Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hett nöje – mer än 30 år före sociala medier

Ungdomar som stämt massträff på Heta linjen samlas i Kungsträdgården i Stockholm 1982. Foto: HÅKAN LINDGREN / DN TT NYHETSBYRÅN

Heta linjen var de svenska ungdomarnas hetaste nöje – och ett socialt medium mer än 30 år före Facebook.

På denna helt fria linje kunde människor via hemtelefonen prata, tipsa om musik och lära känna främlingar anonymt.

Efter en sammandrabbning mellan ungdomar och polis i Stockholm 1982 satte myndigheterna stopp för det okontrollerade kontaktskapandet.

Det är fredagskvällen den 17 september 1982. Hundratals ungdomar väller upp ur T-banan vid Fridhemsplan i centrala Stockholm. De blir till en folkmassa på mer än tusen personer och rör sig mot Rålambshovsparken strax intill.

De är där för att snacket har gått på Heta linjen om att ”alla” ska träffas just på den här platsen vid denna tidpunkt. 

Det finns inget program, ingen organisation. Tanken är bara att alla de unga som varje dag talar anonymt i timmar på den så kallade Heta linjen i otaliga massamtal – som möjliggörs av ett tekniskt förbiseende hos statliga Televerket – nu ska mötas i parken.

Polisen griper en ung man under "Heta linjen-upploppet" i Rålambshovsparken i Stockholm 1982. Foto: INGEMAR BERLING / DN

Polishundar och batonger

Men polisen rycker ut med hundar och batonger för att stoppa denna för myndigheterna helt okända massrörelse. Det som kallats polisens ”överreaktion” utlöser bråk och stenkastning som resulterar i flera skadade, både poliser och ungdomar.

– Jag var 14 år, jag var med på Heta linjen från början. Det var jättehäftigt och jättespännande. Enda sättet på den tiden att få nya kontakter om man inte ville annonsera efter brevvänner, säger Carina Hilmersson, 50, som bor i Täby utanför Stockholm.

– Jag var med i Rålambshovsparken 1982. Det var ett tillfälle att få träffa dem man bara hade smeknamn på, att se ansiktena bakom namnen.

– Det var inte det minsta oroligt innan polisen kom. Då blev det skitläskigt och hotfullt. De hade hundar, de sa att vi skulle skingra oss, säger hon.

Carina Hilmersson och Patrik Olofsson blev vänner för livet på Heta linjen. Deras familjer umgås. Här firar de Patriks 50-årsdag. Foto: PRIVAT
Carina Hilmersson var med på den stora Heta linjen-träffen i Rålambshovsparken i Stockholm 1982. Foto: PRIVAT

"Det blev masspsykos"

Carina och hennes vänner ger sig i väg när polisen kommer. De är bland de yngsta bland ungdomarna som är i åldrarna 14 – 20 år. Sedan börjar bråket. Enligt polisen kastas stenar, flaskor och ölburkar mot poliser, förbipasserande och bilar. Fyra poliser skadas, flera ungdomar blir hundbitna.

– De fanns överallt, på busskurens tak, i träden … Det blev något slags masspsykos. Allt fler började kasta saker, säger poliskommissarie Kjell Andersson till Expressen den gången.

– Det var ett upplopp. Ungdomarna gick inte att lugna. Det var burkar och stenar överallt, säger han till tidningen 1982.

Händelserna uppmärksammades senare också i bland annat en P3 Dokumentär 2014.

Sociologen Magnus Eriksson har forskat och skrivit om det så kallade Heta linjen-upploppet. Han säger att polisen reagerade så kraftigt för att man inte förstod vad som pågick, för att det var okänt att en stor folkmassa plötsligt kunde samlas utan program och paroller. Det var vad vi i dag skulle kalla en flashmob, en blixtdemonstration som organiseras via sociala medier och e-post.

Ungdomar och polis drabbade samman i "Heta linjen-upploppet" i Stockholm den 17 september 1982. Foto: INGEMAR BERLING / DN

"Överreaktion från polisen"

– Det var en överreaktion från polisen. Det här var något okänt. Inte en politisk demonstration, inte en konsert med tillstånd. De motade bort ungdomarna som svarade med att kasta stenar, säger Magnus Eriksson, forskare på företaget Rise Interactive.

En av deltagarna berättar för den amerikanska sajten Medium, som nyligen ägnade en lång artikel åt Heta linjen som en unik förelöpare till dagens sociala medier, att han blev biten av en polishund.

– Vi skrek inte. Vi gjorde inget. Vi gick bara tillbaka. Men de hade honom i löst koppel och den hoppade upp och bet mig i armen, säger han till Medium.

”Ungdomskravaller i Rålambshovsparken”, lyder Expressens rubrik den 18 september 1982, medan Aftonbladet skriver ”Heta linjen-fans slogs med polisen”. Men redan en dag senare drunknar händelserna i de politiska nyheterna. Socialdemokraterna vinner valet och Olof Palme blir statsminister igen efter sex år i opposition.

Sociologen Magnus Eriksson har forskat om Heta linjen. Foto: PRIVAT

Gratissamtal till vakanta nummer

Under 1982 börjar ungdomar upptäcka att man kan föra gratis gruppsamtal genom att ringa vakanta telefonnummer, alltså nummer som inte har någon abonnent. På den här tiden blir man av med sitt nummer om man flyttar utanför sitt lokala teleområde. De nummer som blir lediga kopplas till en central telefonsvarare som säger: ”Var god tag 90 120 för besked.”

Dessa meddelanden varvas med piptoner. Numren är lediga i ett år innan de ges till nya abonnenter.

Ungdomar kommer nu på att om flera ringer samtidigt till ett vakant nummer kan de prata med varandra. På vanliga nummer kan upp till fem personer tala, på nummer som hört till företagsväxlar kan upp till 49 prata samtidigt – medan Televerkets telefonsvarare hörs i bakgrunden med jämna mellanrum.

Fenomenet kommer att kallas Heta linjen och de vakanta numren sprider sig snabbt genom Sverige. Gruppsamtalen blir en jättesuccé – och en föregångare till sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram och WhatsApp. Men vid den här tiden är internet inte ens ett rykte.

Blockerar hemtelefonerna

Sommaren 1982 är Heta linjen som allra hetast. Barn och ungdomar blockerar hemtelefonerna i timmar, medan deras föräldrar förtvivlat försöker få ett ord med i laget – på det som är familjens enda linje och oftast enda apparat.

Sverige har fortfarande offentligt tv-monopol med två SVT-kanaler medan all telekommunikation styrs av statliga Televerket, som är både myndighet och affärsdrivande verk.

I de flesta hem står den enda telefonen på en liten hylla eller ett litet bord i tamburen. Många har fortfarande kvar sin gamla svarta bakelittelefon, andra har apparater med djärvare design som Cobra och Dialog. De som är allra mest på hugget har skaffat nymodigheten knapptelefon av märket Diavox. Televerket har monopol också på telefonapparater.

Rikssamtal mellan olika platser är dyra, utlandssamtal är bara till för extraordinära tillfällen.

I denna strikt reglerade televärld innebär Heta linjen en revolution. En plötslig frihet från statlig styrning och kontroll. Och även från föräldrakontroll – så länge barnen lyckas hålla sig kvar vid telefonen.

Ungdomar samlade in namnlistor 1982 med krav på att Televerket inte skulle lägga ned Heta linjen. Foto: INGEMAR BERLING / DN

"Fick vän för livet"

– Jag ringde Heta linjen så fort jag kom hem från skolan. Och på helger. Hela eftermiddagarna gick åt till att ringa. Mina föräldrar var frustrerade och irriterade, det gick inte att komma fram till oss, säger Carina Hilmersson.

– Det var rörigt på linjen. Folk ropade och skrek, det gick inte att föra lugnare samtal. Många spelade musik, talade om filmer, tidningar, idoler.

– Man lärde känna folk, jag fick en vän för livet. Jag började ringa till Patrik i Finspång på vår vanliga linje. Det blev jättehöga telefonräkningar för rikssamtal, jag fick betala med studiebidraget, säger hon.

Carina Hilmersson från Täby utanför Stockholm och Patrik Olofsson från Finspång i Östergötland har hållit kontakt i mer än 35 år ända sedan Heta linjen-tiden. Familjerna umgås, gör utlandsresor tillsammans, går på bröllop och nu senast på 50-årskalas. Deras barn är vänner och håller kontakt på sociala medier.

Linjen kontrolleras

– Heta linjen var som ett gift, ungefär som när datorn kom senare. Jag hade ett helt A4 med nummer att ringa. Jag kom hem från skolan och ringde tills mamma och pappa kom hem. De satte stopp, så jag hoppades alltid att de skulle komma sent, säger Patrik Olofsson, 51, som bor i Finspång.

– På linjen talade man om allt och ingenting. Som på Facebook i dag. Man utvecklades och blev mera öppen, jag har haft nytta av det hela livet, säger han.

Men den fria Heta linjen får inte fortsätta länge. Efter bråket i Stockholm ökar pressen på Televerket, inte minst från polisen, att sätta stopp för verksamheten. Redan i november 1982 introducerar Televerket teletjänsten Heta linjen med högst fem deltagare och maxtid fem minuter till priset av ett lokalsamtal. Det blir en guldgruva som ger verket miljoninkomster.

"Oförståelse för tonåringar"

– Synd att de införde kontroll och begränsningar. Det fanns en möjlighet för Televerket att komma i gång med ett socialt medium redan i början av 1980-talet, det hade varit fantastiskt. Tråkigt att de hade en sådan inskränkt syn, i stället för möjligheter såg de bara risker, säger Nils Olander, intendent på Tekniska museet, som samlade Heta linjen-veteraner till ett 30-årsjubileum 2012.

– Man ville inte att förändringar i samhället skulle komma nedifrån. Sådana skulle växa fram genom rörelsen, i föreningar, inte skapas spontant. Det fanns en oförståelse för tonåringars kraft, säger han.

Heta linjen läggs ned 1995 av då ännu statliga Telia, som tagit över efter Televerket. Linjen har då fått dåligt rykte som ett forum för sprit- och knarklangning – och för äldre mäns jakt på unga flickor. Heta linjen-kontakter har också lett till mord och misshandel.

– Många rynkar på näsan när de hör att jag varit aktiv på Heta linjen. Men jag har bara positiva minnen av linjen. Den spårade ur långt senare och fick negativ stämpel när Televerket organiserade verksamheten, säger Carina Hilmersson.

Nils Olander, intendent på Tekniska museet, ordnade en jubileumsträff för Heta linjen-aktivister 30 år senare. Foto: ANNA GERDÉN / TEKNISKA MUSEET

Många starka minnen

Sociologen Magnus Eriksson påpekar att många har starka ungdomsminnen av Heta linjen som har fått ett slags romantiskt skimmer. Han säger att linjen var ny, spännande, oplanerad och lite farlig, att det fanns ett tomrum som många år senare fylldes av internet.

– På Heta linjen betedde man sig som man långt senare gjorde på internet. Man ringde anonymt, utforskade lite och lekte med sin identitet. Det behövde inte vara samma identitet som man hade hemma och i skolan, säger Magnus Eriksson.

– Det gav frihet, men det kunde också missbrukas, säger han.

 

"Först batongen, sedan moroten"

Den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger ägnade Heta linjen stor uppmärksamhet i sin klassiska reportageserie ”Svensk höst” i Dagens Nyheter 1982. Den ofta skarpsynte samhällsobservatören anser att myndigheternas reaktion säger mycket om utvecklingen i Sverige. 

Han skriver om oroligheterna i Rålambshovsparken:

"Polisen var på plats efter en halvtimme, ett uppbåd på över femtio man med bilar, batonger och hundar. På ett ögonblick delades den fridfulla scenen i två hotfulla läger. Insatsledningen gick in för att skingra ungdomarna. Polisen gick lös på enskilda personer, hundarna blev oroliga, det kom till blåmärken och sönderrivna kläder. Snart flög de första stenarna. Efter tre timmar låg den nattliga parken åter människotom och stilla.

I Rålambshovsparken rörde det sig inte om olagliga husockupationer, där förekom varken maskerade demonstranter eller molotovcocktails, utan bara några hundratal unga människor som ville prata med varandra. Deras brott bestod helt enkelt i att de inte hade utnyttjat någon av de institutioner som inrättats för detta ändamål.

Knappt hade blåmärkena bleknat och jeansen lappats förrän den berörda myndigheten blandade sig i saken med ett erbjudande om att institutionalisera den heta linjen. ”Vi har förstått att heta linjen verkligen är ett behov hos många ungdomar. Därför inrättar vi ett särskilt telefonnummer for gruppsamtal, där förslagsvis fem och fem personer kan prata med varandra cirka fem minuter i taget.” Den statliga interventionspolitiken är fullkomligt klar: först batongen, sedan moroten. Ungdomarnas sociala fantasi, deras själsverksamhet skall kvävas genom ett slags kniptångsrörelse: å ena sidan genom att undertryckas, å andra sidan genom att förstatligas."