I april 2001 fick finansminister Bosse Ringholm en tårta i ansiktet när han var på väg till riksdagen för att presentera sin budget. "Vissa ungdomar borde uppfostras bättre", sa Ringholm till Expressen.
Göran Persson hade bestämt sig för att åka till Nordkorea, träffa diktatorn Kim Jong Il och mäkla fred med Sydkorea.
Och Expressen berättar om Ericssons vd Kurt Hellström som tvingas varsla 12 000 av de 107 000 anställda och 15 000 konsulterna om avsked.
"Jag kände mig fri"
Det är också då som Maria Rashidi valde att berätta om sitt öde - för att kunna hjälpa andra.
Hon kom med sina tre barn till Sverige 1987.
- Det var elände. Det var krig mellan Iran och Irak. Mina släktingar bodde i Sverige där de studerade och jag sökte mig hit. Vi trodde att ayatolla Khomeini skulle befria folket. Men har lurades. Allt förändrades väldigt snabbt, särskilt för kvinnor som tvingades bära slöja. Det var en av orsakerna till att många kvinnor flydde landet. Det blev islamska lagar och regler.
- Jag kände mig fri när jag kom till Sverige. Jag kunde klä mig som jag ville, tänka som jag ville, säga vad jag ville. Jag glömmer aldrig känslan när jag lämnade Iran och kom till Sverige - trots att det var kallt blev jag varmt bemött och det fanns ingen kontroll. Det var en underbar känsla, säger hon.
Ett och ett halvt år senare kom hennes man - och helvetet blev om möjligt ännu värre. Han var i många år rektor på en skola i Iran, var respekterad, han var "någon".
Men han hade misshandlat Maria - och misshandeln fortsatte och blev än våldsammare.
- En gång knäckte han min näsa på tre ställen. Jag gick inte till polisen utan hittade på en historia om att jag skadat mig själv mot bildörren, säger Maria.
"Han misshandlade mig"
I Sverige var mannen plötsligt ingenting.
- Han hatade Sverige. Det var för kallt, för mycket snö - men största orsaken var jag. Han var chockad och besviken. I Iran var han familjens överhuvud, här i Stockholm var det jag som fick vara hans tolk och prata med andra män. Han mådde sämre och sämre och misshandlade mig regelbundet. Min man ville hela tiden ha kontroll över mig.
Gick du inte till polisen?
- Nej, jag gick aldrig till polisen och det ångrar jag i dag. Jag hade tre barn och jag tyckte synd om honom för han klarade inte svenska språket och han tyckte att det var förnedrande att läsa på SFI. Han kände sig väldigt kränkt.
- Efter en tid försökte han övertyga mig om att vi skulle flytta hem till Iran igen, men jag svarade alltid nej. Jag hade ett jobb, vi startade en butik och min man hade en städfirma - där var ju svenska språket inte så nödvändigt. Vår ekonomi var bra, men relationen blev sämre och sämre - han var hela tiden rädd för att jag skulle lämna honom.
- Vi separerade tre gånger, men hela tiden hade jag stora skuldkänslor för barnens skull och jag kom tillbaka till honom flera gånger. Sista gången som jag återvände fick jag jättemånga blåmärken och dagen före julafton bestämde jag mig för att ta ut skilsmässa.
- Vi hade pengar på banken och en butik, men jag tog ingenting med mig. Jag hyrde en lägenhet och levde till en början fattigt, säger hon.
Maria Rashidi och hennes ex-man levde separerade, men en dag bad han dottern att ringa till sin mamma och framföra, att "pappa vill prata med dig."
Maria, dottern och ex-mannen åkte till ett kafé på Sveavägen i Stockholm.
- Han vädjade om att jag skulle komma tillbaka till honom. Jag sa nej. Helt plötsligt lämnade han kaféet och var borta i 20 minuter. Jag tyckte att han betedde sig konstigt. Jag hade lovat min yngsta dotter att vara hemma senast klockan tio på kvällen. Min ex-man skulle skjutsa hem mig. Han var konstig - väldigt tyst, och då visste vi i familjen att han var som värst mot oss.
"Jag skrek ut min smärta"
Mannen släppte av Maria ett stycke från hennes port och Maria gav sin dotter en kram.
Under den följande minuten skulle hennes liv komma att förändras på ett mycket dramatiskt sätt.
- Det stod en kille på trottoaren, han sökte ögonkontakt med mig, jag trodde att det var en tjuv, som om han väntade på mig och jag gick ned från trottoaren. Så kom han snabbt fram till mig och sa "ursäkta, vad är klockan?" Jag tittade ned på mitt armbandsur, men hann inte svara "kvart i tio" förrän han kastade något i mitt ansikte och jag kände en obeskrivlig smärta och allt blev vitt och jag såg ingenting och jag sprang.
- Jag skrek och skrek ut min smärta. Min dotter sprang efter killen och min ex-man körde sakta fram till mig, sa att han skulle ta hand om mig och skjutsade mig till sjukhuset, senare lades jag in på Karolinska sjukhuset.
Släpptes i brist på bevis
93 operationer senare - och fler är att vänta - är hennes hy len som på ett barn och den senaste operationen i våras gav henne en ny hornhinna på vänster öga och hon kan se hjälpligt.
Det högra ögat är hon blind på. Maria säger:
- Jag måste få nämna mina tre läkare, Niklas Parkhaus i England som "gjorde mitt ansikte", professor Per Hedén på Akademikliniken i Stockholm och professor Per Fagerholm på Linköpings universitetssjukhus som har gett mig synen.
Hennes man greps och anhölls, men släpptes någon dag senare i brist på bevis att det var han som hade anlitat den okände killen för att kasta syra i Marias ansikte.
Den okände killen hittades aldrig och Marias ex-make flydde tillbaka till Iran och slapp vidare polisutredning.
Maria Rashidis berättelse om syraattacker är inte helt ovanlig i Iran. Senaste tiden har det rapporterats om hur kvinnor som suttit i sin bil med rutan nere har fått syra kastade på sig. Orsak: de har inte haft huvudduk.
Marias berättelse är heller inte helt ovanlig för kvinnor i Sverige, som blir misshandlade av sina män.
Hotas av amdra män
Maria Rashidi har nu som sin livsuppgift att hjälpa kvinnor i nöd - och hittills har Maria och Kvinnors Rätt hjälpt hundratals kvinnor.
Medan vi besöker Maria i hennes prydliga och välstädade lägenhet ringer en kvinna på Kvinnors Rätts nödtelefon och vädjar om hjälp.
Hon kommer från ett annat land och är utkastad på gatan med sina barn.
- Men det är också svenska kvinnor som blir misshandlade och behöver hjälp, säger Maria.
Och:
- När jag startade Kvinnors Rätt tänkte jag att syraattacken på mig inte var personligt, det tillhör en kultur som finns på många håll i världen. Därför vill jag hjälpa andra. Varje dag ringer det kvinnor som behöver hjälp. Jag följer dem till advokaten, till rätten och hjälper till på många olika sätt.
- Vi har räddat tre barn från att kidnappas till ett annat land och vi har just nu två sådana pågående fall som vi arbetar med.
- Dessutom arbetar vi med opinionsbildning. Vi pratar om kvinnors rättigheter jämställdhet, hedersrelaterat våld och jag har talat inför riksdagens politiker. Jag är mån om att kvinnor ska kunna stå på egna ben och bli självständiga, säger Maria Rashidi.
Ibland blir hon både motarbetad och hotad av män, som har yttrat:
"Maria i Kvinnors Rätt försöker hjärntvätta våra kvinnor..."
Maria Rashidis förre make avled av sina hjärtbesvär hemma i Iran.
- Innan han dog ringde han till en av döttrarna och frågade om jag möjligtvis skulle kunna förlåta honom, säger Maria och skakar uppgivet på huvudet.