Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Irena Pozar: Bara den som aldrig flytt kan skylla på ”ovärdigt flyktingmottagande”

KRÖNIKA. Politikerna säger att vi måste minska antalet flyktingar för att kunna ge dem som faktiskt kommer ett värdigt mottagande. Så talar bara någon som aldrig någonsin flytt. Råttorna som sprang på flyktingförläggningens golv, när vi kom till Sverige, var ingenting jämfört med det krig mina föräldrar överlevt.

Världen brinner och Sverige gör allt för att stänga sina gränser, utan att säga det rakt ut. Under tisdagen meddelade statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Åsa Romson att man inför ytterligare regleringar för att nå målet "minskat flyktingmottagande". De pratade om att gränsen är nådd. Att Sverige inte klarar att ta emot fler flyktingar och samtidigt se till att det svenska samhället fungerar.

Vilken gräns det är våra högsta politiker pratar om vet jag inte riktigt och att "svenska samhället" skulle vara någon form av konstant tillstånd tvivlar jag på. Det verkar nämligen vara okej att påverkas och leva med att börsen rasar och lågkonjunkturen träder in, men inte att människor flyr och att vi måste anpassa oss efter det.

Men ja, de sa så i alla fall. De framhöll även att en av de främsta anledningarna till att flyktingmottagandet måste minska är för att det måste vara värdigt.

Att åberopa värdighet i flyktingmottagandet är något bara folk som aldrig flytt kan göra. På 1990-talet, när jag var bebis, sprang det råttor på golvet i flyktingförläggningen i Småland, där jag bodde med mamma och pappa. Man delade upp familjer i män och kvinnor, och sov i stora sovsalar. Det var fortfarande mycket värdigare än att dricka smutsigt vatten, ha hjärtat i halsgropen varje gång man går utanför dörren på grund av rädslan att bli skjuten av en krypskytt och att äta bakpulver utspätt med vatten för att få en mättnadskänsla.

Det finns ingenting människor är så rädda för som krig. Det blev tydligt efter de fruktansvärda terrorattackerna i Paris och den efterföljande diskussionen. Att ens land ska bli attackerat och att ens familj ska bli utsatt för fara är de flesta människors stora mardröm. Ändå tar politikerna orden ”en värdig tillvaro” i sina munnar, när de pratar om varför Sverige ska strama åt sin flyktingpolitik.

Man glömmer att det inte finns något som ger en person så mycket värdighet som att känna sig välkommen och behövd. Och det finns ingenting, inte ens att hamna i en djup norrländsk skog efter en lång bussresa eller ha råttor i sitt boende, som får en människa att känna sig så ovärdig som att tvingas lyda en mördande regim och att inte kunna ställa mat på sina barns bord.

Stefan Löfven säger att gränsen är nådd och att svenska samhället kommer att kollapsa. Det kanske stämmer, men jag skulle gärna höra exakt hur. I egenskap av svensk medborgare känner jag mig berättigad att veta exakt vad det är som kollapsar så pass mycket att vi bestämmer oss för att inte göra allt för att rädda människor i nöd.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!