Gepardmönster
Det är varje människas rättighet – nej, skyldighet – att krydda inredningen med gepardmönster. För att det är roligt. Bara någon liten grej, och sedan kombinerar man det med något randigt, eller en blockfärg, eller något stramt och nedtonat – annars får det inte den plats det kräver.
På bilden nedan har jag pressat gränserna, lite som att trycka in en trevåningstårta i en brödrost.
Trots att det går emot mina principer, och det kan ta en stund att vänja sig vid att det redan händer ganska mycket i och med tapeten, så älskar jag lampskärmen mot tapeten. När man vänjer sig går man runt och ler i en hel eftermiddag, bara för att en så enkel sak som att byta lampskärmar ger livet ny mening.
I det här rummet är resten väldigt lugnt, så det funkar ändå. Det tycker däremot inte min man Flemming (idag är han uppkallad efter författaren som skrev James Bond eftersom han inte vill kallas för Beaumont. Som är ett annat påhittat namn).
Flemming blir lite arg av gepardmönster, utom när det sitter på en riktig gepard.
Men – och det kan vara det enda inredningsrelaterade som vi är överens om – det blir väldigt obekvämt att ha en riktig gepard i vardagsrummet.
Så det viktiga är att hitta mindre detaljer – istället för en hel gepard – som till exempel det här bordet!
Det är precis lagom att ha bredvid en fåtölj eller en soffa, eller som en liten bar!
Ha en fortsatt bra vecka!
/Sofia