”Jag är inte arg. Jag är besviken”.

Personligen är titeln på inlägget en av mina största ofavoriter att höra.

Men nu har jag precis pratat med mitt skrivbord om andra skrivbord, och var tvungen att använda just den frasen.

En sak gör mig nämligen förvirrad:

Det har gått två och ett halvt år sedan vi kom på att det ju går hur bra som helst att arbeta hemma, och det har fortfarande inte dykt upp några innovationer på skrivbordsfronten.

Varför är världen såhär.

Om man känner sig riktigt besviken på utbudet kan man utan att vara helt fel ute dra alla över en kam och påstå att ALLA SKRIVBORD ÄR FULA. Det är nämligen precis så det känns när man letar efter ett.

De är för stora, för små, för själlösa, för dyra, för pinniga och för glasiga, för mid-century modern (även om det kan vara helt fantastiskt om det är en sådan miljö man håller på med) för träiga, för få lådor, för grunda lådor, inga lådor, för obekväma att sitta vid, för svängda ben, för raka ben – ja, allt är fel.

Men det finns ändå några som jag gillar. Även om jag fortfarande är på jakt efter det perfekta.

Det här är mitt skrivbord hemma. Jag älskar det, men det är lite för litet för den gigantiska kaffekopp som jag behöver (och för mitt känslomässiga bagage, men det får bli ett annat inlägg). Dessutom måste jag måla det i en annan nyans så att det stämmer bättre med väggen.

Detta finns hos Oscar & Clothilde.

Den här varianten har ett bättre format, men jag skulle vilja ha det i en grå nyans.

Detta är en klassiker. Kan behöva stylas med lite intressanta saker för att få mer personlighet, men formatet är bra.

Tycker ni också att det behövs fler prisvärda alternativ att välja mellan?