Amalia uppfyllde drömmen – byggde ateljé av återbruk
Amalias jobb är att sy nytt av gammalt läder. Hennes ateljé är också till stor del snickrad av återbrukat material, på en tomt som äntligen fick sitt hus, fint insmuget i den gotländska knotiga skogen. Här finns en tanke bakom allt.
– Ett sätt för oss att tänka långsiktigt och smart, säger Amalia.
Amalia Ericsson och Fredrik Nilsson letade länge innan de hittade sitt kalkputsade 50-talshus. De ville ha ett hus som hade kvar alla kvaliteter hos en gammal byggnad, men de var också överens om att det skulle gå att bo i den direkt. Amalia var nämligen höggravid när flytten gick till den gamla lärarbostaden i Stenkumla, en mil söder om Visby. Huset byggdes en gång i tiden som rektorsbostad och tanken var att en lärarinna skulle ha sitt hus på tomten bredvid. Men i stället uppstod kärlek mellan de tu, och ett gemensamt hus.
– För oss blev den extra tomten en möjlighet att få plats med ännu en byggnad. När vi flyttade in var här en djungel, minst sagt. Men orörd natur är otroligt vacker och den var vi måna om att bevara även när ateljén byggdes. Den skulle anamma naturen, och inte tvärtom. Det är alltså här jag har min verkstad nu, och jag tänker att jag äntligen byggt lärarinnans hus, säger Amalia med ett skratt.
HEMMA HOS AMALIA
Här bor: Amalia Ericsson, sambon Fredrik Nilsson och barnen Sigge, 8, och Svea, 4. Dvärgpudeln Jonnie, 10.
Gör: Formgivare, hantverkare och industridesigner med eget företag.
Var: Stenkumla, Gotland.
Bor: Kalkputsat funkishus, byggt 1950 (den gamla lärar- och rektorsbostaden i Stenkumla), på 150 kvadratmeter med ateljé på 60 kvadratmeter, byggd 2021.
Instagram: @hildur2john
Drömmen om ateljén har funnits i Amalias huvud sedan hon drog i gång sitt företag Hildur 2 John, där hon arbetar med hantverksmässigt återbruk av läder. Drömmen om att bygga ett hus har funnits med, långt innan dess. Allt började med att Amalia hastigt förlorade sin pappa efter en tids sjukdom. Han blev inlagd på sjukhus när hon gick första året på utbildningen till industridesigner.
– När jag sedan rensade bland pappas grejer, och på något vis i mitt eget liv på samma gång, växte sig min inbyggda längtan, efter att berätta och skapa, allt starkare. Min pappa är uppväxt i en familj med 13 barn, och det är utifrån min pappas historia som jag berättar om min egen. Hildur var min farmor och John min farfar. Därför kom mitt företag att heta Hildur 2 John. Ett sätt att visa på att historier vandrar från person till person. Det är nyckeln i återbruket. De insikterna gav mig mod, tillsammans med vad jag lärt mig på min utbildning, plus några personers tro på min förmåga och en gammal skinnjacka, från min svärmor.
Det är en återanvändning jag är stolt över och som verkligen lyfter huset.
Det var först nu, efter många år som företagare, som ateljén blev Amalias sätt att utveckla sin verksamhet. Hon var fast besluten att bygga den av återbrukat virke och gotländskt kärnfuru, med respekt för naturen och platsen.
– Just naturen var det vi verkligen älskade när vi flyttade hit till Stenkumla. Vi kontaktade arkitekten Daniel Heilborn som är van att arbeta med återbruk. Han gjorde en skiss, och det räckte, för vi visste att detta var rätt. Planlösningen utgick mycket från de behov jag hade för min verksamhet, men också från att göra ateljén möjlig att använda som en extra bostad vid behov. Ett sätt för oss att tänka långsiktigt och smart.
Ateljén har bara funnits i två år, men ser ut att ha stått på platsen jämt, och det tycker paret känns som ett gott betyg. Bygget har aldrig handlat om att imitera historien utan snarare om att vara smart och se till de kvaliteter som finns i återbrukade och lokala material. Ett sätt att vårda ett nybyggt hus.
– Ateljéns fönster är återanvända från grannens gamla gotlandsgård. De 120-åriga bågarna renoverade jag i boningshusets källare. Det är en återanvändning jag är stolt över och som verkligen lyfter huset, säger Amalia.
Paret har gjort stora delar av bygget själva. Målat det återanvända pannplåtstaket, fasaden och inomhus, letat upp och hämtat begagnade dörrar, beslag och diskbänk och, som sagt, renoverat fönster.
– Huset är främst en plats för tillverkning, men också en miljö som ska inspirera dem som besöker mig. För mig är inredning att omge sig med sådant som får en att må bra. Jag har på sätt och vis samlat min egen inspiration här, som med det gamla spelbordet från pappa, säger Amalia.
Inbitna gotlänningar och de som bor här återkommande vet hur mycket sten det är.
Mörkt åldrat trä passar perfekt till den matta gula linoljefärgen på väggarna och till lädret som ska återbrukas. Fönstren är målade i en grågrön färg, en blinkning åt den rikväxande laven i skogen runt Stenkumla.
Men Fredrik och Amalia har också stött på utmaningar. Det första de insåg när de flyttade till Stenkumla var att det mest bara är sten här, ett arv från istiden.
– När grävmaskinisten, tillika grannen, balanserade med grävmaskinen längs isälvsdalen som löper längs tomten ropade han: ”Dui Amalia, Stainkumla dei ä värre än Fårö dei”. Inbitna gotlänningar och de som bor här återkommande vet hur mycket sten det är, säger hon och skrattar.
LÄS MER: Paret byggde ett semesterparadis hemma – med pool och utekök
LÄS MER: Inredaren Camilla Fürsts kalkstenshus på Gotland: ”Vill ha det ostylat och otrendigt”
LÄS MER: Pamela och Jesper bor i ett minitorn – utan varken el eller vatten
