Glasberga gård uppfördes under mitten av 1600-talet, men fick återuppbyggas efter en brand drygt 100 år senare. Foto: Per Myrehed

Antikhandlarens pampiga herrgård i bevarad 1600-talsstil – med 13 kakelugnar

För antikhandlaren Mats Freidenfelt innebar Glasberga herrgård kärlek vid första ögonkastet. Och dessutom en storslagen utmaning – med 13 fungerande kakelugnar och drygt 600 kvadratmeter att inreda. Följ med in i ett 1600-talshem!

Anna Ekdahl

Antikhandlare, inredare, entreprenör och en verklig eldsjäl. Det går inte att ta miste på Mats Freidenfelts stora intresse för – och kunnande om – antikviteter och kulturhistoria. Inte heller på kärleken till byggnader av äldre modell, för flyttar och varsamma renoveringar har det blivit många av under de senaste 30 åren.

– Jag blir förälskad i husen, sedan kvittar det lite var de ligger, säger Mats som förflyttat sig från Skåne, via Stockholm till Östertälje, där Glasberga herrgård ligger.

Mats Freidenfelt i den 18 000 kvadratmeters parkliknande trädgården på Glasberga. Mer av Mats arbete på instagram@gustavianu. Foto: Per Myrehed
Takrosetten är från 1600-talet. Målningarna i trappan tillkom på 1920-talet. Foto: Per Myrehed
Labradoren Chapman bevakar entrén från trappan av blanknött sandsten. I nischen står en kolonn i gesso, en gipsmålningsteknik som utvecklades för att efterlikna marmor. Takrosetten bakom är gjord på samma sätt. Foto: Per Myrehed / Per Myrehed

Förr i tiden var byggnaden en del av en större jordbruksegendom, men i dag är den avstyckad och används som privatbostad – i den större skalan. Boytan är drygt 600 kvadratmeter, tomten snudd på 18 000 kvadratmeter. Därtill finns ett par flygelbyggnader, växthus, lusthus och förråd. Att bo på det här viset är ett åtagande, helt klart, men byggnadens karaktär, egenheter och charm gör det värt det.

Jag kan ta in ett rum och verkligen känna det, se möjligheterna med det

– Mamma var arkitekt, och min farmor bodde i ett underbart gammalt stationshus som jag tyckte om att utforska redan som liten. Så intresset för inredning och arkitektur har jag haft med mig mycket länge, säger Mats, och fortsätter:

– Jag lärde i tonåren känna en konstnär som blev både en vän och ett slags läromästare eftersom han lärde mig att se på, och uppfatta, miljöer på ett medvetet vis. Jag kan ta in ett rum och verkligen känna det, se möjligheterna med det. Det är ett slags konstnärlig talang som bara till viss del går att öva upp, funderar Mats.

Platsen framför öppna spisen i hallen på övervåningen blev snabbt en favorit i huset. Målningen ovanför spiselkransen gjordes av en lokal konstnär på 1920-talet. Björnskinnet fick Mats av en jägare han lärde känna under sina år i Skåne. Ljuskronan i senempirstil (tidigt 1800-tal) ger ett stämningsfyllt sken. Foto: Per Myrehed
Urnor och lampan som syns i spegeln är italienska, i carraramarmor, tidigt 1800-tal. Foto: Per Myrehed
Väggmålningarna i rokokorummet uppfördes en tid efter branden i mitten av 1700-talet. Fåtöljen, dansktillverkad och ärvd i den kända släkten Illum, är bara halvklädd, ett ”work in progress”. Som inredare med inriktning på antikviteter använder Mats sina hem som showroom och mottagning för olika uppdragsgivare. Trågsoffan är ett gott exempel på rokokoperiodens kärna, med utsmyckade ben i kontrast till en stram rygg. Foto: Per Myrehed

Det går knappast att i Sverige hitta ett äldre bostadshus än det här, som uppfördes under mitten av 1600-talet. Med stor respekt för husets själ – och här är det ingen klyscha att prata om en sådan – har Mats under flera år renoverat ytskikt och listverk, förutom där originalmålningarna funnits kvar, som tillkom efter den stora brand som drabbade herrgården under mitten av 1700-talet.

Färgsättningen rum för rum stämmer med de olika tidsepoker han gestaltar i sin möblering, och han har försökt hålla de helt moderna inslagen till ett minimum. I köket är exempelvis spisen placerad lite dolt, bakom en stor arbetsbänk, för att inte ”störa” vyn över rummet, från platsen vid eldstaden där morgonkaffet bäst inmundigas.

I riddarsalen – husets festsal – är allt uppbyggt i perfekt symmetri. Här skulle det vara lätt att dansa och umgås, så under det sena 1700-talet möblerade man utmed väggarna, eller använde nätta möbler, som de sengustavianska parborden vid fönstren, som var lätta att skjuta isär och undan från golvets mitt. Foto: Per Myrehed
”Det lilla sidobordet i järn stämde så väl i formen med utsmyckningen på kakelugnen att jag köpte det direkt.” Det ”rosa rummet” är husets minsta. Här har nog många husfruar suttit och pratat förtroligheter med någon väninna! Fantasin löper gärna fritt i ett hus med anor. Foto: Per Myrehed
Sovrummet renoverades av en kyrkomålare i 1700-talsenliga färger, under 1920-talet. Vid sidan av nischen där den handsnidade sängen från 1750 står, finns platsbyggda, dolda garderober: lika populära i dag som för 270 år sedan! Gipstallriken föreställer Ludvig XV. Foto: Per Myrehed

–Jag tycker otroligt mycket om de gamla skurgolven, de ger en varm och ombonad känsla, och gör att det känns som ett hem. Hallen med sitt sandstensgolv och de lite speciellt utformade valvbågarna är också otroligt vacker. Men favoritplatsen är den framför öppna spisen i hallen på övervåningen. Där har jag suttit många kvällar och bara njutit, säger Mats.

Börja alltid i ett hörn av hemmet, känn in och prova innan du ger dig på de stora rummen

Brist på värmekällor är det knappast. Här finns inte mindre än 13 kakelugnar – alla fungerande – och en av dem är den allra första modellen som Rörstrand (grundat 1726) tillverkade. Fjärrvärme, en av få nymodigheter här, gör dock vintern i huset till något trevligare än ett ständigt flängande med vedkorgen!

I salongen har soffan från sent 1700-tal klätts i textil ur en utgången serie med 1700-tals-tema, från Ikea. Bordet med fajanstopp är en kopia, cirka år 1920, av Rörstrands original från 1760. Gjort för att tedrickande med spill inte skulle förstöra bordsytan. ”Baljfåtöljernas svängda ben ger en lite loungeaktig känsla”, säger Mats. Foto: Per Myrehed
I köket möts rostrött och havregult, och atmosfären blir varmt hemtrevlig. Mats Freidenfelt har försökt hålla NERE de moderna detaljerna till ett minimum, för att även köket ska kännas autentiskt. Ställningen med koppar köpte Mats på en resa i Frankrike. Foto: Per Myrehed
Favoritplatsen för morgonkaffet är vid köksbordet framför öppna spisen. Gärna med ljusen tända i den lilla samlingen tennljusstakar. Foto: Per Myrehed

Faktiskt är det så att Mats redan har siktet inställt på nästa utmaning: Ett kulturhus i centrala Kopparberg i Bergslagen, med plats för ateljé och butik i bottenplanet. För den som vill ge sig in på samma bostadskarriär som Mats, har han ett tips:

– Börja alltid i ett hörn av hemmet, känn in och prova innan du ger dig på de stora rummen. Känn och tänk först, agera sedan. En renovering i den här skalan tar mycket tid och energi, och är inget man river upp och gör om i en handvändning.

 

LÄS MER: Sagoslott från Medeltiden – Corazza Bildts hem i Italien 

LÄS MER: Pampig takhöjd och barock stil i Chloés hem i Bordeaux