Christina köpte lägenheten ingen ville ha: ”Uselt skick”
Brittiskt 1800-tal, dansk design och hantverk från hela världen. Christina Byrns hem har mixats ihop med säker hand.
Men från början var lägenheten i så dåligt skick att ingen annan ville ha den.
Christina Byrn behövde inte gå över ån efter vatten för att hitta sin lägenhet i kuststaden St Leonards-on-sea utanför Hastings i sydöstra England. När den kom ut på marknaden 2016 bodde hon i dörren bredvid med sin dåvarande make Elio.
– Vi tänkte först slå ihop lägenheterna, men kort efter det kom vi överens om att separera. Han bor fortfarande kvar med min styvson och vi är mycket goda vänner. Elio var med och renoverade min nya lägenhet, säger Christina.
Till skillnad från de andra spekulanterna hade hon en stark vision om hur lägenheten skulle kunna bli.
– Att jag fick den berodde på att ingen annan ville ha den. Den var i ett bedrövligt skick, med röta i golven och myrinvasion. En del av fönstren var så rötskadade att man kunde sticka fingret genom karmen, säger hon.
Men för den som kunde se bortom detta fanns många pluspoäng: fina proportioner, högt i tak och underbart ljus från de höga fönstren som vetter mot söder.
– Ljuset här är verkligen något extra. Omgivningarna är också väldigt lugna, intill en park, och på vintern när löven fallit ser jag havet, säger Christina.
Huset är ett byggnadsminne, och har en intressant historia. Det byggdes runt år 1830 och var från början en enfamiljsvilla ritad av James Burton, en berömd byggherre under Regencyepoken, som bland annat stod bakom de flesta av byggnaderna i Londonstadsdelen Bloomsbury och på affärsgatan Regent street. Tillsammans med sin son Decimus förvandlade han St Leonards till en fashionabel badort.
På 1960-talet delades villan upp i lägenheter och en del av byggslarvet från den tiden fick Christina ärva. Det tog flera år att renovera lägenheten, och Elio tog på sig att ha lite koll på bygget när Christina var bortrest.
– Jag hade också väldigt bra hantverkare som jag kunde lita på, så jag kunde hålla i projektet på distans, säger hon.
Jag tror att de hade varit igenspikade sedan andra världskriget. Det tog timmar att få upp dem.
Huset skalades av inpå bara teglet och golvplankorna togs upp för att renoveras. Bort med rötskadat trä och fukt och in med nytt virke där det gamla inte gick att rädda.
Golven målade Christina grå, med första bästa färg från byggbutiken. Hon gjorde också några ändringar i planlösningen, bland annat bytte hon plats på gästrummet och köket, för att kunna gå direkt ut till verandan och trädgården.
Christina blev helt till sig när hon lyckades öppna de inre fönsterluckorna, i original från regencytiden. Man kan se dem i den inre delen av burspråket i vardagsrummet.
– Det kändes som att få en present. Jag tror att de hade varit igenspikade sedan andra världskriget. Det tog timmar att få upp dem.
LÄS MER: Linn och Max bytte London mot sliten 1800-talsvåning i Malmö
Christina är från Danmark och har arbetat för en internationell hjälporganisation i 22 år. Jobbet har tagit henne till olika konfliktzoner i världen, från Kashmir till Afghanistan. Många skulle nog betrakta sitt hem som en sorts trygg och helig plats, och för Christina har hennes karriär förstärkt den känslan.
– Jag behöver en reträttplats, där jag kan koppla bort mitt jobb och världen runtomkring mig.
Jag strävar efter att skapa balans. Stilen spelar mindre roll.
En annan sida av den kringflackande tillvaron är en unik möjlighet att samla på föremål från hela världen. Christinas hem är fyllt av suggestiva, vackra och udda ting, som hon arrangerat på ett intuitivt sätt. Tillsammans berättar de en historia om ett liv fyllt av nyfikenhet och kärlek till hantverk. Här finns skulpturer från Mali, lampskärmar i siden från Thailand, mattor från Kashmir och mycket annat.
– Jag strävar efter att skapa balans. Stilen spelar mindre roll. Formen och materialet är mycket viktigare för mig. Och hantverket som ligger bakom.
Det går att dra paralleller mellan många av hemmets föremål. Saker som vid en första anblick verkar väldigt olika har ändå något gemensamt – metalltråden i ett enkelt skyltdockehuvud på vardagsrumshyllan är en blinkning åt tråden i en libanesisk ryssja som hänger ovanför sängen. Skifferskivans mattsvarta finish på på köksbordet snackar med det svarta stenhandfatet i badrummet.
Att ta med sig saker hem har sina sidor, får ändå tilläggas:
– Folk vill inte resa med mig eftersom jag alltid är så överlastad. Jag är för otålig och vill inte vänta på att få saker hemskickade. Jag har blivit jättebra på att slå in grejer för att få med dem i bagaget.
Christinas danska arv sipprar in lite här och var. Poul Kjærholm-sofforna i vardagsrummet, Carl Hansen-fåtöljen, målningarna av Jens Sørensen …
– Jag gillar lättheten hos danska möbler och uppskattar kvaliteten, men jag vill också blanda dem med annat, säger hon.
Lägenheten må vara full av saker från hela världen, liksom från områdets många vintage- och antikbutiker, men den skandinaviska prägeln märks i det nakna brädgolvet, i fårskinnen och renskinnen på stolarna och i mysbelysningen med många udda bordslampor.
Sakerna står framme på öppna hyllor, i stället för att gömmas undan. Det kräver förstås en modig inredare med säker smak.
Och det är Christina, som samlar på föremål till lägenheten när hon är i väg på uppdrag.
– Det hjälper mig att ta bort fokus från mitt arbete, att koppla bort det. Ofta när jag är på uppdrag har man en begränsad rörelsefrihet, men man kan gå till marknaden och tillbringa lite tid med lokalbefolkningen. Där får man inblick i deras liv och deras hantverk. Det är ett privilegium, men man blir också förkrossad eftersom mycket hantverkskunnande är på väg att dö ut. Stunderna när jag får prata med dem är lika viktiga som sakerna de tillverkar.
Efter ett par decennier med ett arbetsliv på resande fot börjar Christina tänka på nästa kapitel i sitt liv – att kunna tillbringa mer tid på sin älskade veranda, lära sig laga nya rätter i köket som hon hittills knappt tillbringat någon tid i, omgiven av människor hon älskar.
Men hon vill också använda sin kreativitet till att starta ett inredningsföretag och hjälpa andra att uppnå den typ av mysiga, personliga hem som hon har skapat åt sig själv.
– Jag är i det stadiet i mitt liv där det är dags att prova på nya äventyr. Jag vill gärna göra det jag gjort här hemma åt andra människor. Plus att jag har samlat på mig grejer som kan fylla åtminstone en lägenhet till!
Översättning: Johanna Ankarcrona
LÄS MER: Paradvåning blev Rasmus och Petras fjärde renoveringsprojekt
LÄS MER: Så förvandlade Gustav den gamla ruinen till ett häftigt hem
