”Wallström borde tagit Irans utrikesminister i hand”

Expressen möter Jimmie Åkesson på festivalområdet på Slottsudden i Sölvesborg några timmar innan Sverigedemokraternas traditionsenliga Sommarfestival drar i gång på fredagskvällen.

Från festivalområdet syns Sölvesborgsbron, den 756 meter långa gång- och cykelbron som påstås vara Europas längsta i sitt slag – och som för ett par år sedan utsågs av tv-kanalen CNN till en av de 11 mest spektakulära broarna i världen. 

Jimmie Åkesson minns när det tidigare S-kommunalrådet i Sölvesborg för något år sedan hörde av sig efter att han varit med i Aktuellt från hemstaden. 

– Jag fick beröm för att man såg bron i bakgrunden. Det var nog enda gången hon tyckte att jag gjort något bra, säger han och skrattar.

För några dagar sedan besökte Irans utrikesminister Javad Zarif Stockholm och mötte bland andra utrikesminister Margot Wallström och hennes företrädare Carl Bildt. 

Det är oklart om Zarif hade varit välkommen om Jimmie Åkesson fått bestämma.

– Jag tycker det är svåra avvägningar att göra. Det jag reagerade på var att hon (Wallström, red anm) inte tog i hand. Jag tycker att när man tar emot en kontroversiell person, som till exempel en företrädare för regimen i Iran, då bör man på svensk mark manifestera de värderingar vi lever efter här. Men Margot Wallström gjorde inte det, utan hon valde att inte ta honom i hand. 

Hon borde ha tagit honom i hand?

– Definitivt. Om han sen inte hade velat det, då hade det ändå visat att vi står upp för våra värderingar och han står för en unken medeltida kvinnosyn. 

Det har nu gått sju veckor sedan Jimmie Åkesson åt lunch med Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor i riksdagshuset i Stockholm, på hennes initiativ. 

Men sedan dess har de inte pratat med varandra. 

– Jag har försökt vara ledig, och det tror jag att hon också har varit. 

De bytte aldrig telefonnummer under lunchen och det är oklart om eller när det blir något nytt möte. Men viktigt var det, hävdar SD-ledaren.

– Det var viktigt för hela oppositionen i någon mening – de tre partier som utgör den riktiga oppositionen. 

Han räknar fortfarande in Moderaterna. 

– Det var ett viktigt steg. Sen var det kanske bara ett viktigt första steg för att på riktigt utmana regeringen och den vänsterliberala majoriteten.  

Han hoppas få möjligheten att äta lunch med de andra partiledarna också. Med Liberalernas Nyamko Sabuni till exempel. 

– Jag tror att vi har mycket att prata om, så jag ser fram emot att träffa henne. 

Men på frågan om hon är en bättre partiledare än vad Jan Björklund var rynkar Jimmie Åkesson på näsan. 

– Det kan jag inte avgöra. Jag upplever Nyamko Sabuni som en ganska frän och öppen debattör, ganska klarsynt ibland. Men man ska komma ihåg att hon har inte uträttat någonting av värde som integrationsminister, tvärtom. Hon var i högsta grad en del av den Reinfeldskta doktrinen kring massinvandring och integration. Det jag uppskattar henne för har skett efter hennes ministertid. 

I det traditionsenliga sommartalet som hålls på lördagseftermiddagen blir det mycket energipolitik, eller kärnkraft snarare. Och en del om ”Gustav Fridolins elcyklar”. 

– Vi måste inte bara fortsätta driva kärnkraften, vi måste också satsa på den, säger han. 

Jimmie Åkesson har i dagsläget inga skarpa löften om pengar eller subventioner till företag som vill bygga ny kärnkraft. Men:

– Jag utesluter inte det. Man kan säkert gå längre med rena subventioner eller på andra sätt förenkla reglerna så att man kan driva vidare den kärnkraft vi har och också utveckla den.

För första gången kommenterar SD-ledaren också statsminister Stefan Löfvens uttalande om att de rikas knarkande i Danderyd göder gängkriminaliteten.

– Allt knarkande göder gängkriminalitet, oavsett om det sker i Danderyd, Rinkeby eller Sölvesborg för den delen. Knark är dåligt oavsett var det används och vem som köper det.

Tidigare i veckan varnade Säkerhetspolisen för att högerextremistiska individer som radikaliserats på nätet kan inspireras att begå attentat eller grova våldsbrott.

Jimmie Åkesson lägger skulden på ”det vänsterliberala etablissemanget – med Socialdemokraterna i spetsen”.

– De har skapat polariseringen och den här situationen genom att lägga lock på invandringsdebatten i alla år. Det har radikaliserat missnöjda ungdomar och fått den här rörelsen att växa, hävdar han. 

– Hade man velat diskutera de här frågorna på ett seriöst sätt så tror jag inte vi hade haft samma problem som vi har i dag, vare sig med integration eller med extrema nazister och vit makt-miljö. 

På senare tid har andra partier i stora delar anammat Sverigedemokraternas idéer och förslag, hävdar han. Och det är bra. 

– Mitt mål är inte att Sverigedemokraterna ska växa för sakens skull. Det är inget självändamål. Vi finns för att vi vill förändra samhället. Vem som sedan genomför den förändringen spelar inte så stor roll. 

Hemma i Sölvesborg kan SD-ledaren se samhället förändras – snabbt. Där styr nämligen partiet genom kommunalrådet Louise Erixon, partiledarens sambo, i en koalition med Moderaterna, Kristdemokraterna och det lokala SoL-partiet. 

Det har till exempel bestämts att kommunen framöver ska köpa in ”mindre utmanande samtidskonst”. 

Men vad är då utmanande samtidskonst?

– Jag vet inte om jag är en person som ska svara på det, säger Jimmie Åkesson – och sen svarar han i alla fall: 

– Det här är ju känsliga frågor, vilket är helt obegripligt för mig. Det här handlar ju om hur man använder skattepengar. Ska de användas för att köpa in konstföremål som provocerar och väcker anstöt eller ska de användas till att köpa in sådant som skapar sammanhållning och förenar kommunens invånare. Jag väljer det senare. 

– I stället för att köpa in en tavla med menskonst så kanske man kan ha en byst av någon tidigare framträdande person från kommunen som alla kan relatera till.