Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Sköna hem i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
Foto: Patric Johansson

”Barnens vänner har aldrig varit i ett liknande hem”

Lägenheten i Radiofabrikens gamla lokaler i Stockholm präglas av lekfullhet och glimten i ögat. Familjen älskar att samla på verk av unga konstnärer – och konsten har fått styra inredningen.

Myrica Bergqvist
Petra Dokken

Nej, det var inte för att hon förälskat sig i lägenhetens speciella tak eller putsade väggar. Inte heller var det den restaurerade fabrikens högt placerade fönster. Tina von Schassen-Gabrielsson med man och tre barn köpte lägenheten i Radiofabriken på Kungsholmen i Stockholm av praktiska skäl.

– Vi behövde yta, berättar Tina. Med våra tre barn, varav två stora med behov av egna rum, var detta det mest passande när vi valde att flytta från Spånga in till stan.

Som första ägare flyttade de år 2017 in i tvåvåningslägenheten på 217 kvadratmeter. Deras tidigare hem var en sekelskiftesvilla där familjen hade inrett i relation till husets karaktär.

– Vi började om här, kan man säga. Från scratch. Sålde mycket av vad vi hade, nästan allt faktiskt, och gjorde på ett nytt sätt, i mötet med tak och väggar i gråtoner. Själv har jag aldrig bott så här avskalat tidigare.

De knallorange fåtöljerna Bollo från Fogia har fått styra hemmets orange inslag. Färgen går igen i exempelvis vintagelampan och i soffkuddarna. Love-kudden är från John Derian, den lilamönstrade från Bungalow. Den grå soffan, från Svenssons i Lammhult, går i stället ton-i-ton med de putsade väggarna, en färg som familjen faktiskt inte valt själva men har behållit. Foto: Patric Johansson
Överallt tittgodis. På vintagebordet står en vas från By on med molnfluffiga pioner. Kortlek från Christian Lacroix. Foto: Patric Johansson
De stora bilderna av konstnären Moja Adlersson var bland de första inköpen till den nya lägenheten när Tina von Schassen-Gabrielsson, med man och barn flyttade in. Foto: Patric Johansson
Trots att Tina inte är så förtjust i mattor får dessa göra jobbet som avgränsare mellan matsalen och vardagsrummet i det öppna hemmet. Foto: Patric Johansson
Taklamporna i akrylglas är favoritkonsten i lägenheten, de är av Stefan Wieland, wielamp.de. På väggen hänger en handtuftad matta med smileys, av Carli Halvars. ”Jag gillar smileys, de dyker upp här och var här hemma.” Foto: Patric Johansson

Trots att Tina gillar tapeter med mönster såg hon att övergången till lägenhetens välvda tak inte skulle bli snyggt med tapet. Nu blev i stället utmaningen hur hon skulle kunna jobba med färg och mönster på ett annat sätt. Det nya hemmet har blivit fyllt av färgglad konst.

– Jag kommer från södra Tyskland och är utbildad konsthistoriker både där och i Paris. Älskar konst och har jobbat mycket med konst, även om det inte är mitt yrke i dag, berättar Tina.

– Det känns jättekul att få visa upp hur jag inrett hos oss, men framför allt tycker jag att det är roligt att få visa upp verk av unga konstnärer som jag själv tycker så mycket om.

Det är just unga konstnärer hon brukar köpa verk av och samla. Gärna det som har glimten i ögat. Och aldrig för att tjäna pengar eller som något slags strategisk samling. Tvärtom. Tina följer sin instinkt.

– Det är rent emotionellt. Och familjen delar intresset, båda mina söner, Jona, 22 år och Tom, 19 år, är enormt nyfikna på både mode och konst. De tycker också att det är kul när kompisar kommer till oss och säger att de aldrig förut varit i något liknande hem. En kontrast till det avskalade svenska vita och ett brott mot det konforma tror jag.

Runt matbordet i mässing och marmor, av Per Söderberg/ No early birds, står sex sammetsklädda Sjuanstolar, Lala Berlin x Fritz Hansen. Masken på väggen av Christian Veltman/Köp en tavla, hänger lekfullt ovanför en barnteckning. Här är det en salig blandning som gäller. Den vita fåtöljen har broderier av en liten spindel, en gul smiley och annat som överraskar, av Adina Asplund/Franco Baranco. Foto: Patric Johansson
När familjen flyttade in i Radiofabriken var köket på plats och nästan inget har ändrats sedan dess. Det antika skåpet var en av få möbler som följde med från det tidigare hemmet, en sekelskiftesvilla, och målades grått i sitt nya sammanhang. Tallrikarna på väggen är köpta i Portugal. Foto: Patric Johansson
Konsten används för att ge hemmet färg och form, mönster och liv, glädje och leenden. Porslinskaniner från Rosenthal, en pingvin av William Sweetlove och en vas av Per B Sundberg för Ikea. Kaninbilden är av Makode Linde. Foto: Patric Johansson
Tina tycker om sina köksprylar, som också fyller funktionen av roliga färgklickar. Foto: Patric Johansson
Det grå skåpet Viti cabinet är köpt på Länna möbler, Skrietfiguren i uppblåsbar version ropades in på auktion. Foto: Patric Johansson

I hemmet här på Svarvargatan började det med de två stora, maffiga bilderna i vardagsrummet, för att komma igång med att fylla upp de kala, gapande tomma ytorna. Hennes man Nils valde också vardagsrummets orange Bollofåtöljer i ett tidigt skede, och detta blev en färgskala som sedan utvecklades.

– Med åldern har jag lärt mig att inte vara rädd för färg. Mönster och former får gärna krocka, men håller ihop genom kulörerna som kombineras.

Ett exempel på hur hemmet vuxit fram enbart med tanke på att det ska passa familjens blick är hur tavlan med smileys i matsalen passar färgmässigt med stolarna i matsalen. Gult är en färg som återkommer i flera lampor och målningar.

– Visst vill jag att det ska hålla ihop, särskilt med så starka färger som orange och gult i omlopp. Det är en sak om man har stängda rum, då kan varje vara rum vara sitt eget, men här, i en stor och helt öppen planlösning, är det ändå så att det måste fungera.

Tina har alltid varit superintresserad av inredning, färg och form. Mest av allt älskar hon de nya akrylglaslamporna.

– De är ju riktiga ”conversation pieces”. Det är en bekant till mig i Frankfurt som har gjort dem. För mig är det min känsla som är viktig, inte vem som har gjort sakerna. Därför tilltalar unga konstnärer mig: Lekfullheten, konsten som retar både ögat och tanken, förklarar Tina.

Arbetsplatsen med dess skrivbord och olikfärgade skåp, allt från Ikea, används av den som för dagen jobbar hemma. Stol, Eames, och på Stringhyllan står en samling Pezfigurer. Foto: Patric Johansson
Spegeln i fonden är ett antikt arvegods. ”Den går tillbaka till min mammas morföräldrar som kom från Österrike. Det är en förlovningsspegel, där två små fåglar pussar varandra.” Aplamporna är från Seletti, och tallrikarna från bland annat Damien Hirst och Fornasetti. ”Några har jag fått i present, andra är från mitt föräldrahem, och vissa har gått sönder när barnen spelat fotboll i hallen.” Foto: Patric Johansson
Sovrummets kuddar byter Tina ut alltefter humör, dessa är från bland annat Designers guild och Fornasetti. Fågellampan Volière, av Mathieu Challières, passade ingen annanstans än i sovrummet. ”Den tycker jag mycket om!”, säger Tina. Foto: Patric Johansson
Sovrummet har en lugnare färgskala i grått och beige, med lampskärmarna i cerise som den enda fasta färgklicken. Bord från Bohem. Foto: Patric Johansson
”Mitt hjärta slår för glas och keramik, som den lilla glasvasen i fönstret av Åsa Gårdebäck från Enskede”, säger Tina. Svampvasen är av Per B Sundberg för Ikea och keramikvasen av Siri Skillgate/ Dum keramik. Foto: Patric Johansson

Det svalt gråmålade antika skåpet fick faktiskt följa med från sekelskiftesvillan.

– Det har jag fått av min far som tyckte att vi behövde en buffé i villan, han fraktade upp det åt mig från Tyskland. Då var det i vanlig brun färg, och det passade i huset ihop med de andra antikviteterna, men inte i den här lägenheten. Så jag tog en hink gråfärg och målade om det, och faktum är att snickerierna nästan syns ännu bättre nu.

På en vägg hänger en tavla med en målning som dottern Lila, 12 år, har målat tillsammans med Teddy, familjens hund och sjätte medlem.

– Det är roligt med en salig blandning! Efter att ha levt några år på jorden känner jag inte längre behovet av att passa in, jag tycker att erfarenheter gör oss både friare i tanken och i uttrycksform. Jag tar ut svängarna mycket mer nu, än när jag var i 25-årsåldern. Tror att man med tiden blir mer avslappnad med sig själv.

LÄS MER: Köpte knarrande kråkslott – fick hypermodern villa 

LÄS MER: Hemma hos Pontus och Annika är allt till salu