Fallfärdiga gården stod tom i 60 år – blev sommardröm
Hur gör man om man vill bevara ett hus, men allt som återstår är ett fallfärdigt skal? Frågar man Stina och Karl blir svaret: Man bygger upp det igen, med samma metoder, stilideal och material som användes i slutet av 1800-talet.
Stina Hammar och Karl Linnertorp hade båda tillbringat barndomens somrar på Österlen. Hon, i gammelfarmor Hildas hus i Brantevik, och han, hos släkten i Vallby och Sandskogen. Att det var här de skulle köpa sitt gemensamma fritidshus kändes helt naturligt.
– Vi jobbar båda intensivt i tidsbegränsade projekt, Karl som skådespelare och manusförfattare, och jag som regissör, manusförfattare och scripta. Mellan produktionerna är vi lediga, längtar bort från vår vardag i Stockholm, och vill ut på landet till ett fritidshus att restaurera. Karl är väldigt byggnadsvårdsintresserad och jag har smittats av det, säger Stina.
Ett stenkast från stranden i Hammar hittade de Ängsbacka gård, på en höjd med utsikt över Österlens böljande slättlandskap. På 1800-talet var det här en stor gård, men marken styckades av bit för bit tills bara tomten runt gårdsbyggnaderna återstod.
– De sista som bodde här innan vi köpte gården var ett brödrapar som flyttade härifrån för 60 år sedan. Sedan dess hade gården stått obebodd och minst lika länge hade den lämnats att förfalla.
Kvar var en gedigen stomme av kalkgjutna väggar, en imponerande takhöjd och stora fönsterhål med minnen av fönster med munblåsta glas. Det som gick att spara av bjälkar och snickerier behölls, resten köpte Stina och Karl på återbruk eller lät tillverka nytt i stil med hur det en gång kan ha sett ut. Nya kalkväggar murades upp med en rumsindelning som var inspirerad av gamla skånegårdars. I husets ena ände byggde Stina och Karl ett stort kök med en spis som murats efter husets ursprungliga, följt av två rum i fil och med sovrum och badrum vid husets andra gavel. Det höga taket gör att det blir mycket rymd, även i rum där golvytan inte är stor.
När renoveringen känns tung, med för mycket betong och grävmaskiner, lättar vi upp våra sinnen med färgprover.
– Vi ville skapa känslan av en symmetrisk planlösning, med rum i fil som skapar vackra vyer i alla riktningar. Där blicken landar i kökets vitrinskåp i ena riktningen och på sovrummets himmelssäng i den andra. Däremellan gjorde vi dörröppningar med överljusfönster som får den redan stora rymden i rummen att lyfta ytterligare.
Av de fönster som satt kvar gjordes exakta reproduktioner med tvåglas. Dörrarna har Stina och Karl köpt på återbruk, och ny plåt har målats över med linoljefärg för att den ska kännas äldre.
– Det var viktigt för oss att huset inte skulle kännas totalrenoverat. Att rumsindelningen skulle kännas naturlig, liksom alla proportioner, snickerier och materialval. Det fanns knappt någonting kvar att jobba utifrån, och vi har ansträngt oss mycket för att bygga vidare på den känsla som fanns kvar genom att använda oss av traditionella metoder och material. Vi har gått mer efter ögonmått än efter vattenpass, för att skapa en äldre och lätt krokig känsla.
Köket är snillrikt byggt med underskåp från Ikeas köksserie Lerhyttan som kombinerats med platsbyggt finsnickeri med antika fönsterglas. Skåpen har fått fötter, lister och beslag i äldre stil, och därefter penselmålats i en gul linoljefärg inspirerad av franska och engelska lantkök.
– Vi fick hjälp med att blanda en dämpad gul färg från Enetorpet med precis lagom mycket svärta så att den varken blev citrongul eller mörk. Vi har roat oss mycket med färgprover. När renoveringen har känts tung och tråkig, med för mycket betong, takrenovering och grävmaskiner, har vi lättat upp våra sinnen med färgprover och planering av ytskikten, säger Stina.
– Vi är inga byggnadsvårdsexperter men tycker mycket om att prova oss fram och har ingenting emot att göra om, och göra rätt, om det inte blev som vi tänkt oss. Efter att ha målat oss genom huset med äggoljetempera, kalkfärg och linoljefärg kändes det roligt att prova att sätta lumppapp i sovrummet. Fönstren har vi målat om i flera olika färger innan vi landade i Gammelockra. Fast kanske blir det ändå nyansen Vetegrå, säger Stina och skrattar.
Inredningen tar avstamp i 1700- och 1800-talen, med inslag av design från tidigt 1900-tal, och det de inte har köpt på auktion eller på resor, har de till stor del byggt själva med outtröttlig hantverksskicklighet och noggrannhet. Förgylld rokoko möter gråmålat gustavianskt, pudriga pastellfärger och lantromantiska textilier. Resultatet är som att kliva in i en saga, långt ifrån stress och jäkt.
– En dag kan rymden i köket, den tunna pärlsponten i taket eller den mysiga sittvrån i köket vara det jag känner starkast för. En annan dag känner jag att flammigheten i äggoljetemperan i vardagsrummet är det som tilltalar mig mest. Det varierar från dag till dag.
Vi ville skapa känslan av en symmetrisk planlösning, med rum i fil som ger vackra vyer i alla riktningar.
Men helt färdiga blir de kanske aldrig, och det verkar inte störa dem. Tvärtom. På gården finns fler byggnader som vill bli ompysslade.
– Eftersom vi får energi av att göra saker ihop och båda är lika sporrade av att få se slutresultatet har vi ibland svårt att låta bli att jobba med restaureringen. Vill vi ha full avkoppling åker vi härifrån, till stranden, någon loppis eller bjuder hit vänner. Ibland bara vänder vi ryggen åt gården, och sätter oss med en kopp kaffe och beundrar utsikten, säger Stina.
Stilnycklar
• NOGGRANNHET ÄR EN DYGD. Valen får ta tid, och man ser till både helhet och detaljer. Här har till och med blickfången mellan rummen i fil planerats.
LÄS MER: Micael Bindefeld om härliga sommarhuset: ”En passion”
LÄS MER: Familjen förvandlade gamla skolan till lyxigt sommarhus