Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sophie Elises text efter mötet med taxiföraren: "Dra tillbaka dit du kom ifrån"

"Din röst sprack. Du bad om ursäkt. Jag förstod inte riktigt vad som hände, men plötsligt pratade du inte längre."

Läs hela det hyllade och personliga inlägget av den kände norska bloggaren Sophie Elise Isachsen på svenska här under.

Texten "Dra tillbaka dit du kom ifrån" publicerades ursprungligen på Sophie Elise Isachsens blogg och Omtalat har fått hennes godkännelse att översätta texten till svenska.

Det var mörkt ute, som det alltid brukar vara den här tiden på dygnet. Du var på jobb och jag var på väg till en fest.

Du var den pratsamma typen. Jag är inte en stor anhängare av pratsamma taxiförare, så jag satte en hörlur i ena örat för att signalera det. Att jag inte är en person som gillar att prata.

Men det registrerade inte du. Så vi pratade. Om vädret, om vinden. Det vanliga.

"Det där i Paris"

Du frågade om jag hade haft en trevlig fredag den trettonde.
"Ja, det var ju en fin dag. Om man bortser från det där som hände i Paris", mumlade jag.

Så konstigt att säga det på det sättet ändå: "Det där i Paris."

Som om det var detsamma som lite regn på en måndag, en skosula som gjorde ont eller en mattelektion jag verkligen inte såg fram emot. Sättet jag sa det på fick det att verka så oviktigt – och det insåg även jag.

"Ja, det där i Paris", svarade du. Nu pratade du inte så mycket längre. Du var inte etnisk norsk och kanske var du rädd för att jag var en av dem.

En av dem som tänker att det är ditt fel. Du som är på gott humör och kör en taxibil i Norge, du som gillar att snacka om vädret och hur långa Oslos gator är. Ditt fel.

Jag såg inte ditt ansikte, jag satt där bak och du där fram. Men din röst sprack. Du bad om ursäkt. Jag förstod inte riktigt vad som hände, men plötsligt pratade du inte längre.

Du grät.

Taxiföraren: Det där brukade vara mitt liv.

Herregud, tänkte jag. Hur kan han ta det som hände i Paris så personligt? Han måste verkligen ha ett stort hjärta. Då började han prata igen.

"Bomber och skjutningar. Rädsla varje dag. Det brukade vara mitt liv. Men nu är jag här och jag är glad. Jag skulle bara önska att alla var snälla mot varandra. Jag önskar verkligen det. Jag är så rädd."

Han fortsatte.

"Jag hade en kund innan som sa att det är sådana som jag som ligger bakom. Att jag borde åka tillbaka dit jag kom ifrån."

"Jag var rädd för att du också skulle säga det. Jag är rädd nästa kund ska säga det. Jag vill bara att alla ska vara snälla mot varandra. Jag är tacksam för att du inte säger det, men jag är rädd."

Hur gammal kan du ha varit? 24-25 år? Lite äldre än jag bara. Och här sitter du med tårar i ögonen.


  1. "Åk tillbaka dit du kom ifrån"


    Jag tänker på min väninna Tish. Min fina, starka väninna som inte heller hon är etnisk norsk. Hon är alltid stark och låter aldrig någon bryta ner henne. Men ändå så gråter hon när hon berättar om 22 juli. Hon gråter för att hon klandrades av flera norrmän efter det första terrordygnet.

    "Åk tillbaka dit du hör hemma". Men Norge är ju hennes hem, hon känner inte till något annat.

    Norge är "hem" för den här mannen med. 

    Det den här mannen flydde från beskylls han för att ligga bakom. Här – i världens tryggaste land. Det gör så ont.
     

    Vi kom fram dit jag skulle av. Jag betalar och du vänder dig om för första gången.

    Mörka, djupa ögon som kollar djupt in i mina blåa. Mina ögon som bara känt trygghet, dina ögon som jag bevittnat saker jag endast ser på nyheterna.

    Dina ögon som påbörjade livet i Palestina har på ett eller annat sätt hittat vägen rakt in i mina ögon. Dina ögon gråter för att du önskar att alla kunde vara snälla mot varandra.


    Jag vet inte vad jag ska säga, så jag säger "Jag hoppas du får en fin kväll, du är verkligen jättetrevlig".

    Du ler och säger "Tack detsamma, ta hand om dig själv". Mina ögon riktas mot festen.

    Dina ögon riktas mot vägen och visar en liten rädsla för vad din nästa kund kommer säga.

    Kanske ber nästa person dig om att åka tillbaka dit du kom ifrån för att du inte är "tillräckligt bra" för oss?

    Jag kan egentligen bara säga det som du, kära taxiförare som jag mötte i går:

    Jag skulle önska alla kunde vara snälla mot varandra. Jag ska ta hand om mig själv. Och vi måste ta hand om varandra.



  2. Oda Fjeldstad: Mina mobbare borde tagit ansvar för sin hälsa innan de drog ner min

    Foto: Thomas Engstrom
    "Nu är det dags för mobbaren att ta ansvar för sig själva och sluta lägga sina problem på andra."

    Läs Oda Fjeldstads krönika om mobbning här!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!