Jag läste någonstans om orten Grottaglie i Puglia som är en av drygt trettio städer i Italien som får titulera sig som ”pottery town” och vi tog en tripp dit.  Här går hantverkstraditionen långt tillbaka, och väl på plats kan man också se keramikerna i arbete i  sina verkstäder i anslutning till butikerna. Dock är det förbjudet att ta bilder nästan överallt så därav kvaliteten på dessa bilder. De togs blixtsnabbt, kan jag säga.

I den här lokalen började jag prata med en ättling till grundarna som tog mig med in i familjens eget museum med en flera hundra år gammal samling keramik. Men först fick jag lämna min mobil på ett bord utanför. En underbar upplevelse att få höra honom stolt berätta om familjeföretaget.

En typiskt keramikbutik i Grottaglie, och nu när jag ser bilderna i efterhand så ångrar jag att jag inte köpte ett fiskfat.

Lite typisk spruzzi-keramik slog jag till på i alla fall.

I Grottaglie finns även ett jättefint keramikmuseum som vi besökte.

Själva Grottaglies gamla stadskärna är också mycket vacker och takkupolen är givetvis smyckad i glaserad keramik. Kyrkan är från 1372 och signerad arkitekten Domenico di Martina.

Jag tycker att det var en härlig eftermiddags/kvälls-utflykt och gillar man keramik är Grottaglie väl värd ett besök.

Nu fredag i Stockholm och jag ser verkligen fram emot helg!

Jag är ledsen över att det blev en paus här, men jag har nämligen varit i Frankrike på jobb i en vecka. Sedan lider jag av tvångstankar över att jag har massor kvar sedan i somras att skriva om, men här hemma är det höst och det passar ju inte alls. Så vi dyker rakt in i förra veckan nu då.

September är min bästa månad så det kändes sådär att lämna denna underbara tid här hemma. Men väl på plats så var det ju ändå lite härligt med högsommar igen. Frankrike bjöd på över trettio grader och jag gick ingenstans utan min solfjäder. Puh.

Det bästa var ändå morgonrundorna längs med floden då det fortfarande var svalt efter natten.

Ett stopp på söndagsmarknaden under löprundan.

På vägen ut till floden passerade jag alltid ett magiskt litet torg med lämningar från romartiden.

Där kunde jag inte låta bli att drömma om att bo i en lägenhet med utsikt över grönskan där fönsterna alltid stod öppna (dygnet runt) och man kunde skönja en konstsamling. Vem är det som bor så härligt, kunde man ju undra…

Lustigt nog fick vi svar på det, då vi en kväll slog oss i slang med gästerna vid grannbordet på vår kvarterskrog. Det visade sig vara en antikhandlare som glatt visade bilder på interiören och det är definitivt ett hem jag skulle vilja besöka. Givetvis blev vi inbjudna och vi hade planer på att svänga förbi men med vårt pressade schema hann vi tyvärr inte. Men nästa gång ska jag ta en titt på hans galna hem.

Ibland tänker jag att jag tappat det helt vad gäller trender då jag varken tänder till på det minimalistiska beiga eller det brokiga engelska med tapeter och möstermix som är de två stora stilriktningarna som regerar nu.

När det suger till i magen på mig är det snarare i miljöer som känns just otrendiga och där hemmet har tagit en egen väg, gärna över lång tid. Men så fick jag syn på en kampanj från Zara Home och jag kände mig helt hemma.

Ironiskt nog är kampanjen skapad i Puglia och plåtad av en favorit, nämligen François Coquerel. Så jag antar att min stil ingår i ett sammanhang ändå, men kanske ett mer europiskt än skandinaviskt sådant. Ett uttryck för min längtan efter annat liv kanske. Men missförstå mig rätt; jag älskar Stockholm i september men det här är så helt annorlunda och det lockar också.

Varje hörn av denna plats avspeglar en gammal historia som sammanflätas med modernitet på ett organiskt sätt. Precis så.

Små detaljer där tradition och klassisk stil smälter samman i tidlös elegans.

”I Valle d’Itria i Puglia, mellan Cisternino och Ostuni, hittar man detta hus i regionens typiska byggnadsstil där föremålen samsas på ett harmoniskt sätt. Traditionell arkitektur med vitkalkade väggar och stigar kantade av stenmurar omgivna av hundraåriga olivträd.”

Hela kollektionen finns i butik just nu, och ni hittar den HÄR.

Photo: Francois Coquerel via Zara Home