”Vi taiwaneser har vant oss vid kinesiska hot”

”Vi taiwaneser har vant oss vid kinesiska hot”, säger Hung Wan-jiun, 37, som till vardags jobbar som revisor.
Foto: Jojje Olsson
Protesterna präglas, trots skyltar som ”No China”, av lugn, snarare än den nervositet för polis eller våldsamma motdemonstranter som finns i Hongkong.
Foto: Jojje Olsson

TAIPEI. Kina trappar upp militära provokationer och hotfull retorik mot Taiwan. 

President Xi Jinping lovar att bringa ön under Pekings styre – och efter covid-19 känner sig Kina starkare jämfört med USA.

Men på huvudstadens gator ignorerar man hotet från världens största diktatur.

– Vi taiwaneser har vant oss vid kinesiska hot, säger Hung Wan-jiun, 37, som till vardags jobbar som revisor.

När Kinas kommunistparti 1 juli firade 100 år, var Taiwan ett givet fokus i Xi Jinpings tal inför 70 000 exalterade åskådare på Himmelska fridens torg. Iförd grå Mao-kostym hälsade presidenten specifikt till sina ”landsmän” på Taiwan, och framhöll en så kallad återförening som en oumbärlig del av Kinas ”nationella återfödelse”, den viktigaste av ledarens många politiska slogans.

Xi Jinping under sitt tal 1 juli i år.
Foto: CHINE NOUVELLE/SIPA/SHUTTERSTOCK / CHINE NOUVELLE/SIPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

– Alla Kinas söner och döttrar, inklusive landsmännen på båda sidor av Taiwan-sundet, behöver tillsammans arbeta framåt för att resolut krossa varje sammansvärjning för taiwanesisk självständighet, sade Xi från samma podium där Mao Zedong 1949 utropade Folkrepubliken Kina.

Vid sidan av retorik har Kina även trappat upp de militära provokationerna kring Taiwan. 15 juni flög 28 kinesiska militärflygplan in Taiwans särskilda luftzon för identifiering i försvarssyfte, även kallad ADIZ. Det var fler än någonsin tidigare, i vad som tros ha varit ett svar på att G7 för första gången nämnde Taiwan i sin kommuniké efter gruppens stormöte i Storbritannien.

Incidenten var bara ett steg i ledet i de upptrappade kränkningarna av denna luftzon. Under april observerade Taiwans försvarsministerium rekordmånga 107 stycken kinesiska militära flygplan i ADIZ. 

Under årets fyra första månader observerades 283 militärflygplan i zonen jämfört med 380 för helåret 2020. Planen flyger närmare ön och är mer avancerade än tidigare. I år har arton kinesiska stridsplan som kan bestyckas med kärnvapen tagit sig in i denna taiwanesiska luftzon.

Men för den som rör sig i det taiwanesiska samhället märks sabelskramlet från världens största diktatur, belägen blott 130 kilometer på andra sidan Taiwan-sundet, knappt av alls. Stämningen har här tvärtom varit mer avslappnad, och Taipeis gator mer livade än i många andra huvudstäder, tack vare Taiwans framgångsrika hantering av Covid-19. 

Historia Kina och Taiwan

Taiwan kontrollerades till viss utsträckning av Kinas sista kejsardynasti, innan Japan kolonialiserade ön 1895.

Efter att 1949 ha förlorat inbördeskriget mot Mao Zedongs kommunister flydde nationalistpartiet Kuomintang till Taiwan. 

Båda sidor gjorde anspråk på att vara Kinas rättmätiga regering. Enligt ”ett Kina-politiken” kan ett land inte ha fulla diplomatiska relationer med båda länderna samtidigt.

Taiwan representerade Kina i FN till 1971. USA upprättade 1979 diplomatiska förbindelser med Peking, och i dag har endast fjorton mindre länder fullvärdiga diplomatiska förbindelser med Taipei.

Taiwan har på eget håll utvecklats till en demokrati. Den nuvarande regeringen behåller landets officiella namn Republic of China, men Taiwan förekommer nu bland annat på landets pass.

En taiwanesisk självständighetsförklaring utgör en tydlig röd linje för Peking. Senast i januari varnade Kinas försvarsministerium att taiwanesisk självständighet ”innebär krig”.

Vid en myllrande helgmarknad i stadens centrala delar tar sig besökare mellan provisoriska stånd som säljer allt från örhängen och slipsar till hemmagjorda tygväskor. Precis alla har ansiktsmask. 

Folkvimlet pågår som vanligt på marknaden.
Foto: Jojje Olsson

Utanför ett kafé i anslutning till marknaden frågar jag Hung Wan-jiun, som dricker iskaffe i den fuktiga värmen, om varför de ökade påtryckningarna inte märks av bland allmänheten:

– Kina har länge pratat om en militär attack, och även försökt förstöra för vår ekonomi. Men man har ändå inte lyckats göra något av detta.

Utanför ett kafé i anslutning till marknaden dricker Hung Wan-jiun iskaffe i vårvärmen.
Foto: Jojje Olsson

Hung Wan-jiun, 37, som till vardags arbetar som revisor, menar att taiwaneser redan har vant sig vid hot från Peking. Hon upplever därför inte situationen som akut och är inte mer rädd nu än tidigare.

– Jag minns inte att jag har haft en enda diskussion med vänner eller kolleger om den senaste tidens militära upptrappningar, säger Hung Wan-jiun.

Själv är Hung Wan-jiun intresserad av politik. Hon bor med sina föräldrar och de följer tillsammans utvecklingen på tv, även om den i regel inte ingår i huvudnyheterna.

– Det är bara program med fokus på utrikespolitik som regelbundet rapporterar om Kina-aktiviteter. De vanliga nyheterna visar oftare inhemska nyheter, säger Hung Wan-jiun.

Hon tror att detta är en anledning till att de i hennes närhet som inte är politiskt aktiva verkar likgiltiga inför hoten, trots att analytiker varnar för att en kinesisk invasion kan ske bara ett par år fram i tiden.

Ännu en anledning att många taiwaneser verkar ha utvecklat ett i det närmast fatalistiskt synsätt i frågan:

– Visst är jag orolig, men det finns inget vi vanliga personer kan göra åt detta ändå, säger en annan medelålders kvinna som väntar på en vän vid tunnelbanestationen där marknadsbesökarna tar rulltrappan ner till de luftkonditionerade plattformarna.

Liksom flera andra taiwaneser talar hon gärna om saken, men är obekväm med att få namn och bild publicerad i medier i frågor relaterade till Kina. Många taiwanesiska företag har stor verksamhet i Kina, och avråder sin anställda att prata offentligt om politik.

Psykologisk krigföring

I april genomförde hangarfartyget Liaoning – det första som Kina byggt på egen hand – övningar i närheten av Taiwan. I samband med detta lät landets flotta veta att dessa övningar i framtiden ska utföras regelbundet, i syfte att slå vakt om Kinas nationella suveränitet.

Talet på Kommunistpartiets 100-årsdag var heller vare sig det första eller det mest aggressiva i sitt slag. I början av 2019 varnade president Xi Jinping i ett uppmärksammat tv-tal för ”katastrofala” följder om Taiwan rör sig mot självständighet. 

Han garanterade att Kina kommer ta till alla nödvändiga metoder för att förena Taiwan med moderlandet, och underströk att militära ingrepp inte utesluts.

Hotet från Kina märks inte på gatorna i Taiwan.
Foto: Jojje Olsson

Redan 2013, när Xi Jinping blev president, sade han att Taiwan-frågan inte kan lämnas till nästa generation att lösa. Flera analytiker noterar Xi Jinpings ambition att skrivas in i kommunistpartiets historieböcker bredvid ledare som Mao Zedong och Deng Xiaoping, genom att bringa Taiwan under Pekings styre.

Alexander Huang, professor i internationella relationer vid Tamkang University norr om Taipei, poängterar att oroligheterna i det blott 130 kilometer smala sund som skiljer de båda länderna åt har pågått i över 70 år. 

Allt sedan Folkrepubliken Kina 1949 har Peking sett Taiwan som kinesisk ”helig mark” för regimen att styra, låt vara att kommunistpartiet aldrig tidigare har kontrollerat ön.

Alexander Huang, professor i internationella relationer vid Tamkang University.
Foto: Jojje Olsson

Alexander Huang, som specialiserar sig på nationell säkerhet och försvarsfrågor, framhåller att Kinas militär på senare tid blivit mer aktiv och självsäker.

– Kina anser sig ha rätt till en militär förmåga som står i förhållande till dess ekonomiska och diplomatiska status, säger Alexander Huang till Expressen.

Han beskriver de ökade kränkningarna av Taiwans ADIZ som en del av den första av tre faser i Kinas försök att ta kontroll över Taiwan. Denna första fas kännetecknas av aktiviteter i den så kallade ”gråzon” som utgör psykologisk krigföring. 

De ökade intrången har lett till en ökad stress och utmattning för Taiwans flygvapen och de piloter som skickas upp för att möte de kinesiska militärflygplanen. I mars i år dog två taiwanesiska piloter efter en kollision, i vad som var den tredje snarlika olyckan på ett halvår.

Den psykologiska krigföringen inkluderar även desinformation och cyberattacker. Syftet, menar Alexander Huang, är att skrämma Taiwan till att acceptera Pekings villkor.

En egen kulturell identitet

Taiwan höll sitt första presidentval 1996, och har sedan dess utvecklats till en fullfjädrad demokrati. Landet hamnar återkommande i topp i regionen och högre upp än många europeiska länder i internationella rankingar gällande pressfrihet, politiska rättigheter och transparens.

Trots Kinas försök till påverkan så genomfördes det förra presidentvalet i januari 2020 utan bekymmer, med ett valdeltagande på 74,9 procent. Landet är också ett av regionens mest progressiva. 2019 blev man det första asiatiska landet att legalisera samkönade äktenskap. 

Varje år hålls Asiens största prideparad på Taipeis rena och välordnade gator, med deltagare som reser in från bland annat Tokyo och Peking. I fjol var den färgsprakande paraden en av de största i världen, då 130 000 tågade mellan höghus och genom parker, pågående pandemi till trots.

Varje år hålls Asiens största prideparad på Taipeis rena och välordnade gator, med deltagare som reser in från bland annat Tokyo och Peking.
Foto: Jojje Olsson
I fjol var den färgsprakande paraden en av de största i världen, då 130 000 tågade mellan höghus och genom parker, pågående pandemi till trots.
Foto: Jojje Olsson

Öns invånare har utvecklat en egen kulturell identitet, med helt annorlunda normer än de som råder i Kina. Något som bland annat kan ses i de undersökningar som National Chengchi University i Taipei varje år utför om invånarnas upplevda identitet.

Den första undersökningen visade 1992 att över en fjärdedel att invånarna identifierade sig själv som ”kines”. I dag är denna andel blott 2,5 procent, medan närmare två tredjedelar känner sig som ”taiwanes”. (En knapp tredjedel anser sig vara en kombination av de båda alternativen.)

Hung Wan-jiun ger uttryck för något som jag tidigare hört från många taiwaneser. Hon känner sig inte kinesisk på något vis, och har heller inget intresse av att besöka landet.

Opinionsundersökningar

1992 identifierade sig 17,6 procent av Taiwans invånare som ”taiwanes” och 25,5 procent som ”kines”. 46,4 procent kände sig som en kombination av bådadera, och resterande avstod från att svara.

I december 2020 ansåg sig 64,3 procent av befolkningen vara taiwaneser, medan endast 2,6 procent kände sig som kineser. En knapp tredjedel ansåg sig fortfarande vara både och.

1994 ville 20 procent av Taiwans invånare se en återförening med Kina, omedelbart eller på sikt. I fjol hade denna andel minskat till 6,6 procent.

Andelen taiwaneser som vill att Taiwan ska bli självständigt, omedelbart eller på sikt, har sedan 1994 ökat från drygt 11,1 procent till 32,1 procent.

En knapp majoritet av invånarna vill behålla diplomatisk status quo, det vill säga vare sig förklara Taiwan självständigt eller förenas med Kina. 


Källa: National Chengchi Universit

Denna uppfattning är särskilt vanlig hos yngre taiwaneser, som inte har någon känslomässig relation och ofta heller inte kontakt med några släktingar i Kina. De har växt upp med rättigheter som mötesfrihet och ett ocensurerat internet.

– Frihet och demokrati är vad som skiljer oss från Kina. Här på Taiwan får vi säga vad vi vill, menar Hung Wan-jiun. 

Hongkong en läxa

I det ovannämnda tv-talet 2019, föreslog Xi Jinping för första gången konkret en återförening under modellen ”ett land, två system” som används i Hongkong. Presidentens iver tolkades av många som ett tecken på en ökad otålighet, särskilt då han investerat mycket personlig politisk prestige i frågan.

Men efter utvecklingen i Hongkong så finns det inte längre någon aptit för en sådan uppgörelse här på Taiwan. Man har noga följt hur Hongkongs civila och politiska rättigheter kvästs lika snabbt som effektivt, stick i stäv med internationellt bindande avtal.

Tvärtom märks ett stort mått av sympati för Hongkong. Taipei har en levande kafékultur, och flera kaféer är dekorerade med affischer eller klistermärken relaterade till Hongkongs proteströrelse.

”Hongkong-bor, heja! Taiwaneser, heja!”, skanderade en folkmassa i kör under en av flera stödmarscher för Hongkong som jag själv bevittnat i huvudstaden. Tillställningarna präglas trots skyltar som ”No China” av lugn, snarare än den nervositet för polis eller våldsamma motdemonstranter som numera finns i Hongkong.

National Chengchi University kartlägger även inställningen till en återförening med Kina. Endast 6,6 procent är i dag intresserade av en sådan, jämfört med en femtedel 1994. Andelen som vill se Taiwan självständigt har däremot ökat från drygt 11 procent till en tredjedel.

Majoriteten av befolkningen vill dock fortfarande bibehålla status quo, då en taiwanesisk självständighetsförklaring anses riskera utlösa en kinesisk attack. 

Tänkbar blockad

– De flesta invånare, och särskilt de unga, tror inte att det kommer någon kinesisk attack. Man tycker inte det är berättigat av Kina att ta till vapen, så länge Taiwan inte förklarar sig självständigt, säger Alexander Huang.

Det förklarar delvis det bibehållna lugnet på gatorna. Han menar vidare att de allt ojämnare styrkeförhållandena ironiskt nog också bidrar till lugnet:

– Många är av uppfattningen att om en kinesisk attack sker, så skulle Taiwan ändå aldrig på egen hand kunna vinna ett krig mot Kina, så det finns ingen anledning att gå runt och oroa sig om det.

Sedan Taiwan skrotade värnplikten 2010 har armén krympt till 88 000 soldater, jämfört med en dryg miljon i Folkets befrielsearmé på andra sidan sundet. Kinas militärbudget är nu 25 gånger större än den taiwanesiska.

Sedan Taiwan skrotade värnplikten 2010 har armén krympt till 88 000 soldater, jämfört med en dryg miljon i Folkets befrielsearmé på andra sidan sundet.
Foto: Jojje Olsson

Den närmast likgiltiga inställningen till de kinesiska hoten förklarar Alexander Huang även med taiwanesernas tro på en amerikansk intervention vid en kinesisk attack. Även Hung Wan-jiun vid kaféet i centrala Taipei räknar med att USA kommer stå på Taiwans sida vid en sådan attack.

Men det finns andra militära åtgärder som är svårare att hantera. En blockad utgör den andra av de tre faser som Alexander Huang menar ingår i Pekings planer.

Genom att omringa ön kan man sabotera Taiwans viktiga exportindustri, samt hota energiförsörjningen genom att hindra importen av olja och gas.

– Detta vore problematiskt för Taiwan, som inte har kapaciteten att själva svara militärt på en blockad och därför måste samarbeta med andra länder, förklarar Alexander Huang.

Diplomati av största vikt

USA:s militär är vad som under flera årtionden stått emellan Taiwan och en kinesisk attack. Men de båda länderna har inget regelrätt försvarsavtal. Taiwan Relations Act från 1979 stipulerar tvetydigt att USA ska hjälpa Taiwan att försvara sig självt.

Detta har hittills har gjorts genom att sälja allt mer avancerade vapensystem till ön, samtidigt som USA skapar osäkerhet genom att vare sig garantera eller avfärda direkta militära insatser.

Men Kinas flotta har nu fler fartyg än den amerikanska. En rad simuleringar från Pentagon visar att USA redan nu inte skulle klara av att försvara Taiwan vid en kinesisk attack – och om ett par år är förutsättningarna ännu sämre.

Efter det kaos som presidentval och COVID-19 orsakat USA, så vågar Peking nu utsätta Joe Bidens nya administration för allt djärvare test.

Joe Biden diplomatiska kontring har varit att övertyga fler länder att uttrycka stöd för Taiwan. Efter möte med Japans premiärminister förra månaden resulterade i ett gemensamt uttalande där ledarna från de båda länderna för första gången sedan 1969 tillsammans nämnde Taiwan.

I mitten av juni framhöll även G7 ”vikten av fred och stabilitet i Taiwan-sundet”. Det var första gången Taiwan nämndes i den gemensamma skrivelsen efter gruppens årliga stormöte. 

Månaden innan uttryckte G7 också för första gången oro för ”alla former av ensidigt agerande som kan eskalera spänningarna” i Taiwan-sundet, efter att gruppens utrikesministrar sammanträtt.

”Hongkong-bor, heja! Taiwaneser, heja!”, skanderade en folkmassa i kör under en av flera stödmarscher för Hongkong som jag själv besökt i huvudstaden.
Foto: Jojje Olsson

Världens farligaste plats

Vid en misslyckad blockad utgör en militär invasion den tredje och sista fasen i Pekings ambition att ta kontroll över Taiwan.

– Det skulle börja med en attack mot kommunikationerna, med syfte att blinda eller förstöra kommunikationer och kommandokedjor. Sedan skulle man attackera flygbaser, landningsbanor och militära faciliteter med missiler. Som ett tredje steg skulle man skicka trupp till Taiwan, via havet eller luften, säger Alexander Huang.

Han menar att striden kan avgöras om Kina lyckas ta en strand eller säkrar en annan plats för att landsätta trupp. Med modern krigföring skulle det enligt Alexander Huang bara ta några veckor innan det står klart vem som vinner konflikten.

Taiwans främsta strategi, säger Alexander Huang, är att undvika krig. Vid en attack så är målsättningen att hindra en kinesisk seger länge nog för att hjälp ska hinna anlända. 

Taiwans militärbudget går till stridsflygplan, missiler, sjöminor och andra vapen ämnade att stoppa en amfibisk invasion.

Kinas militärbudget är nu 25 gånger större än den taiwanesiska.
Foto: Jojje Olsson

En sådan vore heller ingen enkel operation att genomföra. Vattnen i Taiwan-sundet är stormiga; en landsättning av den storlek som krävs är bara möjlig ett par månader om året. Det förtar överraskningsmomentet, då invasionen dessutom måste föregås av stora truppförflyttningar.

The Economist kallade i maj Taiwan för ”den farligaste platsen i världen” på sitt omslag. Man poängterade att en liknande militär upprustning historiskt aldrig har ägt rum, utan att efterföljas av en militär konfrontation. 

Ett amerikanskt misslyckande att komma till Taiwans undsättning skulle få liknande konsekvenser för USA:s globala ställning som Suezkrisen fick för Storbritannien, menar tidningen. 

Taiwans position äventyrar även farlederna till Japan och Sydkorea om Kina tillåts ockupera ön. En militär konflikt riskerar alltså att leda till ett storkrig. Och de upptrappade militära aktiviteterna kring Taiwan ökar i sin tur riskerna för ett misstag som kan leda till en sådan konflikt.

Risk för attack om två år

Alexander Huang tror dock att Kina kommer fortsätta med den första fasen av gråzons-aktiviteter i ett par år till, innan man går vidare med en blockad eller militär attack.

Många viktiga händelser står nämligen på schemat under den närmaste framtiden. I februari ska Peking arrangera vinter-OS, och mot slutet av nästa år håller kommunistpartiet sin 20:e partikongress. 

Där förväntas vägen banas för ytterligare fem år med Xi Jinping som president, eftersom han tidigare sett till att skrota den gräns på två ämbetsperioder för presidentposten som infördes efter Mao Zedongs död.

Under denna period är det enligt Alexander Huang viktigt med stabilitet. Han talar därför om två års relativ säkerhet:

– Men sedan följer fem år av osäkerhet och utmaning. Under sin tredje period som generalsekreterare kan Xi komma att tänka annorlunda, antingen på grund av påtryckningar från politiska fiender på hemmaplan, eller driven av sin egen ambition att göra avtryck i Kinas historia.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.