Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

John Sharifi: "Riskerna är något vi pratar om dagligen"

JUL UTAN FAMILJEN. "Det är det enda tråkiga", säger John Sharifi, som annars trivs med uppdraget som skyttesoldat.Foto: Sergeant Marco Nilsson
Det var aldrig någon tvekan.
John Sharifi, 28, har funnit sin plats i Afghanistan.
- Det enda tråkiga är att jag inte fått fira jul med min familj, säger han.

FAKTA

John Sharifi


Ålder: 28 år. Befattning: Skyttesoldat/förare. Hemort: Malmö. Familj: Mamma, pappa, syster Frida. Yrke: Statsvetare med internationell inriktning. Vill skicka en hälsning till: Min älskade familj och alla vänner.

Det är 20 grader varmt och dammar från vägarna.
Julen känns på många sätt långt borta för den svenska styrkan FS18, även om både julskinka och gröt kommer att serveras i Camp Northern Lights under helgen.
- Det är viktigt att få de där stunderna som bryter av ibland, när vi bara umgås. Men det är förstås svårt att få någon riktig julkänsla i år, säger John Sharifi.

"Mycket har hänt på de här veckorna"

Han anlände till norra Afghanistan första december i år, i samband med att FS17 lämnade över till FS18.
Några veckor - som känns som flera månader.
- Det är svårt att sätta ord på det. Men vi kom väldigt fort in i verksamheten, och mycket nytt har hänt på de här veckorna.
JUL UTAN FAMILJEN. "Det är det enda tråkiga", säger John Sharifi, som annars trivs med uppdraget som skyttesoldat. Foto: Sergeant Marco NilssonDessutom har han redan varit i Afghanistan länge i tanken, inte minst på grund av de minutiösa förberedelserna inför uppdraget.
Johns personliga förväntan på sitt halvår i Afghanistan är att få bidra med stabilitet åt civilbefolkningen.
- Vi bor i Sverige och har fantastiska möjligheter att leva som vi vill. Det minsta jag kan göra är att försöka hjälpa andra människor som inte kan det. Det känns väldigt bra att vara här och aktivt delta i det återbyggande skedet.

"Afghanistan är kontrasternas land"

John Sharifi är skyttesoldat och förare. Hans grupps främsta uppgift är att visa närvaro, både med sina fordon och gående ute bland folk.
- Vi pratar och umgås med dem, visar att vi är här för att upprätthålla säkerheten och visar att vi vågar gå ut på stan. Vi beskyddar dem.
Men visst finns det risker. Bara under de senaste månaderna har svenskar utsatts för bombdåd och beskjutningar som även har lett till svåra skador.
- Riskerna är någonting vi pratar om dagligen, flera gånger om dagen ibland. Däremot är det oerhört abstrakt och bisarrt att över huvud taget tänka sig ett scenario där man kommer till skada, det känns så overkligt.
- Afghanistan är verkligen kontrasternas land. Ena stunden kan man ha det jättetrevligt, umgås med civilbefolkningen, spela kula och fotboll med barnen. Och nästa stund ska man vara helskärpt. Det är oerhörda pendlingar.

"Känner direkt om någon mår dåligt"

Gruppen - kamraterna - är därför extremt viktiga.
- Vi är allt för varandra, säger John.
- Det är dem jag ventilerar med, umgås med, skrattar och gråter med. Det vet allt om mig.
- Man känner av direkt om det är obalans i gruppen eller om någon mår dåligt, då följs det upp direkt. Här finns det inget utrymme att isolera sig själv.
Kvällarna tillsammans, med biljard, kortspel och tid att prata, är värdefulla.
- Vi har ju alla dagar som är tyngre och tuffare än andra dagar. Julen kan ju bli en sån tid. Då behöver vi varandra ännu mer.