Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vivan, 75: ”Jag är bara en vanlig ockupant”

OCKUPANTER. Annelie, Jörgen, Lisbeth och Vivianne i Sollefteå sjukhus.Foto: LISA MATTISSON
GER SIG INTE. ”Jag är bara en vanlig ockupant”, säger Vivan Strömqvist (närmast kameran), här tillsammans med Kerstin Brandelius.Foto: LISA MATTISSON
OCKUPERAT. Sollefteå sjukhus.Foto: LISA MATTISSON

SOLLEFTEÅ. Det är Gun, Karl-Erik och Marianne.

Anneli, Jörgen och Hervor.

Lisbeth, Vivan, Eva och Hanna.

Sedan 30 januari 2017 har de – och nästan tretusen andra – turats om att ockupera entrén till sjukhuset i Sollefteå.

Inget tyder på att de börjar tröttna.

Det var veckan före midsommar, minns Hervor Sjödin. Telefonen ringde, ett Stockholmsnummer.

– Jag kände inte igen det så jag tryckte bort det. Jag hade inte tid. Men sen ringde det igen och då svarade jag.

Det var från regeringskansliet. De undrade om Stefan Löfven kunde få ringa nästa dag, skulle det passa?

Hervor hade skrivit öppet brev till statsministern som publicerades i tidningen Ångermanland och fick stor spridning i sociala medier. Statsministern, som själv kommer från trakten – det åtminstone förr så röda Ådalen.

Jo, nog kunde han få ringa.

BREVSKRIVARE. När Hervor inte ockuperar sjukhusentrén händer det att hon skriver till statsministern.Foto: LISA MATTISSON

Klockan är strax efter två en lördagseftermiddag i mars. Utanför fönstren ett lätt snöfall.

Innanför dörrarna sitter tre kvinnor på en bänk. En man står framför en tv som visar skidmästerskap.

BB-ockupanterna i Sollefteå vägrar ge upp

Annelie Sandberg, Vivianne Öberg, Lisbeth Söderström, Jörgen Andersson. 

De kallar sig Rimstugan och har just publicerat en bild på sig själva på Facebook med texten:

Något gott till kaffet vi alltid får

när vi till ockupationen går.

Idag var det Annelis tur.

Hon har gjort en läcker ”tunnbrödslur”.

RIMSTUGAN. Annelie, Jörgen, Lisbeth och Vivianne ockuperar – och rimmar – tillsammans.Foto: LISA MATTISSON

– Ockupationen, Annelie.

Så svarar de när telefonen ringer. Ockupationen.

Det var när politikerna beslutade om att stänga förlossningsavdelningen som allt började. Men egentligen handlar det inte bara om en BB, som det ofta beskrivits, utan ockupanterna kämpar också för att få tillbaka sitt akutsjukhus.

Sedan 30 januari 2017 har sammanlagt nästan 3 000 individer tillbringat tid i entrén till Sollefteå sjukhus. Och många som inte haft möjlighet att vara på plats själva har bidragit på andra sätt.

– Vi sitter här för att påminna politikerna, säger Annelie Sandberg. De ska inte tro att vi tycker det är OK.

Dåliga vägar, taxichaufförer utan utbildning, allmänt farligt...

Torbjörn Eriksson passerar tillsammans med sin fru Carin, som bor på dementhemmet inne på sjukhusområdet. Stämningen är välkomnande och glad, men allvaret finns hela tiden i bakgrunden.

Han har sovit över 200 nätter i sjukhusentrén

Torbjörn berättar om när Carin bröt lårbenet. Om hur de tidigt på morgonen besökte akuten på Sollefteå sjukhus. Om hur hon efter lunch fick åka ambulans till Örnsköldsvik. Om hur hon två dagar senare efter operation transporterades i tre timmar i taxibuss – i en rullstol som skulle ha varit en sjukbår – utan varma kläder, bara insvept i en landstingsfilt. En avvikelseanmälan lämnades in.

– Transporterna kanske är det som är vardagligt värst just nu, säger Annelie. Dåliga vägar, taxichaufförer utan sjukvårdsutbildning och förutom att det är obekvämt, allmänt farligt.

VETERAN. Karl-Erik, på väg mot sitt 202:a nattpass.Foto: LISA MATTISSON

Klockan närmar sig fyra och nästa ockupantpass ska snart börja. Karl-Erik Lundström är lite tidig. Han drar av sig sin BB-ockupationsmössa och sätter sig ner för att byta från vinterkängor till gympaskor.

När Karl-Erik får höra att Gun Dufvenberg är ensam på nattpasset och beslutar han sig snabbt för att köra ett dubbelpass och sova över, han också.

Det blir Karl-Eriks tvåhundraandra natt i sjukhusentrén.

Det är det alla pratar om nu, att statsministern inte vågar...

Hervor Sjödin sveper in i sjukhusentrén med basker på huvudet och pondus som en filmstjärna.

Hon får syn på Hanna Wennberg, som hon brukade hjälpa med franskan i gymnasiet, och delar ut en kram. Det var år sen de sågs. Hanna, som är född på Sollefteå BB men nu bor i Umeå där hon studerar till jägmästare. Det här är andra gången hon tagit på sig den gula västen och satt sig på ockupantbänken.

Stefan Löfven lovade besöka ockupationen 

Jag heter Hervor Sjödin och var i nästan 50 år gift med din gamle lärare Nicke Sjödin. Du har också träffat min son Jacke några gånger. Jag har skrivit till dig förr, rörande sjukhus-dilemmat i Sollefteå, men inte fått något svar.

Så inledde Hervor det där brevet till statsministern i april 2017. Stefan Löfven ringde upp, och nu återger Hervor replikerna i deras samtal så som hon minns dem.

Hervor: Nu måste du lova mig två saker. Du måste komma till Sollefteå före valet. 

Stefan: Ja ja, det ska jag göra.

Hervor: Och då måste du träffa ockupanterna. 

Stefan: Ja ja, det lovar jag. 

En månad före valet 2018 besökte Stefan Löfven som utlovat hemtrakterna. Han träffade Hervor Sjödin och en handfull andra ockupanter, men han besökte aldrig själva ockupationen.

Statsministern och hans entourage sågs köra förbi sjukhuset på väg till besöket hos räddningstjänsten.

– Jag sa det till honom, säger Hervor. Att det är ett felbeslut. Det är det alla pratar om nu, att statsministern inte vågar och är feg som inte besöker ockupationen.

GEMENSKAP. Karl-Erik, Hanna och Hervor tillsammans i sjukhusentrén, en sen lördagseftermiddag i mars.Foto: LISA MATTISSON

Så kom valdagen.

I Västernorrlands län backade Socialdemokraterna kraftigt i riksdagsvalet, men inte anmärkningsvärt mycket sett till att partiet totalt gjorde sitt sämsta val på hundra år.

I Sollefteå kommun däremot. Där slog sjukhusfrågan igenom med full kraft. Allra tydligast märktes protesten i valet till landstinget – där tappade Socialdemokraterna från 53,68 till 13,95 procent.

Men även i riksdagsvalet markerade Sollefteå missnöje: bara 35,25 procent röstade på S – en minskning med över 18 procentenheter mot valet 2014.

LOJAL. Karl-Erik rycker in så att Gun slipper vara ensam under nattpasset.Foto: LISA MATTISSON

Hanna och Hervor har gått hem. Gun stänger av tv:n precis innan Melodifestivalfinalen ska börja, hon hör nästan inte på ena örat och blir stressad av ljud.

Gun gillar inte när tv:n är på. Inte Karl-Erik heller.

– Vi sitter inte här för att titta på tv, tydliggör han.

Många ockuperar bara nån gång, men fler är här regelbundet och rutiner skapas.

Gun vill sova i hörnet nedanför trappan. Karl-Erik är flexibel, men om du frågar så vill han sova under släckt lampa och nära ett eluttag. Inte för att ladda mobilen, utan för att snarkmaskinen ska ge honom god sömn.

BÄDDAR. Det börjar bli sent och Gun tar fram den uppblåsbara madrassen.Foto: LISA MATTISSON
RUTINER. Gun har sin favoritplats där hon placerar madrassen. Foto: LISA MATTISSON
GOD NATT. Karl-Erik sover gott i sitt hörn av sjukhusentrén, för 202:a gången.Foto: LISA MATTISSON

Om man följer skylten mot frisörsalongen och går nerför en trappa kommer man till förrådet som används av ockupanterna. Där finns liggunderlag, luftmadrasser, kaffepåsar och leksaker till besökande barn.

Klockan 22.30 släcks den mesta belysningen. En vakt kommer förbi och säger:

– Ni har väl vänt ventilerna på madrasserna inåt?

Det är underförstått att han skämtar om att han kommer släppa ut luften när ockupanterna sover.

Sen kontrollerar han att dörren i entrén är låst, och går en rond. Gun klargör vad som gäller inför morgonen:

– Städningen kan komma vid halv sju och vi vill inte störa. Vi ska inte vara vägen. Så alla madrasser och allt måste vara borta i tid.

FRUKOST. Gun och Karl-Erik stiger upp tidigt efter en natts sömn i sjukhusentrén.Foto: LISA MATTISSON

06.10 tänds alla lampor.

06.20 är alla madrasser tömda på luft.

I det sponsrade kylskåpet finns bröd och pålägg: kräftost, skinkost, färdigskivad ost, messmör.

Karl-Erik gör en frukostmacka med skinkost och en skiva ost ovanpå.

Vid sju kommer Marianne Hyglin och Eva Stolt, och Karl-Erik försvinner snabbt. Hans Ikea-kasse med kudde, täcke och handduk står kvar, för natten som kommer är det återigen han som täcker upp.

Konstant bemanning – i tre år

Sedan ockupationen startade har det aldrig varit tomt i sjukhusentrén. Alltid har en Karl-Erik, en Gun eller en Annelie kommit till undsättning för att det inte ska hända – att ockupation bryts.

Gun och Marianne ringer runt. Inget napp. Någon är i fjällen, någon på väg in i ett flygplan, någon är sjuk.

Man ska veta att det här inte handlar bara om att Sollefteås BB har lagts ner

Strax före lunch, nån timme efter man gått ut på Facebook om att det är akut behov av folk, ringer det på ockupationstelefonen. Mariannes erbjuder sig att ta ett pass. Så ringer det igen, och även nattens pass har full bemanning. Karl-Erik behöver inte sova över ensam.

Snart går ockupationen in på ännu en vecka, och ännu en.

Gun packar ihop sin väska.

– Man ska veta att det här inte handlar bara om att Sollefteås BB har lagts ner, säger hon. BB var kanske sista droppen och att alla människor har nån relation till BB. Men BB-ockupationen handlar lika mycket om akutkirurgin, ortopedin, kvinnovård och om hur kompetens flyttar och om unga människor som inte vågar bo kvar.

Gun lägger till:

– Det är heller inte så lätt att säga akutkirurgiockupationen.

ENVISA. Kerstin och Vivan, två av de totalt närmare tretusen människor som någon gång deltagit i BB-ockupationen i Sollefteå.Foto: LISA MATTISSON

Ett dygn har snart passerat. Klockan är tolv och nya ockupanter checkar in.

Utan körkort och kollektivtrafik har Vivan Strömqvist promenerat 45 minuter till sjukhuset för att visa sitt stöd. Nu har hon blicken klistrad på tv:n, som fortsätter visa skidmästerskap.

– Ja!

Det är mer ett konstaterande än ett utrop från Vivans sida. Ebba Andersson från Sollefteå har tagit silver.

Runt henne pågår ett samtal om aktivism och engagemang, om kampen som måste fortsätta och politikerna som till slut måste lyssna. Utan att titta upp från tv:n säger Vivan:

– Jag är bara en vanlig ockupant.

Ockupationen i Sollefteå – detta har hänt

 Beslutet att stänga BB och två akutmottagningar på Sollefteå sjukhus fattades i oktober 2016, av en majoritet bestående av S och MP. Det motiverades bland annat med ekonomi, rekryteringsproblem och en önskan att centralisera kompetens.

 Avdelningarna stängde i januari 2017. Den 30 januari inleddes BB-ockupationen, där frivilliga i skift sitter i sjukhusentrén.

 I februari 2017 hölls manifestationer i Stockholm, Göteborg och Linköping till stöd för BB-ockupationen i Sollefteå och för en nära och säker förlossningsvård.

 Under valrörelsen 2018 uttryckte en majoritet av partierna i Västernorrland en positiv inställning inför ett återöppnande av BB, bland dem Moderaterna.

 Efter valet tog Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna tillsammans över styret i regionen – med beskedet att BB i Sollefteå även fortsättningsvis skulle vara stängt.

 I december 2018, efter nära två års ockupation, menade regionrådet Glenn Nordlund (S) att den snart måste få ett slut – och att regionfullmäktige fattat beslut som inte tillåter att politiskt arbete bedrivs i regionens lokaler.

 I februari 2019 möttes regionledningen och representanter för ockupanterna för första gången. Medlare från SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, deltog i mötet.

– Vi har inte haft dialog förut så den här träffen ligger till grund för fortsatta dialoger. Jag är ny på jobbet och vill fortsätta att diskutera framtidsfrågor för sjukhusen i Sollefteå och Örnsköldsvik, sa Glenn Nordlund (S) till P4 Västernorrland.

 Personal på Sollefteå sjukhus har förbjudits att bära knappar till stöd för ockupationen.

 

Hot mot landstingspolitiker

I januari 2018 berättade SVT-programmet Uppdrag granskning att landstingspolitiker i Västernorrland har dödshotats efter beslutet att lägga ner BB Sollefteå. Tre politiker uppgav för SVT att de utsatts för våld.

Regionrådet Erik Lövgren (S) fick ett meddelande i brevlådan: »Nazistpack – snart ska ni alla dö«,.

– En annan brukar skriva att han hoppas att jag ska få cancer och ska dö bort i stället för att avgå, sa han till SVT.

 

FLER REPORTAGE AV LISA MATTISSON:

Vicki måste hämta sin post fyra mil från hemmet

Tantpatrullen slåss för högre pension 

De fick regeringen att svänga om afghanerna 

Han berättade ”en farlig historia” – för att få stanna kvar