landet, säger Peter.