”Vi möts av en enorm empati från svenskarna”

Klockan är 18.30 på söndagskvällen. En vit buss stannar vid huvudentrén till Stora Ekeberg, en mil utanför Skara. Stora Ekeberg är ett gammalt sanatorium som var verksamt på tidigt 1900-tal. 

Ett 40-tal ukrainare hoppar av och väntar på sina väskor, allt de hann ta med sig innan de flydde de ryska soldaternas invasion i hemlandet. 

De ansluter sig nu till de övriga flyktingarna som kom på lördagskvällen. 

Bert Karlssons barns bolag Jokarjo har nu öppnat anläggningen för tredje gången. Den första var på 1990-talet under Jugoslavienkriget. 2015 och 2016 bodde det flyktingar från Syrien här och nu krigsdrabbade från Ukraina.

Det är många barn. De som kom under lördagskvällen leker i ett inrett lekrum eller åker omkring på sparkcyklar i de långa korridorerna. 

De flesta vuxna är på sina rum – rum med två våningssängar och toalett med dusch. 

Michael, 31: ”Hemma är det elände och panik” 

Samtidigt som det anländer flyktingar jobbar ett 30-tal hantverkare med att ordna lokalerna och ytterligare rum. 

Storköket har fått inredas igen och Bert Karlsson har tagit hjälp av den nya fastighetsägaren till Stora Ekeberg och hans personal. 

Volontärer kommer med sängkläder, stolar, bord och kläder.

Vi träffar Michael Amedu, 31, hans fru Daria Lazorskaya, 21, och deras lille son Ambrose, 2. 

De lämnade för några dagar sedan sin hemstad Zaporizjzja i sydöstra Ukraina.

– Hemma är det elände, panik och människor springer omkring på gatorna. Vi var rädda hela tiden, säger Michael Amedu.

Han fortsätter: 

– Vi fick ta skydd med vår son i skyddsrum, det var oroligt och mycket jobbigt. Vår son grät hela tiden och visste inte varför mamma och pappa var tvungna att gå upp klockan tre på natten och söka skydd. 

”Sverige verkade vara lugnare än Polen” 

Michael Amedu är har en medicinsk utbildning men försörjer sig nu som youtuber. Hans hustru Daria arbetar som grafisk designer. 

– Resan hit var jobbig. Vi fick först åka ett evakueringståg i 24 timmar och stå upp hela resan. Vi kom först till Lviv i västra Ukraina. Därifrån med buss till polska gränsen och sen åkte vi med båt till Sverige. 

Varför valde ni att åka till Sverige?

– Vi tog ett gemensamt beslut att åka vidare från Polen till Sverige, här verkade det vara lugnare.

Hur mår ni nu?

– I natt sov vi bra. Till och med i Polen var vi rädda för det ligger ju närmare Ukraina.

Daria säger att hon är orolig för sina föräldrar. 

– Jag var orolig för min mamma tills hon i lördags kom till Polen. Jag hade ingen kontakt med hennes under en vecka så jag undrade vad som hade hänt henne.

Vad tycker ni om Stora Ekeberg?

– Det känns ju inte som vårt hem, men vi uppskattar vad alla volontärer har gjort för oss. 

”Vi brukade skoja om att det kunde ske”

I ett annat rum i den långa korridoren bor Alona Filimonova, 38, tillsammans med maken Yegen Filimonov, 42, och deras två söner – Alexander, 11, och Ostap, 6. Samt hennes svärmor. 

De kommer från Charkiv, Ukrainas nästa största stad. Där arbetade Alona som engelsklärare. Hon ber om ursäkt för att det är lite stökigt i deras rum. 

– Vi tog beslutet att lämna vårt hus och åka någonstans där det var lugnt, säger Alona. 

Hon är tacksam för att det finns så många människor i Sverige som hjälper dem. 

– De gör sitt bästa hela tiden och jag är förvånad över deras vänlighet. Du ska veta hur förvirrade många ukrainare är nu. Vi hade ett normalt liv innan och nu är vi flyktingar.

Var du förvånad över att Putin invaderade Ukraina?

– Jag var chockad att det hände och alla jag känner samma sak. Innan skämtade vi till och med om att det skulle ske, vi trodde ju aldrig att det skulle hända. 

Kunde äntligen sova ut 

Alona säger också att hennes första natt på boendet var bra. 

– Det var den första natten på tre veckor som jag verkligen kunde sova. Men mitt hjärta är kvar i Ukraina där mina föräldrar är kvar och de kunde inte följa med oss. 

På Stora Ekeberg lyser det i en del av fönstren, den andra bussen som skulle komma på söndagskvällen med ytterligare ett 50-tal ukrainare har inte kommit ännu. 

Men i veckan ska det komma ytterligare krigsflyktingar.

– I nästa vecka kommer det vara fullt här, säger Bert Karlsson som håller på att öppna flera anläggningar. 

– Vi har 4 000 platser och fixar det mesta, men vi har ett stort problem och det är bristen på sängar. 

Trodde du att du skulle öppna upp Stora Ekeberg för flyktingar igen?

– Nej, aldrig. Jag kunde inte inbilla mig att Putin skulle vara så dum och invadera Ukraina. 

Du har haft flera konflikter med Migrationsverket efter att du stängde dina anläggningar efter Syrienkrisen. Varför gör du affärer med dem igen?

– De jag nu har kontakt med är helt annorlunda. De till och med tackar mig. Jag har tidigare fått så mycket kritik för att jag har tagit emot flyktingar, men folk vet inte hur mycket jobb det är och en viss vinst måste man ju ändå få göra, säger Bert Karlsson.

Sanningen har aldrig varit viktigare, se till att du har Expressens app nedladdad för att inte missa några viktiga uppdateringar om kriget i Ukraina.

Klicka här för att ladda ned Expressens app.

Se också: Över 200 000 flyktingar kan komma till Sverige före sommaren