Lappteknik, även kallat “patchwork” eller “kviltning” går långt tillbaka i historien. Och precis som med de flesta trender, som går i cykler, är det nu dags för inredningsdetaljer med lappteknik att åter ta för sig i våra hem.

För att sy ett lapptäcke behöver du:
Vackra tyger
Bordsfilt och/eller vadd (om du vill ha puffiga rutor som jag gjorde)
Sax
Symaskin
Tid & tålamod

1) Klipp kvadrater á 10x10cm av tyger som du tycker om. Till detta lapptäcke användes 18 olika tyger, varav hälften med betoning på rosa och hälften gröna, samtliga härligt mönstrade.

2) Lägg ut din tygbitar på golvet för att hitta ett fint mönster. Varva dina färgteman för en harmonisk känsla.

3) Sy ihop kvadraterna med raksöm så att långa remsor skapas.

4) Numrera varje rad så att du håller koll på i vilken ordning de ska sitta.

4) Remsorna sys sedan löpande på ett stycke vit bordsfilt som motsvarar den totala ytan av de sammanlagda remsorna. Varefter remsorna sys på fylls de med lite stoppning så att små “kuddar” skapas. Detta moment är givetvis inte nödvändigt, men det ger lapptäcket en extra puffig och mysig dimension.

Om du vill ha ett tyg som bakstycke kan du vika upp bakstycket över framstycket, det blir då en kant runt hela lapptäcket. Vik sedan in en bit som sömsmån så får du en riktigt fin kant!

Så här i efterhand kan jag konstatera att det hade sannerligen varit lättare att sy på vadden (det vita på bilden) separat på varje remsa som numrerades och därefter sy ihop dem. Så kommer jag göra när jag syr lapptäcke nr 2.

Som inredningsinfluencer får man inte sällan kommentarer som berör ämnet slit och släng. Helt klart en berättigad hållbarhetskritik men som ofta kommer från medel- och överklassförunnat håll. Så tillåt mig ge ett perspektiv av det väl bespottade begreppet.

Det grundar sig i min barndom, med föräldrar som slet i vården dag som natt, där det inte fanns många kronor kvar i slutet av månaden. Som lillasyster i syskonskaran fick jag ärva kläder och leksaker. Inget jag led av på något sätt.

Mitt finaste inredningsrelaterade minne var när mamma en dag sa att jag skulle få en ny säng. Vi åkte till det stora kända svenska möbelvaruhuset där jag blev upp över öronen förälskad i en vit säng med runda gavlar. Jag drabbades av ren och skär materiell lycka. Jag kände mig så rik. Och mitt omättliga inredningsintresse var därmed fött.

Har man det bra ställt så är det lätt att tycka att ingen ska köpa “billigt skräp” eller när saker är på rea. Men man ska inte glömma att det finns de som faktiskt är beroende av just de där reorna.

Idag täcks det där företaget ofta in under slit och släng paraplyet. Och många med det. Det kan ibland göra ont i mitt hjärta när dessa företag nämns i hållbarhetsdebatten, och det är ju aldrig i positiv bemärkelse. I dagens samhälle såklart mycket väl befogat. Men det gör ont i mig eftersom det var ju från de företagen vi överhuvudtaget kunde handla. De gånger jag fick några nya saker under uppväxten så fanns det inte på kartan att det kom från något annat än ett lågprisföretag. Men för mig var det inte slit- och slängsaker. Det var de finaste skatter som jag vårdade ömt. Och som jag sparat och har kvar än idag.

Har man det bra ställt så är det lätt att tycka att ingen ska köpa “billigt skräp” eller när saker är på rea. Men man ska inte glömma att det finns de som faktiskt är beroende av just de där reorna.

Med detta sagt så förespråkar jag inte någon sort överkonsumtion eller att slaviskt följa trender. Det finaste jag vet är att handla second hand, saker som människor älskat och använt före mig. Men. Ibland tycker jag att debatten glömmer människorna som faktiskt inte har råd att slita och slänga.

Nytt år och nya möjligheter. Jag älskar nystart. Är totalt anti den trend man kan skönja kring att inte avge nyårslöften. Jag måste ge mig själv löften och här kommer det; bloggen är mitt nyårslöfte. Att blogga. Oftare. Utan så hög tröskel som jag har haft som sinnebild tidigare. Långt och kort. Hej och hå. Idag blir det dock ett inlägg version längre.

Ode to klinkers

Just nu drömmer jag om att få in mer medelhavs i hemmet. Kan man inte komma till medelhavet (oftare) så får medelhemmet (alltså jag och Freuden slips– det ska såklart stå medelhavet ) komma till mig.

Ett steg i just den riktningen är att jag planerar att lägga klinkersgolv i vår glasveranda. Inget får upp mig så i brygga som stora rum med klinkers, som man så ofta ser i husen runt medelhavet. Låt oss kika på några av mina visuella förebilder.

Och jag ska försöka hålla tungan rätt i mun vad gäller vem som fotat åt vem etc.

Den här bilden snubblade jag över på instagram för flera år sedan och detta golv fick således stå modell för vår farstu i huset i Överkalix. Just detta mönster brukar kallas Victorian tile Octagon.

Här följer två bilder från den vackraste plats jag vet; @villamagnan i Biarritz. Ack det golvet, den gröna färgen, den rosa lampan. Jag blir ofta knäsvag av vacker inredning. Men detta är above and beyond vackert.

Man ska ej heller glömma schackrutigt golv.  Som detta kök med gult och rosa. Mumma. Men nu har vi ju som bekant schackrutigt i köket som ligger dikt an verandan så det skulle nog bli som man säger kakel på kakel att lägga schackrutigt även där.

Sist måste jag visa två nyligen sparade bilder på mitt instagram. Nämligen dessa. Båda sortens golv får mitt hjärta att slå snabbare samtidigt som jag helt och fullkomligt går igång på det vardagliga i dessa bilder. Att vardsgting som kryddburkar och knallblå sax bara får vara.

Så jag tror mig ha landat i att det blir sexkantigt i klassiskt franskt tegel som lotten kommer falla på. Lite som nedan. Fast något ljusare och mer varierande i färg. Med enda skillnaden att jag tror mig inte kunna lägga med så tunn fog. Inbillar mig att det svårare. Någon som har erfarenhet?

Det kanske ligger i gemene svensks natur att längta efter mer medelhav i våra hem den här tiden på året? Eller är det bara jag? Hur som haver. En beställning kommer läggas på dessa godbitar från @artispelisse inom kort.