Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han lyckades fly – men familjen förtrycks i Kina

”Ett statement att man självmant överväger att minska sin försäljning till Kina”
Adbushukur Muhammets storebror med sina två barnbarn.
Adbushukur Muhammet, 54 år, bor i Stockholm.
Muhammets familj är kvar i Xinjiang – nu kan han inte längre kontakta dem.
Foto: abdushukur inel

Den pågående bojkotten mot H&M i Kina är kopplad till landets känsligaste fråga: förtrycket av den etniska minoriteten i Xinjiang, som nu klassats som folkmord. 

Regimen nekar – men de uigurer som lyckats fly ger fasansfulla vittnesmål.

– Alla kulturella och religiösa människor har skickats till koncentrationsläger, säger den svenska författaren Adbushukur Muhammet, 54, vars familj är kvar i regionen.

Kina trappar upp förtrycket mot etniska minoriteter i Xinjiang – men gör samtidigt allt för att information från regionen inte ska nå omvärlden.

Det var på grund av situationen i Xinjiang som EU förra månaden utfärdade sina första sanktioner mot Kina sedan 1989, tillsammans med USA, Storbritannien och Kanada. Det är också den främsta anledningen till den pågående diskussionen om en bojkott av vinter-OS i Peking nästa år.

Att frågan om Xinjiang uppmärksammas allt mer är mycket besvärligt för regimen. Att tvinga H&M och andra klädtillverkare att köpa bomull från Xinjiang är ett försök att få utländska företag att rättfärdiga övergreppen, som innefattar tvångsarbete inom bomullsindustrin.

Men förutom svenska företag drabbas även svenska medborgare. 

Den uiguriska författaren Adbushukur Muhammet i Stockholm har inte kunna kontakta sin familj i Kina på flera år. Han är lugn och saklig, men märkbart förkrossad:

– I länder med krig som Syrien, eller i Afrikas allra fattigaste länder, kan folket fortfarande kontakta familjemedlemmar i utlandet. Det är bara vi uigurer som har denna situation, säger han till Expressen.

Uigur är den största etniska minoriteten i regionen Xinjiang, som kinesiska myndigheter nu har isolerat i syfte att kontrollera all information om den politiska situationen där.

Familjebild med syskonen i Xinjiang och deras barn. Vissa av dem har han aldrig kunnat träffa. I mitten sitter Adbushukur Muhammets mamma, som gick bort 2014. De grät båda när de över telefon konstaterade att de aldrig mer skulle kunna ses.

Fängslas om de har kommunikationsappar

Etniska motsättningar har pågått länge i västra Kina.  Adbushukur Muhammet lämnade Xinjiang redan 2003, efter att han fått problem i sitt arbete som lärare. Kameror installerades i klassrummen. En av eleverna hade fängslats, och en annan misshandlats av militär personal på öppen gata. Han var rädd att han stod näst på tur.

För sexton år sedan bosatte han sig i Sverige, och blev svensk medborgare 2007. Men flytten kom till ett högt pris. Hela hans släkt, inklusive åtta syskon med familjer, är kvar i Xinjiang. 

Han har nu inte träffat någon i sin släkt på två årtionden, och heller inte kunnat ha kontakt med någon av dem på fyra år:

– En av mina systrar bad mig 2017: ”Snälla ring mig inte igen. Polisen har kommit hem hit och sagt att du måste sluta kontakta din bror, annars kommer du straffas.”

Systern grät i telefonen och sa att hon hoppades få träffa sin bror igen i nästa liv. Det var den person i familjen som Adbushukur Muhammet sist talade med. De andra syskonen hade redan klippt kontakten, eftersom de regelbundet kallades in till polisstationen efter att ha talat med honom.

Enligt flera vittnesmål och rapporter från bland annat Human Rights Watch räcker det med att ha WhatsApp eller Twitter installerat på telefonen, för att hamna i ett av regionens otaliga fångläger. 

En av storebröderna, med familj. Adbushukur Muhammet har inte träffat någon i sin familj sedan 2003. Numera vågar de inte höras alls.

Samtidigt förvägras såväl utländska medier som FN och andra internationella organisationer tillträde till Xinjiang.

Isoleringen bedöms som ett steg i ledet att slå vakt om regimens totala informationsmonopol från Xinjiang. Särskilt i kombination med en upptrappad global propagandakampanj.

I en ny rapport förra veckan, visade tankesmedjan Australian Strategic Policy Institute hur kinesiska diplomater och statliga medier dramatiskt ökat användningen av västerländska sociala medier och alternativmedier för att förneka övergreppen i Xinjiang.

2019 blev längtan för stor, och Adbushukur Muhammet ringde sin syster igen. Men det har tutat upptaget varje gång han försökt. Nu är han rädd att han förlorat kontakten med sin familj för all framtid:

– Fel bilder eller chattar kan leda till arrestering, så det är många i Xinjiang som inte vågar använda smarta telefoner längre. Det enda jag har är telefonnummer.

Syskon och syskonbarn har tidigare använt WeChat, en populär chattapp i Kina. Men sedan 2017 är alla deras konton borta eller blockerade, berättar han.

”Vi grät jättemycket båda två”

Att resa är också uteslutet. Liksom många andra etniska minoriteter i Kina får familjen inga pass. Flera släktingar har fått passansökan nekad, inklusive brorsdotterns fästman. Vid flera tillfällen har avslagen motiverats med att en familjemedlem är bosatt utomlands.

Det värsta minnet han har sedan flykten är det sista samtalet han hade med sin mor, som gick bort november 2014 efter en period av dålig hälsa.

– Jag ville se henne en sista gång men hon sade åt mig att inte komma tillbaka på besök, att det är för farligt. Vi grät jättemycket båda två, minns Adbushukur Muhammet.

Han har ”tappat livsglädjen” efter att inte kunna träffa någon av sina släktingar på sexton år. 2019 skrev han till Utrikesdepartementet för att be om hjälp via svenska ambassaden i Peking. Är det möjligt att undersöka vilka av hans släktingar som satts i fångläger, eller om alla fortfarande lever? 

Som svar fick han veta att svenska myndigheter inget kan göra, eftersom familjemedlemmarna inte är svenska medborgare.

Nu anar han det värsta:

– Min familj är ganska kulturell och religiös av sig. Vi är också vanliga människor, utan kontakter. Alla kulturella och religiösa människor har skickats till koncentrationsläger, så jag misstänker att jag också har familjemedlemmar som skickats dit.

Klassas som folkmord i ny rapport

”Koncentrationsläger” är en term som används allt oftare för att beskriva det lägersystem som sprungit upp i Xinjiang de senaste åren. Flera rättsgrupper och oberoende rapporter ger vid handen att minst en miljon, sannolikt ännu fler, av regionens etniska minoriteter sedan 2017 förts till dessa läger.

Adbushukur Mumhammets systrar och systerdöttrar på en av bilderna som familjen skickat honom.
Fångläger i Xinjiang.
Foto: NG HAN GUAN / AP TT NYHETSBYRÅN

Enligt tidigare lägerfångar hör såväl tortyr som sexuellt våld till vanligheterna. Flera dödsfall har dokumenterats. Kvinnor vittnar om systematiska våldtäkter och omfattande tvångssterilisering. Fångarna tvingas också fördöma sin religion och kultur, för att i stället hylla kommunistpartiet och lovorda president Xi Jinping.

USA:s nya administration under Joe Biden har klassificerat övergreppen i Xinjiang som folkmord. Även bland annat Kanadas och Hollands parlament röstat genom att kalla det likadant. 

Nyligen lät tankesmedjan Newlines Institute for Strategy and Policy, med säte i Washington, dussintals experter på krigsbrott, mänskliga rättigheter och internationell lag göra en bedömning av de uppgifter som existerar. Resultatet blev en rapport vilken framhåller det som ”tydligt och överbevisat” att övergreppen utgör folkmord enligt FN:s konventioner.

Kinesiska myndigheter förnekar att det alls pågår något förtryck i Xinjiang. Då uppgifterna om lägersystemet började komma ut 2017, förnekade man dess existens. När bevisen för lägren blev överväldigande, hävdar regimen i stället att det handlar om utbildningscentrum för att bekämpa islamisk terrorism och fattigdom.

Enligt Adbushukur Muhammet har ambitionen att krossa uigurernas kulturella identitet trappats upp sedan den hårdföre Chen Quanguo – ökänd för övergreppen under hans ledning i Tibet – blev partisekreterare i Xinjiang 2016. 

Familjens gravplats – som numera är nedriven och förstörd.
Här vilar de familjemedlemmar som gått bort.

Tidigare fanns uigurisk litteratur tillgänglig. Med början 2017 har flera författare satts i läger, och alla skolböcker har blivit kinesiska. De få uiguriska texter som tillåts är hyllningstirader för partiet och Xi Jinping.

Den kulturella förstörelsen innefattar förutom böcker även moskéer och historiska artefakter. Ingenting är för heligt för att skonas:

– Vår familj hade en privat begravningsplats, från farfars farfar. Men nu är den helt borta. De har rivit ner allting.

Xinjiang

Regionen Xinjiang utgör en sjättedel av Kinas yta. Den är rik på naturresurser och geopolitiskt viktig, med gräns till åtta länder i Centralasien.

När kommunistpartiet tog makten 1949, var cirka fem procent av Xinjiangs befolkning etniska kineser. I dag är andelen drygt 40 procent. Resterande invånare består av muslimska etniska minoriteter, varav uigur är den i särklass största.

Inflyttningen av etniska kineser har skapat spänningar, och urartade 2009 i etniska upplopp i provinshuvudstaden Urumqi, med minst 200 döda som följd.

Under de följande åren ägde flera attacker med kniv och bomber rum i Xinjiang. Hundratals personer miste livet i sammanstötningar. Enligt Kina handlade det om terroristattacker planerade av en självständighetsrörelse vid namn East Turkestan independence movement.

Med början 2017 kom rapporter om ett lägersystem, dit upp till tre miljoner av regionens etniska minoriteter tagits mot sin vilja. Kinesiska myndigheter menar att fångarna får yrkesutbildning som en metod att hindra religiös extremism.

Tortyr, steriliseringar, fördömande av egen religion och kultur samt flera dödsfall har rapporterats från lägren. Situationen har fått allt fler aktörer att klassificera situationen som ”folkmord”.

Ur arkivet:

Våldtäkter, tortyr och tvångssteriliseringar.