Många har kallats för hjältar i den norska motståndskampen mot den tyska ockupationen under andra världskriget.
Men få blev lika berömda som medlemmarna i den kommandogrupp som saboterade Norsk Hydros anläggning i Rjukan. Fabriken producerade en liter tungvatten per dygn, en komponent som tyska vetenskapsmän behövde många ton av under arbetet med att framställa en atombomb.
Nazisternas mirakelvapen
Kriget höll på att svänga.
Den tyska krigsmaskin som med sådan lätthet besegrat Polen och Frankrike hade kört fast på de ryska stäpperna och förblödde mot röda armén.
Hitler behövde ett mirakel, han behövde atombomben. Med detta domedagsvapen i sina händer – om Tyskland varit först med uppfinningen – hade Nazityskland möjligtvis kunnat gå segrande ur kriget.
LÄS MER: Hjältarna som räddade världen
Fast egentligen var det aldrig ens nära. Det var i alla fall den bedömningen som Tysklands rustningsminister Albert Speer senare gjorde. Om Tredje riket hade lagt alla sina resurser på att utveckla atombomben skulle den ha varit klar tidigast 1947. Andra världskriget tog slut 1945.
Och trots den lyckade sprängningen av anläggningen i Rjukan var produktionen i gång igen, bara tre månader senare.
Ändå räknas operation mot tungvattenfabriken som en oerhörd framgång för de allierade och den norska exilregeringen i London och gav de norrmän som utförde den våghalsiga operationen status som nationalhjältar.
Ett självmordsuppdrag
I söndags dog den siste av kommandosoldaterna, mannen som planerade räden, Joachim Holmboe Rønneberg. Han blev 99 år gammal.

Då, för över 75 år sedan, var han 23 år och yngst i gruppen av de utvalda norrmän som tränades av SOE i England och förbereddes för det livsfarliga uppdraget. Han ansågs vara den mest lämpade att leda gruppen.
– Det var ett självmordsuppdrag. Vi visste att chansen att överleva var mycket liten, sade Joachim Rønneberg till Expressen i en tidigare intervju.
Norrmännen, de flesta redan bekanta med trakten där uppdraget skulle genomföras, fick lära sig allt om sprängmedel, morsekod, närstrid och hur man överlever i Hardangerviddas kala vildmark. I Hertford byggdes en kopia av anläggningen i Rjukan med hjälp av ritningar som skaffats fram i hemlighet.
Vi visste att chansen att överleva var mycket liten
Det brittiska fiaskot
Fyra norrmän skickades i förväg för att sondera terrängen och upprätta ett basläger. Men än var den norska huvudstyrkan inte redo.
Storbritanniens premiärminister Winston Churchill blev otålig. Britterna bestämde sig för att attackera fabriken på egen hand. Den 18 oktober 1942 klev 34 brittiska kommandosoldater ombord på två segelflygplan för att bogseras till Norge med hjälp av Halifaxplan.

Operationen slutade i en total katastrof.
I dåligt väder och usel sikt kolliderade det första av Halifaxplanen med en fjälltopp. Det andra kraschade. Elva kommandosoldater dog omedelbart. Resten greps av tyska Gestapo, torterades och arkebuserades senare.
Efter den brittiska tragedin var det Rønnebergs och norrmännens tur. Medlemmarna i gruppen tilldelades var sin kapsel med cyankalium som syddes in i uniformerna. Det var ett självmordspiller för att användas av den som riskerade fångenskap.
I hemlighet transporterades norrmännen till Hardangervidda.
Att göra det otänkbara
Efter det misslyckade brittiska försöket hade tyskarna förstärkt bevakningen i Rjukan och minerat området. 300 elitsoldater vaktade anläggningen. Det gick bara att nå tungvattenfabriken via en smal hängbro som var upplyst av strålkastare.
Norrmännen insåg att vägen in var stängd.
I detta hopplösa läge gjorde kommandogruppen det otänkbara.
De klättrade.
Vi visste att vi lyckats när vi såg eldsflammorna genom fönstret
Via en brant och hal klippväg nådde de anläggningen där sprängladdningar placerades ut. Sedan rusade norrmännen i väg – så fort de bara kunde.
– Vi var 20 meter från fabriken när det small. Ljudet dämpades av byggnadens tjocka väggar, och det lät mera som en duns än en explosion. Vi visste att vi lyckats när vi såg eldsflammorna genom fönstret, har Rønneberg tidigare sagt till Expressen.

Tungvattenfabriken var sprängd, drygt en månad efter att de sista tyska förbanden i Stalingrad kapitulerat. Framställningen av den tyska atombomben försenades – och i slutändan skulle Hitler förgäves få vänta på ett mirakelvapen, det "wunderwaffe" som han så desperat behövde för att vrida tillbaka krigslyckan.
Människojakt på de vita vidderna
Kommandogruppen delades upp sig och flydde åt olika håll. Tyskarna sökte över hela Hardangervidda. Tusentals soldater sattes in i människojakten.
Men norrmännen var redan borta.
Den 18 mars 1943 nådde Rønnebergs grupp den svenska gränsen – och tryggheten. Några dagar senare kom han till Stockholm, huvudstad i det neutrala Sverige, där han firade det lyckade uppdraget med att gå på opera och se ”La Traviata”.
Senare ledde Rønneberg andra operationer. När kriget tog slut var han en av Norges mest dekorerade krigshjältar. 1949 gifte han sig med Liv Foldal och bosatte sig i hemstaden Ålesund. Här arbetade han inom turism och journalistik innan han avslutade karriären 1987.
På sin 95-årsdag 2014 hedrades han med en staty som avtäcktes av prinsessan Astrid på rådhusplatsen i Ålesund inför tusentals människor.
I söndags gick den sista hjälten från Telemarken bort.
Bortglömd blir han aldrig.